Ekonomi / Veckans Fokus

Svensk el håller i gång Vattenfall

Satsningarna i utlandet sänker avkastningen för den svenska eljätten.

Statens överlägset största bolag Vattenfall börjar hitta tillbaka till något slags resultatmässig normalitet efter de senaste årens återkommande brakförluster (som i huvudsak stammar från engagemangen i holländska Nuon samt tysk kärnkraft och brunkol, liksom även ett totalt feltajmat bygge av det jättelika kolkraftverket Moorburg utanför Hamburg).

Fortsatt låga elpriser gör dock att lönsamheten (förutom monopolverksamheten i form av de svenska kraftnäten) har långt kvar till ägarens lönsamhetskrav, som är 9 procent på sysselsatt kapital. Under det första halvåret var avkastningen runt 4 procent, på rullande tolvmånadersbasis.

Vattenfalls senaste uppdelning i olika affärsområden gör det svårt att veta hur det går för tidigare problembarn som Nuon och den kvarvarande tyska el- och värmeproduktionen. Men man kan nog på goda grunder anta att dessa fortfarande utgör sänken. Nuon redovisade exempelvis ett rörelseresultat på 364 miljoner kronor för 2016. Inget talar för att det går så mycket bättre under 2017. Om den nuvarande lönsamhetsnivån är uthållig så ligger värdet på Nuons tillgångar på runt 5 miljarder kronor, att jämföra med köpeskillingen på 90 miljarder kronor 2009, plus lån och senare stora investeringar. Och även om marknadsvärdet är dubbelt så högt, 10 miljarder, finns det fortsatt mycket stora nedskrivningsbehov för Vattenfalls holländska tillgångar.

Eftersom Vattenfall inte redovisar sysselsatt kapital per affärsområde, trots att det är det mått som verksamheten ska utvärderas efter, så är det också svårt att veta den egentliga lönsamhetsnivån för dessa. Men man kan ändå anta att de senaste årens storsatsningar på vindkraft knappast kommer att klara koncernens avkastningskrav. Rörelseresultatet för de senaste tolv månaderna ligger på knappa miljarden, medan det sysselsatta kapitalet torde överstiga 40 miljarder kronor med råge. Det antyder en avkastning kring ett par procent.

Intressant att notera är även de remarkabla skillnaderna i rörelsemarginal mellan den tyska och svenska nätverksamheten. Under de senast redovisade tolv månaderna omsatte de tyska näten knappt 10 miljarder kronor och rörelseresultatet landade på 684 miljoner kronor. För Vattenfalls svenska nät var omsättningen under samma period 11 miljarder kronor och rörelseresultatet uppgick till 5 miljarder kronor. Marginalen i Tyskland låg alltså runt 7 procent medan den i Sverige var hela 45 procent.

Den tyska verksamheten kräver säkert mindre kapital än den svenska, varför man inte kan jämföra marginalerna rakt av. Men med rimliga antaganden kan man ändå förmoda att de svenska näten är ungefär tre gånger lönsammare än de tyska.

En annan slutsats är att den svenska verksamheten bär upp större delen av Vattenfalls intjäningsförmåga, uppskattningsvis runt 75 procent. Därmed är det också bara den som kommer i närheten av att uppfylla ägarens avkastningskrav.


Veckans Fokus – Ett kapitalt misslyckande

Den statliga kapitalisten

Telias bekymmer ligger i utlandet

Postnord största huvudvärken

Svensk el håller igång Vattenfall

Per Lindvall: Bolagsägare med dubbel agenda

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera