Inrikes

Bondförnuft i absurd dager

En ohelig allians mellan V och SD politiserar domstolarna.

Vad ska vi med nämndemän till?

Frågan betraktas som retorisk redan före veckans händelser av många yrkesverksamma inom juridiken, sällan överdrivet imponerade av vad de politiskt tillsatta lekmännen har att bidra med i domstolarna. Och när webbtidningen The Local i veckan berättade om en nyligen avkunnad dom i Solna tingsrätt såg man bara de kända argumenten för systemet – ett folkligt tänkande, en hälsosam dos sunt förnuft i paragrafvrängandet – i sin mest absurda lyster. En misshandelsåtalad man friades, med huvudmotiveringen att hans familj »verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse i skuldfrågan«. Solna tingsrätt tyckte att det låg den misshandlade kvinnan till last att hon »lämnat en berättelse utan att visa några känslor« och inte berättade för mannens släktingar att han misshandlat henne.

Att en svensk domstol hänvisar brottsoffret till privat rättsskipning och värderar bevisningen utifrån hur bra familjerna »verkar vara«, hör inte till vanligheterna. Domen var författad av rådmannen Lena Klintefall, som själv och tillsammans med en av de tre nämndemännen ville fälla den åtalade. Men eftersom de två andra nämndemännen ville annorlunda, och eftersom en domstol vid oavgjort mellan rättens ledamöter enligt rättegångsbalken alltid ska döma till den åtalades fördel, friades mannen.

De två som ville fria mannen var den centerpartistiska nämndemannen Ebtisam Aldebe och hennes partikollega Hassan Fransson. Centerpartiet meddelade redan i början av veckan att man uteslöt de bägge nämndemännen ur partiet.

Också Solna tingsrätt agerade kvickt. Lagmannen Lena Egelin meddelade att hon kallat till sig de två nämndemännen för att göra en bedömning av deras lämplighet.

Branden var släckt, men frågan om nämndemannasystemet gick inte längre att blunda för.

Lennart Strinäs, chefsrådman vid Malmö tingsrätt, skrev att han under sina »drygt tjugo år som domare aldrig sett något liknande« och att han aldrig trodde att han skulle behöva läsa detta i en dom. Han konstaterade också att formuleringarna skadar förtroendet för rättsväsendet »i stort men framför allt för nämndemannasystemet«.

Bengt Ivarsson är advokat och tidigare ordförande för Sveriges advokatsamfund. Han var expert i den nämndemannautredning som 2013 föreslog att vem som helst ska få ansöka om att få bli nämndeman, och att hälften av alla nämndemän tas ur denna grupp, och att den andra hälften, skulle fortsätta att rekryteras av de politiska partierna. Själv ville han gå ett steg längre, och ville ta bort den partipolitiska kopplingen helt och hållet.

– Det är en demokratifråga, sa han. Bara 3–4 är medlemmar i ett politiskt parti, så i praktiken är 96–97 procent av befolkningen uteslutna. Även om det inte är något formellt krav att man ska vara partimedlem är det ändå så det fungerar.

Justitieminister Morgan Johansson avfärdade förslaget, och sa att det blivit lät-tare att sparka olämpliga nämndemän, och att Solnadomen och Centerns och domstolens snabba agerande visade att systemet fungerade.

Svea hovrätts president Fredrik Wersäll sällade sig till ministerns anhängare och påpekade att det finns en total politisk enighet om att ha kvar nämndemannasystemet. Det handlar, sa han, om gamla traditioner och om att man döms av »sina likar«. Fredrik Wersäll sa att systemet med nämndemän också har betydelse för allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

– Fördelarna med att ha företrädare för allmänheten som deltar i brottmål överväger nackdelarna, sa Wersäll, men tyckte att det räckte med nämndemän i tingsrätterna. I hovrätterna hade de inget att tillföra.

– Det är en ny tradition att nämndemännen deltar i avgöranden i högre instanser. Dessutom har överrätternas roll alltmer kommit att handla om att göra en kvalitetskontroll av det som förevarit i underrätten och då kan jag tycka att detta utförs bäst av personer som har utbildning för ändamålet.

För de flesta jurister på domstolarna kom domen från Solna tingsrätt knappast som en nyhet. Man pratar om dåliga nämndemän dagligen, säger en jurist till Fokus.

Till skillnad från det amerikanska jurysystemet, där juryn får skarpa instruktioner av domaren under en rättegång om vad som ska bevisvärderas, och bara har i uppgift att avkunna dom, får svenska nämndemän bara vägledning, men inga instruktioner om vad som är relevant och ska bevisas. Därför kan en motivering som »bra familj« slinka med i en svensk dom.

– Det som hände är ganska typiskt, säger en fiskal på en hovrätt, nämndemännen har svårt att vara sakliga. I det här fallet kan man heller inte säga att nämndemännen gjort något fel, vi har fri bevisprövning. Hon som uttalade sig tyckte förmodligen att det hade högt bevisvärde vilken familj kvinnan tillhörde. Problemet är alltså den generella okunnigheten om lagen, och inte att muslimer dömer. Vi behöver snarare fler muslimer som nämndemän.

En tingsrättsnotarie berättar för Fokus att det finns listor på domstolarna med särskilt hopplösa nämndemän som inte får sitta och döma i vissa mål.

– Man försöker undvika att de värsta nämndemännen tar mål som döms av domare i början av sin karriär, fiskaler i underrätter, eftersom nämndemännen tror att de kan juridiken, vilket de inte kan, och de lyssnar inte på dem som är rättsutbildade.

– Min upplevelse, berättar en hovrättsfiskal, är att det mest är yngre domare som är kritiska, Det kan bero på att man är mer utsatt för nämndemän. Särskilt är det äldre herrar, de tenderar att vara pensionärer, som kan sitta och säga ›ja men, lilla gumman, så kan man inte döma‹. Yngre nämndemän, å sin sida, kan säga saker som ›men jag gillar inte den här lagen‹, när domaren upplyser om lagen.

I en forskarrapport som kom häromåret visade professorn i nationalekonomi Randi Hjalmarsson att nämndemännens politiska åsikter ibland påverkar utfallet i en rättegång. Hjalmarsson granskade över tusen färska brottmålsdomar i Göteborg, och fann att det som en följd av det svenska nämndemannasystemet faktiskt förekommer politiskt färgade domar i domstolar.

Om den åtalade har ett arabiskliknande efternamn ökar sannolikheten för fällande dom med 17 procent med en sverigedemokrat bland nämndemännen. En vänsterpartist i nämnden påverkar på samma sätt chanserna för en åtalad om det är en kvinna som är offer, det är 14 procents högre sannolikhet att den åtalade fälls om det sitter en vänsterpartist bland nämndemännen.

– Om man med rättssäkerhet menar rätten för en åtalad att få en rättvis rättegång, att kvaliteten på bevisningen och inte rättens sammansättning avgör om den åtalade ska fällas eller frias, så kan vi konstatera att det i många just fall är rättens sammansättning, nämndemännens politiska åsikter, som fäller avgörandet.

Hur uppstår en sådan effekt?

– Det verkar som att nämndemännen från ytterlighetspartierna dels argumenterar ihärdigare, och påverkar de mer måttfulla, dels som att de som tycker annorlunda inte säger emot vilket leder till enhälliga domar i fall där domstolen kan antas ha varit oenig.

Det svenska nämndemannasystemet, som bygger på att man i ett mål slumpmässigt rekryterar tre nämndeman från en pool leder till att den som ställs inför rätta löper en inte obetydlig risk att möta en nämndemannasamling med starka förutfattade meningar.

– Det innebär ju att förslag på att minska nämndemännens inflytande i rättegångar, eller ta bort dem från vissa fall, verkligen skulle påverka domsluten, säger Randi Hjalmarson.

Fakta | Partier föreslår nämndemän

Brottmålsrättegångar äger rum i 48 lokala domstolar runt om i landet. Varje domstol anställer en pool med domare, med varierande erfarenhet, och en pool med nämndemän. Nämndemännen anställs i fyrårsperioder. Andelen nämndemän från ett parti i en pool speglar andelen av partiets röstetal i riksdagsvalet. Nämndemännen nomineras av partierna.

Nämndemän 

Synvinkel: Befria domstolarna från amatörerna 

Johan Hakelius: Rensa ut nämndemännen 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera