Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Andra kammaren

Sanningens ögonblick för borgerliga skribenter

Borgerliga memoarböcker, några glömda och gömda, partisekreterarnas elefantkyrkogård och en fotoskygg topprådgivare. Andra kammaren ger förutom boktips också ett politiskt skotips.

Skrivklådan hos f d politiker är stor. Men frågan är om den inte har varit större. Av 70- och 80-talets politiker, främst från S-sidan, finns en flod av böcker som vi uppmärksammade förra veckan. På den borgerliga kanten är skrivklådan något mindre. Främst är det partiledarna som uttrycker sig i skrift i efterhand. Men en och annan rätt kortvarig minister slår också till. Som Björn Molin, handelsminister 1981 – 82, och faktisk stark kandidat till att efterträda Ola Ullsten 1983. Och »Ingen väg tillbaka« är inte bara en Lasse Stefanz-låt utan också titeln på hans bok från 2003.

Vi bad förläggaren Bertil Ekerlid som förlagt ett otal memoarer på borgerliga kanten peka ut några favoriter och några bottennapp:

Lars Leijonborgs »Mitt halvsekel i politiken« har jag som nummer ett. Han har skrivit dem själv, de är välskrivna, uppriktiga och humoristiska samt skriven med viss självironi och självkritik.

Sämst är Reinfeldts första bok. Den redogör nästan enbart för det man redan visste.

Ullstens hamnar också långt ned då han är så försiktig, han ville inte stöta sig med någon och undanhåller läsarna från mycket som skulle vara intressant från de händelserika skeenden han var med i.

Annie Lööfs bok är bra, framförallt de två första kapitlen som är självbiografiska, mycket personliga och uppriktiga. De två följande kapitlen har övervägande politiskt innehåll, så det är inte en hel memoarbok i vanlig mening, även om den är bra och välskriven«, skriver Bertil Ekerlid.

Ola Ullsten, »Så blev det«, 2013

Ullsten var FP-ledare tillika Sveriges kortast sittande statsminister mellan 1978 och 1979.

Vem är det synd om? Sverige. Om inte Liberalerna (då Folkpartiet) bryter blockpolitiken och samarbetar med Socialdemokraterna. Det var han tidig med att slå fast.

Vem är elak? Olof Johansson, tidigare energiminister och sedan Centerledare. Den borgerliga regeringen hade kommit fram till en gemensam hållning i kärnkraftsfrågan. Då, på en presskonferens, presenterade Johansson ett dokument som enligt Ullsten gick emot överenskommelsen, vilket ledde till att regeringen sprack.

Typiskt citat: »Borde vi fortsätta hylla blockpolitiken med dess lutning åt det monolitiska, i stället för att ta vara på proportionalitetens möjlighet till mångfald? I politisk klartext, måste en regeringssamverkan till exempel mellan liberaler och socialdemokrater alltid, och under alla förhållanden, uteslutas?«

Betyg: 3

----

Lars Adaktusson, »Världens bästa story«, 2011

Boken skrevs före EU-valet och beskriver hans liv som nyhetsrapportör.

Vem är det synd om? Den arma människan. Adaktusson använder Nils Ferlins ord som motto: »Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort, du barfota barn i livet.«

Vem är elak? Göran Persson. »Vilken jävla Margot«, säger Persson när Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström ringer upp, kort efter en incident där de båda inte dragit jämt. Adaktussons bok är full av berättelser om Göran Perssons härskartekniker. Vi anar både ett avståndstagande och fascination för de samma.

Typiskt citat: »En hungrande människa mindre betyder en broder mer« (Adaktusson gillar stora ord, här lånade av Stig Dagerman).

Betyg: 2

---

Annie Lööf, »Sanningens ögonblick«, 2018

Centerledarens pepptalk till väljarna inför valet.

Vem är det synd om? Annie, som tvingades avbryta en semester för mer än ett halvt decennium sedan då ett bråk om ett utkast till partiprogram fick spinn i medierna.

Vem är elak? I tidig ålder: Attac-rörelsens och dess motstånd mot globaliseringen. I nutid: Jimmie Åkesson, nationalism och högerextremism.

Typiskt citat: »Jag«.

Betyg: 2

----

Bert Karlsson »Mitt liv som Bert«, 2006

En av två partiledare för Ny demokrati, i riksdagen 1991-94

Vem är det synd om? Bert, som ständigt motarbetas av myndigheter, media och människor i största allmänhet.

Vem är elak? Mats Olsson på Expressen »en dryg skåning« som är »känd för att ha ett kaotiskt privatliv« och »förföljde« Bert. LRF:s Bo Dockered »den enda maffialiknande person jag mött«. Och Bengt Westerberg som är »arrogant, nedlåtande, högfärdig och totalt inkompetent«.

Typiskt citat: »Det här är saker som vi lätt ta för givna, men vi måste vara uppmärksam på de kulturer som inte accepterar de grundvärderingar vi har«.

Betyg: 2

----

Fredrik Reinfeldt »Halvvägs«, 2015

Moderaternas partiledare 2003-2015

Vem är det synd om? Sven Otto Littorin som jagades av Aftonbladet och avgick som minister under Almedalsveckan 2010.

Vem är elak? Göran Persson. »Persson var välkänd för sina härskarmetoder, som alla socialdemokrater alltid bortförklarade som utslag av skämtlynne. Han frågade mig om jag gått upp i vikt«.

Typiskt citat: »Vi hade inte utvecklats i förhållande till oss själva utan till förändringar som skett i Sverige och vår omvärld«.

Betyg: 2

Gösta Bohman »Maktsskifte«, 1984

Moderaternas partiledare 1970-1981

Vem är det synd om? Thorbjörn Fälldin »Han hade offrat så mycket av egen prestige, trovärdighet och övertygelse, att regering och statsministerroll nu vägde mindre än det egna partiet och det egna samvetet«.

Vem är elak? Olof Palme. »Det är möjligt att Olof Palme hösten 1976 inte fällt det uttalande som många trovärdiga personer tillskriver honom men han själv efteråt förnekat, nämligen att han skulle 'ställa till ett litet helvete' för den nya regeringen«.

Olof Johansson som själv delade ut en PM om regeringsöverenskommelsen om kärnkraften på en presskonferens i oktober 1978 som regeringen inte stod bakom.

Typiskt citat: »Redan då jag kastat loss vid småbåtshamnen i Kapellskär och lagt kursen över farleden med Furusund i sydväst och Söderarmsinloppet i nordost, fördjupar sig en befriande känsla av frid«.

Betyg: 3

----

Ulf Adelsohn, »Dagbok 1981-1989«, 1987

Moderaternas partiledare 1981-86

Vem är det synd om? Lars Tobisson som är delägare i ett familjeföretag i Göteborg med ett stort antal fastigheter. »Fullt korrekt har Lars dragit av reparationskostnader i sin deklaration vilket utnyttjats politiskt mot honom och partiet, »nolldeklarant osv trots att han varje år betalt betydande belopp i kommunalskatt i Danderyd«.

Vem är elak? Expressen. »Redaktör Wendel som sprang Palmes ärenden hela valrörelsen« och »Expressen, under Strömstedts ledning, har ägnat en stor del av sin ledarsida åt en exempellös kampanj mot mig personligen«.

Typiskt citat: »En del tyckte att det var för amerikansk, det är typiskt trista svenska. Särskilt vissa mittenpartitidningar är sura som hin håle« (Om Moderata massmöten i valrörelsen 1985)

Betyg: 3 (för temperamentet och ilskan)

----

Anna Kinberg Batra, »Inifrån«, 2018

Vem är det synd om? Mest – och av lätt insedda skäl – Anna Kinberg Batra själv. Boken är hennes sätt att kommentera sitt eget politiska öde.

Vem är elak? Medierna. Egentligen är boken en uppgörelse över hur politiker, eller säg offentliga personer, ska klara av att verka i ett samhälle där medierna granskar dem hårt. Men strunta i vem som är elak. Det finns en snäll person också och boken är delvis också en hyllning till nu bortgångne HG Wessberg som stod AKB nära och rankas som en av hennes främsta supporter.

Typiskt citat: »Jag var medveten om att det fanns grupperingar i partiet som ägnade betydande kraft åt att spela om makt. Där lojalitet kunde köpas och säljas«.

Betyg: 2,5 av 5

* * *

Elefantkyrkogården i Bryssel

Topp-Tobe, förstanamn på M-listan, kan i Bryssel möta Anders Edholm, sin efterträdare som partisekreterare. Vem som ska efterträda Marita Ulvskog, dessförinnan partisekreterare, som S-toppnamn återstår att avgöras. Foto: TT.

Ännu en partisekreterare till elefantkyrkogården i Bryssel. Jo, du läste rätt. Den plats som övriga européer betraktar som kontinentens maktcentrum har blivit en avstjälpningsplats för oönskade svenska toppolitiker. När Anna Kinberg Batra rekryterade Anders Edholm som partisekreterare för Moderaterna var det för att visa handlingskraft, och en gång för alla få slut på det interna krypskyttet. Det gick sådär. Hon tvingades bort och Edholm flyttades ett pinnhål ner.

Fast i Anna Kinberg Batras bok avslöjar hon att HG Wessberg först erbjöds jobbet som partisekreterare men inte fick lämna uppdraget i EU och som Sverigeförhandlare för regeringen och sedan blev sjuk. Edholm var en sista-minuten-kandidat.

I fredags kunde Fokus berätta att Edholm avgår som vice partisekreterare för ett jobb som chef för svenskt Näringsliv i Bryssel. Det är inte otänkbart att hans och företrädaren på partisekreterarposten, Tomas Tobés, vägar möts. Även han är på väg till Bryssel, om han kryssar sig in i parlamentet, för att sälla sig till partisekreterarnas sista viloplats. Det vill säga Gunnar Hökmarks kontor.

Men det är inte bara moderata högdjur som döms, att likt osaliga andar, vandra runt i korridorerna i den väldiga EU-byggnaden på Rue Wiertz. Socialdemokraternas parlamentariker Marita Ulvskog hade tidigare titeln partisekreterare. Hon var redan före resan söderut känd för sin kritik mot EU och Göran Persson lär ha gnuggat händerna när hon valdes in till parlamentet.

Kanske är den här spaningen en föraning om vad det blir av Lena Rådström Baastad. Hon skulle ta Socialdemokraterna »till vinst« i valet. Det gick, som bekant, också sådär.

– Man ska vara bra inåt i partiet och bra i sofforna. Hon är populär kommuninternt men inte någon man sliter ut i medierna, så hon sitter i jättesäkert, säger en socialdemokrat.

* * *

Fotomontage. Foto: TT

Ebba Busch Thor har slagit politiken med häpnad. Förs lyckades hon mot alla odds rädda ett solklart fall av nedflyttning kvar i riksdagen. I måndags lyckades hon dessutom bräda samtliga partiledare i grenen väljarförtroende, enligt Novus. Busch Thor ökade med 13 procentenheter och ligger nu jämsides med Socialdemokraternas Stefan Löfven.

Kanske är det inte så konstigt att hon, när riksdagen redovisade de motioner som kommit in under den Allmänna motionstiden 2018, bara hette »Ebba«.

Vad härnäst,»The partiledare formerly known as Ebba«?

 

* * *

Något för Monas fötter

Foto: Andra kammaren

Skickliga politiker vet att vända motgångar till en fördel. Alla minns Mona Sahlin för »Tobleroneaffären«. I en butik så vi handmålade sneakers som borde vara ett ypperligt skoval för den tidigare partiledaren.

* * *

Julbeklädnaden slår igenom

Minns ni vårt tips om hur du slår alla med häpnad på julfesten?

Andra kammaren fångade in ett gäng i festtagen i Köpenhamn som tog tipset till sig direkt, och skaffade sig rätt utrustning för en riktig och förstärkt julefrukost. Men var är den fjärde killen?

* * *

Lika som bär :

Martin Borgs (M) som Slöseriombudsman, Daniel Suhonen (S) som Tankesmed

* * *

En alldeles vanlig dag på kontoret. Alla ställer upp sig för en glad gruppbild att lägga ut på Facebook. Så också på statsministerns kontor Rosenbad. Alla – utom en. Wille Birksten är förmodligen den rådgivare som står Löfven närmast. Han följde med honom från IF Metall och räknas som tyngst att skaran rådgivare i den s k Hubertushögern (efter gängets favoritrestaurang). Birksten är också känd för att vara näst intill ofotograferad, och ständigt hålla sig i bakgrunden. Även denna gång försöker han desperat undvika att bli återgiven på foto.

* * *

Come-back kid?

Han blev utbränd som socialminister och avgick. Men allt tydligare tar Gabriel Wikström steg tillbaka mot politiken. Först som boss i partiets valanalysgrupp. Nu kandiderar han även till att bli kongressombud på partiets mellanvalkongress i mars nästa år. »It's better to burn out than to fade away...", sjöng Neil Young. Och nu tycks Wikström »fade:a” in igen.

* * * * * *

»When they go high, we go low”, för att travestera Michelle Obama.

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!

andrakammaren@fokus.se

 

 

 

 

 

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera