Säg farväl till GAL-TAN och identitetspolitiken
Sorry, men framtidsusikterna för GAL-TAN och identitetspolitiken är dystra. Både i Sverige och GB. Varför är det ständigt bråk i Moderaterna i Norrköping? Och: kan bara kommunalråd bli bossar i HSB?

Ni vet hur det brukar låta på natten under sändningarna från presidentvalet: ”CNN projects that Joe Biden has won the 2020 presidential election”.
Andra Kammaren kan nu på liknande sätt förutspå nu vad som blir den största förloraren i valet 2022: GAL-TAN.
Höger-Bulletinen exploderade inifrån ganska omedelbart och de tongivande opinionsbildarna spreds för vinden, en Timbro-rapport i dag höjer lika många ögonbryn som när postfacket bara innehåller räkningar, Kvartal är ungefär lika spännande som P1:s Trädgårdsdags.
Men vänstern som så länge var så avundsjuk på högerns debattfora och samlingsplatser har lärt sig läxan. I stället för att samlas i en röst finns det nu många röster och debatten är mer spännande och oförutsägbar på vänstersidan. Reformisterna (och Katalys) har skakat om i S-leden, i och kring Tiden finns ett nytänkande och Dagens Arena och Arenagruppen fångar in tidens trender och frågor, och en rad S-organisationer står bakom nya debattsajten Folkhemmet. Inom Vänsterpartiet rustar man också opinionsbildningen och debatten.
Efter att så många val har sagts handla om att vinna medelklassen tyder allt på att slaget 2022 står om arbetarklassen och pensionärerna. Och både ”högervänstern” och ”vänstervänstern” verkar inställda på att öppet eller i det fördolda göra upp med identitetspolitiken och direkt eller indirekt med GAL-TAN.
Blair till nygamla Labour: Förändra er eller dö

”Förändra er eller dö”, sa Fredrik Reinfeldt till ombuden på Moderaternas stämma 2007. De hade vunnit valet, men inte det interna slaget om förändringen. Reinfeldt var naturligtvis inspirerad av vad Tony Blair sagt till Labourfolket tio år tidigare. Nu gör Blair det igen, i en artikel i New Statesman. Budskapet är ungefär det samma som han själv hade 1997 eller Reinfeldt 2007: förändra er eller dö.
Och det är identitetspolitiken som är under attack när det f d New Labours ledare uttrycker sin uppfattning (fritt översatt):
”Resultatet är att progressiv politik i dag har ett gammaldags ekonomiskt budskap om stark och stor stat, skatter och utgifter som, förutom utgiftsdelen, inte är särskilt attraktivt. Detta kombineras med ett socialt/kulturellt budskap kring extrem identitets- och antipolis-politik som stöter bort stora delar av befolkningen och väljarna”.
”Tänkandet hos de nya vänsterradikalerna över hela Västvärlden – som egentligen är återupptäckten av den marxistiskt inspirerade vänsterpolitiken på 1960-talet hos en ny generation – är till stor del oförmögen att svara på dagens utmaningar. Politiskt är det mest museiföremål, kvarvarande reliker av föråldrad ideologi”.
Just för att en ny yngre generation letar efter radikal politik, som varje ny generation gör, och för att de inte hittar den i ett ekonomiskt budskap som inte entusiasmerar, så har progressiva ställt om till frågor kring kultur, kön, ras och identitet”, skriver Blair.
”Den rätta kursen för progressiva i kulturfrågor är att göra en dygd av förnuft och måttlighet. Att vara intolerant mot intoleransen – och att säga att du kan vara oense utan att fördöma. Och söka enighet i stället för att göra symbolpolitik av det”.
Tony Blair dömer ut Jeremy Corbyn som ”en klassisk protestpolitiker som var komplett oförmögen till ledarskap” och jämför med Keir Starmer – Sir Keir – ”som är intelligent, kapabel, moderat sinnad”. Men som nu också illustrerar Labours dilemma: ”Corbyn var radikal men inte förnuftig, Keir är förnuftig men inte radikal”.
Men tillägger han: ”Labour kan inte återupplivas bara genom ett partiledarbyte. Det behövs en total nedmontering och rekonstruktion. Inget annat duger”.
* * *
”GAL-TAN har fått förvilla synen på klass”
Utan jämförelser i övrigt skriver en S-veteran om liknande saker på S-debattsajten Folkhemmet. Lars Thalén bildade SSU-klubb i Skövde tillsammans med Bosse Ringholm på 60-talet. När Ringholm blev ordförande i förbundet var Thalén med i samma ledning. Han fortsatte som chef för Aftonbladets samhällsredaktion och vice vd på Nordea och som vd för lobbyföretaget Burson-Marstellers svenska verksamhet. Han är gift med Ingela Thalén som var partisekreterare och socialminister.

Också här handlar det om uppgörelse med identitetspolitiken och GAL-TAN. Thalén bekymrar sig för att många S-väljare valt SD. Kan och vill Socialdemokraterna göra något åt det? undrar han.
”Dessa väljare är inte onda halvfascister. De ser hur det tidigare samhällskontraktet brustit. ”Det starka samhället”, som skulle ge bra skola, ekonomisk trygghet vid sjukdom, god vård, en trygg ålderdom med en ”rejäl” pension och bra åldringsvård levererar inte. ”Dom” fick det nog bra, men inte ”Vi”. De ser inget Folkhem.
De är missnöjda med stor invandring, dålig integration, hög kriminalitet, bilfientlighet och flygskam. De tappar fotfästet när deras traditioner och värdegrund förnekas med att det inte finns något svenskt kulturarv och att alla ska vara ”hen”.
De ”känner inte igen” dagens Socialdemokrati, som inte särskilt vänster och inte ett uttryck för deras värden. De stöts bort av Vänsterpartiets och Miljöpartiets Gröna/globala och alternativa budskap. De lockas till Sverigedemokraterna med ett kulturkonservativt budskap om traditionella och nationalistiska värden. Detta förklarar högerblockets styrka och vänsterns svaghet”, skriver han.
Han efterlyser ett S–parti som vänder sig till ”vanligt folk” med ”ganska traditionella värderingar men med en vänsteranalys och en vänsterpolitik utan en identitetspolitisk och mångkulturell inriktning”.
Har socialdemokratin förutsättningar att göra detta? frågar han och svarar:
”Det skulle krävas klarhet på områden där GAL-TAN-perspektivet fått förvilla synen på klassintressen genom att identitetspolitik och postmodernistiskt tänkande tolkats som vänster”.

”Kan en socialdemokratisk politik närma sig mitten på GAL-TAN-skalan och flytta en bra bit åt vänster på V-H-axeln? Frågan är viktig eftersom mer av det som skapat grunden för SD:s framgångar – och därmed högerblockets övervikt – inte lär motverka dessa”, undrar han.
På samma debattsajt skriver en annan S-röst om frågan som växer till sig. För att travestera Reinfeldt och Blair är tesen: Driv pensionsfrågan eller förlora!
”Var tredje väljare är villig att rösta på det parti som tar striden om pensionerna, men våra företrädare ursäktar sig med att en eventuell reform kan reverseras av nästa regering. Paradoxen är bara att det just är denna feghet som banar väg för regeringsskifte. Socialdemokratisk politik har medvind i ryggen för första gången på flera decennier – det är dags att släppa taget om den liberala kryckan som vi ändå bara snubblar över”, skriver Oscar Martinpelto, student i idéhistoria och socialdemokratisk fritidspolitiker på sajten.
Förre V-ledaren Jonas Sjöstedt har något av samma budskap till sitt parti på Dagens Arena: ”När högern kallar till kulturkrig om menskonst och enhörningar, gå inte dit. Bjud i stället in dem på en debatt om klimat, otrygga jobb och marknadshyror”.
* * *
Do the maths: Är detta väljarna som avgör valet 2022?
Göran Persson har sagt att han tror att pensionerna kommer att bli den stora valfrågan 2022. Forenas (dessa namn som fackförbund har numera!) samhällspolitiske chef Håkan Svärdman skriver om matematiken på Dagens Arena: Antalet pensionärer är i dag 2,3 miljoner. Under den kommande mandatperioden tillkommer drygt 400 000. Alltså är det 36 procent av väljarkåren som är eller snart blir pensionärer.
I den ”nya” arbetarklassen av den arbetande befolkningen i Sverige finns 49 procent, enligt boken Klass i Sverige från Katalys där sociologerna Göran Ahrne, Niels Stöber och Max Thaning också närmar sig frågan med matematik.
”Även om arbetarklassen minskat i omfattning sedan slutet av 1960-talet handlar det långtifrån om dess upplösning eller försvinnande. Och minskningen har gått långsamt”, konstaterar de.

”Majoriteten av de förvärvsarbetande tillhör arbetarklassen även i dag.…. I viss mån är klassamhället lika starkt eller till och med hårdare i dag än för några decennier sedan. Ojämlikheten har ökat markant i Sverige”, konstaterar de.
Analysen att siktet i valkampen handlar om de här väljargrupperna kommer inte bara från vänster. Strax före det att hon och flera andra lämnade Bulletin skrev Susanna Birgersson på Bulletin: ”Länge har politik handlat om de rörliga mittenväljarna. Men framtiden kommer att handla om arbetarväljarna”.
Men danska S-ledaren Mette Frederiksen har inte mycket till övers för Tony Blair (ovan) och hans New Labour: »Han gick för långt i att ge upp tron att staten kan lösa utmaningar. På nittiotalet inleddes en defensiv hållning till globaliseringen, avregleringen och utflyttningen av arbetsplatser. Det var en rörelse som svek de vanliga löntagarna, och som kunde svikit hela vår samhällsmodell. Det uppstod en ideologisk lättja och eftergivenhet, man skar ner i stället för att utveckla, i stället för att utveckla infrastrukturen sålde man ut«. Mer om Mette och danska S här.
* * *
Missa inte premiären av Juholtdokumentären

Dags att ladda upp med sill (inte popcorn!) och sätta sig tillrätta i soffan för att se Partiledaren som klev ut ur kylan på SVT Play. Tom Alandhs entimmasdokumentär om Håkan Juholt kan ses från söndag 30 maj.
Förutom att vara ambassadör på Island och nu Sydafrika har ju Juholt också blivit sillens speciella ambassadör ute i världen. En uppvärmning till SVT-dokumentären kan vara Expressens Torbjörn Selanders mini-dokumentär där Juholt bjuder den sydafrikanske oppositionsledaren John Steenhuisen på sillburkar med vederbörliga tillbehör på småflaskor.
Till obligatoriska uppvärmingen hör också att läsa Fokus reportage om mötet med Håkan Juholt på Island.

* * *
Tio år var Lago-m och ingen nettoförlust i pr-branschen med Ny…

Ett tidigare S-kommunalråd ställdes mot ett annat tidigare S-kommunalråd om att ersätta ett tidigare S-kommunalråd. Vad? Jo, HSB som nyligen höll stämma.
Där var Anders Lago ordförande i riksförbundet fram till nu. Han var tidigare S-kommunalråd i Södertälje.
När han bestämde sig för att sluta dök det upp två kandidater; Johan Nyhus, tidigare S-kommunalråd i Göteborg, och Jonas Nygren, tidigare S-kommunalråd i Sundbyberg.

I styrelsen sitter nu också Christer Berglund, tidigare S-kommunalråd i Sundsvall och Elin Rydberg, tidigare S-kommunalråd i Jönköping.
Tro nu inte att detta är så nytt. 1997 blev Gun-Britt Mårtensson ordförande i riksförbundet. Hon hade då varit S-kommunalråd i Östersund, satt i S-VU (som alltid ska betecknas som mäktigt, det hör till) och var tippad som bostadsminister efter valsegern 1994, men så blev det inte. Före henne var det Hans Alsén, som varit S-kommunalråd i Uppsala och senare riksdagsledmot. Ett par år tidigare hade HSB:s vd, Rolf Trodin, fått avgå efter att bland annat ha fått en attraktiv hyresrätt i ett HSB-hus, han var tidigare S-kommunalråd i Järfälla.
I Malmö fick HSB-vd´n Johnny Örbeck lämna sitt jobb 2004. Han var tidigare S-kommunalråd i Malmö och den som främst låg bakom byggandet av Turning Torso, där kostnaderna för bygget också blev hans fall.
Undantaget som riksordförande var advokaten Kent-Olof Stigh, som blev ordförande efter Gun-Britt Mårtensson 2007. Men han tvingades avgå 2010 och sedan var ordningen med ett tidigare S-kommunalråd i spetsen återställd.
Johan Nyhus valde efter kommunalrådstiden att bli pr-konsult. Motkandidaten Jonas Nygren, som varit förbundschef på Hyresgästföreningen, startar nu i stället en egen pr-firma.
Netto alltså ingen förändring i pr-branschen, men ett nyblivet S-kommunalråd med ansvar för byggfrågor kan ju fundera lite på hur karriären ser ut om ett tiotal år kanske.
För de som inte minns stormen runt HSB och den så kallade HSB-spionen på TV4 1995 finns en påminnelse här.
Den andre HSB då? Göran Persson som kallades HSB hemma i Katrineholm – Han Som Bestämmer? Nej, vi har inte hittat någon HSB-koppling hos honom (däremot var Peter Hultqvist ordförande för HSB Dalarna en gång i tiden). Men vi minns Persson kommentar om HSB-affären 1995: ”Det kletar [ändå] fast” om de antydda kopplingarna till S.
* * *