Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Så blev DF en politisk pölsefabrik

Dansk Folkeparti tappar i opinionen. Men det har nyckeln till regeringsbildningen efter valet.

Marie Krarup tar fram bilden hon lagt upp på sin Facebooksida.

– Här är en bild av vad jag önskar inte ska ske i Danmark. Det här är inte Danmark, det här är ohyggligt.

Bilden är från den 22 mars i år då hundratals har samlats till fredagsbön på Christiansborgs slottsplats mitt i Köpenhamn, med folketinget runt hörnet. Det är också en manifestation för offren för attentaten mot två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, tidigare samma månad.

Dansk Folkeparti har en ganska kort historia. Partiet bildades 1995 som en utbrytning ur Fremskridtspartiet, men på två decennier har det fått ett avgörande inflytande på det som i dansk debatt kallas utlänningspolitiken.

Och Marie Krarup är övertygad om att partiet har fått en långt större påverkan på dansk politik genom att vara samarbetsparti än om det hade suttit i regeringen.

– Helt säkert. Det är det inga tvivel om. Det finns tre vägar att gå i ett parlament. Den första stod Fremskridtspartiet för. De sa: Vi ska inte samarbeta med någon. Det ledde till partiets upplösning.

– Så uppstod Dansk Folkeparti och vi vill samarbeta med alla och är villiga att ingå kompromisser. Men efter valet 2015 var vi inte villiga att ingå i regeringen, den tredje vägen. Det innebar en för stor kompromiss. Det blåa blocket ville inte ge oss det vi ville ha – då stod vi utanför.

Marie Krarup har som partiets integrationsordförande stort inflytande över politiken på det område som partiet gjort till huvudfrågan. Hon gick in i politiken efter Muhammedkrisen 2010, när publiceringen av teckningar av Muhammed i Jyllands-Posten ledde till hot och attacker mot tecknaren liksom mot tidningschefer. Året efter kom hon in i folketinget.

– Jag tyckte det var förskräckligt att danskar blev hotade till livet för att de gjorde något som var normalt i Danmark. Jag blev sedan kandidat till folketinget 2011. Min far satt i folketinget och drog sig tillbaka. Då fick jag frågan om att ta över, och ville först inte det. Jag såg inte mig själv som en politiker. Men nu har jag varit det i snart åtta år.

Hennes far, Søren Krarup, var präst i Seem på södra Jylland när han valdes och satt som folketingsledamot 2001–2011. Han har beskrivits som partiets kulturkonservativa ideolog.

Men även om partiföreträdarna tidigt insåg att de inte kunde inta Fremskridtspartiets position: allt eller inget, har det tagit tid för Dansk Folkeparti att etablera sig som ett parti bland andra.

– Under de åtta år som jag har varit med har Dansk Folkeparti blivit ett normalt parti. Vi var ett protestparti och då kom våra politiker från alla möjliga håll. Nu är vi mer normala, med riktig organisation, ett ungdomsförbund och skolning av medlemmar och företrädare. Vi har hela den »politiska pølsefabriken« och är ett konsoliderat parti som fungerar ihop med andra partier, med politiska program som täcker alla områden.

Är det fasen Sverigedemokraterna står inför? De påminns ju ofta om sina »bruna rötter«, till exempel.

– Den bakgrunden har inte vi. Om någon haft märkliga åsikter har den uteslutits. Så vi har hållit fullständigt rent från påverkan av extremister. Vi har varit bättre på att samarbeta med andra, det som visat sig svårt för SD. Vi har hela tiden siktat på att få inflytande genom samarbete.

– Jag har också lagt märke till att SD gör mycket negativa kampanjer. De antyder domedag och undergång. Vi gör positiva kampanjer. Danmark är dejligt och Danmark ska bli ännu dejligare. Vi säger inte att Danmark är på väg att gå under, även om vi ser utmaningarna. Jag tror våra positiva kampanjer också gör att vi är lättare att samarbeta med. De negativa kampanjerna jag har sett från Sverige skulle vi aldrig använda.

På tv-monitorerna pågår debatten i kammaren, och DF:s första partiledare, Pia Kjærsgaard, fördelar ordet som talman i folketinget. Sitt bästa val gjorde partiet 2014, då det fick 26,6 procent i Europa­valet. I det senaste folketingsvalet 2015 fick det 21 procent. Men nu visar opinionsmätningarna att det har runt 14 procent.

– Valet 2015 var ett märkligt val och inte så normalt. Vi hade en mycket försvagad socialdemokrati, och då flydde folk över till oss. Det var i en omfattning som också överraskade oss. Men valet 2015 var speciellt, nu är vi mer tillbaka till det normala. Fast i valet 2011 hade vi 12 procent så när vi nu pendlar mellan 13 och 16 procent är det faktiskt ganska bra.

Nu utmanas ni också av ett parti där de är ännu mer kritiska till utlänningspolitiken, Nye Borgerlige?

– Ja, men de ligger på runt 2 procent. Det är inget särskilt stort hot mot oss. De har också en helt annan ekonomisk politik som är liberalistisk.

Dansk Folkeparti har inte bara haft ett nära sam­arbete med den sittande borgerliga regeringen. DF och Socialdemokraterne har också närmat sig varandra de senaste åren. Och skillnaden mellan sittande regerings, DF:s och S uppfattning i flykting- och integrationsfrågor är ofta hårfin.

– Nu inför valet blir man lite mer tvivlande. Vår politik har många av de andra partierna tagit över. Men den stora frågan för oss är om vi kan lita på att Socialdemokraterne verkligen menar det. Vi vet inte det.

– Vi försöker hela tiden få dem att visa tydligt vad de står för. De säger att de har lika tuff inställning som vi har, för det vill deras väljare höra. Men de röstar inte alltid för våra förslag, i enstaka fall går de emot. Och vad de kommer att göra om de kommer till makten råder tvivel om. Vill man ha en stram utlänningspolitik får man välja oss.

– Fast det är inget tvekan om att de andra partierna påverkats. Men i vilken grad, det vet vi inte ännu och det är många rädda för.

Men S har anpassat sig till er?

– Ja, och det visade sig i att deras väljare var missnöjda och strömmade över till oss. Vi uppstod för att dansk socialdemokrati inte förstod hur viktig utlänningspolitiken är. Så Socialdemokraternes svaghet skapade DF. Och nu har S förstått att man gick fel väg och vill ändra på det. Men i vilken utsträckning vet vi inte.

Svårknäckt regeringsnöt. Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen bildade efter valet 2015 en minoritetsregering med enbart Venstre. 2016 kom även Liberal Alliance och Konservative Folkeparti in i regeringen, som ändå varit beroende av stöd från Dansk Folkeparti. Foto: Asger Ladefoged LADEFOGED

De enda som i dag motsätter sig de stora dragen i migrationspolitiken är Enhedslisten, Socialistisk Folkeparti, socialliberala Radikale Venstre och gröna mittenpartiet Alternativet. I opinionsundersökningarna räknas de alla in i »röda blocket«, och skulle i dag få majoritet ihop.

– Ja, där ligger problemet. Radikale Venstres partiledare säger att de inte stödjer en S-regering om inte den strama utlänningspolitiken ändras. Så det ser ut som om S får stora problem med att skapa en majoritet. Vill de ha majoritet får de kanske arbeta ihop med oss.

– Men vårt första alternativ är en borgerlig regering. Det vet vi fungerar.

Men om S har framgångar och kommer till DF efter valet och vill samarbeta är partiet redo att lyssna.

– Vi är villiga att samarbeta med alla som är beredda att föra en stram utlänningspolitik.

Valet i Danmark ska hållas senast den 17 juni, men valdagen utlyses av statsministern med minst tre veckors varsel. Och allt tyder på att »utlänningspolitik« blir en stor fråga även denna gång. Och att man kommer att prata om Sverige som ett avskräckande exempel för Danmark.

– Vi ser Sverige som ett dåligt exempel och vill inte ha det svenska tillståndet; för stor invandring och en slapp och svag invandringspolitik, där man inte förstått hur farligt det är. Det vill vi undvika, och det har vi också börjat göra, även om vi fortfarande har stora problem. Men inte så stora som Sverige.

– Danmark och Sverige hade tidigare samma dåliga utlänningspolitik, tills DF bildades. Därefter kan man se att vi har gjort skillnad, Danmark har fått in färre och färre och det är för att vi fått inflytande.

Marie Krarup menar att skillnaderna mellan länderna kommer att leda till andra förändringar, som att passfriheten mellan de nordiska länderna måste tas bort.

– När Sverige går under och slutar att vara svenskt så påverkar det oss andra också, vi kan ju inte ha kvar en passunion längre mellan våra länder. Nu har vi gränskontroll men fortfarande passunion, det kommer vi inte att kunna ha i längden.

– Vi har mycket gemensamt med svens­karna, och vi finns nära varandra. Men när ni i praktiken blir ett arabiskt Mellanösternland har vi inte längre så mycket gemensamt.

Men Sverige har skärpt flyktingpolitiken rejält?

– Jag hoppas för er del att ni kommer i gång med att skicka hem folk. Men ni har ett problem som är så mycket större än vårt. Fast ni var snabbare än oss med gränskontroll. Ni har haft en felaktig politik, men när ni upptäckte hur det fungerade var ni snabba med att reagera. För Sveriges skull hoppas jag ni fortsätter agera resolut.

Marie Krarup och DF vill att migranter varken ska få lära sig danska eller arbeta. De ska hållas avskilda från samhället tills de kan skickas tillbaka.

– Men det har vi inte fått genom. Men vi har fått igenom att de skickas hem, det ingår i det vi kallar paradigmskiftet. Om du får asyl får du tillfälligt uppehållstillstånd, då är du i Danmark till dess du ska sändas hem. Hela tiden ska man vara beredd att skickas hem. Och om de skickas hem – är det då någon mening med att börja lära små barn danska? Det är väl bättre om man ger föräldrarna utbildning som de kan använda i sina hemländer?

Är det flyktingarna som är problemet eller de islamska flyktingarna?

– Det är islam. Helt klart. Det är för att vi har så olika kulturer. Jag önskar att Danmark ska bli vän med att vara danskt: att tala danska, stå för dansk och kristen kultur. Och det kan vi inte upprätthålla om vi får för många från islamsk kultur. Därför är det så viktigt att folk som kommer därifrån sänds tillbaka.

– Det skulle vara mycket lättare att ta emot kristna flyktingar. Men det kan man inte av olika orsaker. Och jag menar att vi inte har behov av en invandring.

De nordiska länderna har likartade demografiska utmaningar när 40-talisterna och snart 50-talisterna lämnar arbetsmarknaden. Lösningen finns i att hitta arbetskraft bland dem som kommit som flyktingar eller att uppmuntra arbetskraftsinvandring, menar en del. Det tror inte Marie Krarup på:

– Det är vanvett och helt fel. En arab kan inte ersätta en svensk eller dansk. Det är en annan kultur. Alla våra erfarenheter de senaste 50 åren visar att de som kommer från länder med låg utbildningsnivå inte kan ersätta en svensk eller en dansk. Det är alla möjliga problem förbundna med dem. Beräkningarna visar att det kostar Danmark 36 miljarder danska kronor varje år att integrera icke-västliga invandrare.

Bland de som bygger den nya tunnelbanelinjen i Köpenhamn ser man flera polska och rumänska bilar. Skulle ni klara att bygga utan dem?

– Danmark är inte ett invandringsland. Men vi har polacker, ukrainare, vitryssar och andra som kommer hit och arbetar. Det är inget problem. Det är det heller inte om de gifter sig med en dansk och blir kvar här. Men det är ett problem med folk från islamska länder. Att bjuda hit familjer från Mellanöstern som kommer att vara här i många generationer och som kommer att påverka vår kultur är helt oansvarigt.

På en punkt har Marie Krarup gjort rejäla avtryck i DF:s politik och det handlar om synen på Ryssland. Till yrket är hon gymnasielärare, men hon har också varit marknadsanalytiker på House of prince. Dessutom är hon reservofficer och var i tre år biträdande försvarsattaché på danska ambassaden i Moskva. Och rysshotet är överdrivet, menar hon.

– Det är helt hysteriskt. Folk vet inget om Ryssland, så man kan säga vad som helst – och det gör man. Det beskrivs som att det finns en rysk plan att expandera i Europa, men det har Ryssland inte. Krim var en defensiv handling. Och de har inga planer på att överta Baltikum, Finland, Sverige eller Danmark. Det är överdrivet.

Är den din eller partiets åsikt?

– Det är också partiets åsikt. Men både EU och Nato har bruk för ett Rysslandshot, utan den fruktan skulle EU och Nato falla samman. Och det är det man använder Ryssland till.

Mer kluven är hon till utvecklingen i Ungern och Polen.

– De för en förnuftig utlänningspolitik. Men jag stödjer inte Orbáns styre eller det polska Lag och rättvisas. Det vill vi aldrig ha i Danmark, vi har en mer liberal-demokratisk tradition. Men de gör rätt i att inte ta emot muslimska invandrare.

Det finns 591 000 utlandsfödda i Danmark, vilket motsvarar 13 procent av befolkningen. Av dem kommer 58 procent från »icke-västliga« länder. Och det är de som är problemet, enligt DF.

– Vi har bidrag för repatriering, att återvända. Och det hoppas jag att många gör. Men vi har de som har varit här i tre generationer. En del av dem är integrerade och utgör inga problem.

Sverige och »det svenska tillståndet« är motbjudande i Danmark. Mest avskräckande av allt är Malmö, på andra sidan Öresund, enligt Dansk Folkeparti.

– Mina partikollegor var där och blev mycket chockade över vad de såg – kriminaliteten, gettona. Det är en skrämmande utveckling.

Fakta | Dansk Folkeparti

Bildades 1995 som en utbrytning ur Fremskridtspartiet, vilket 1972 startats av missnöjespolitikern Mogens Glistrup. DF:s första partiledare var Pia Kjærsgaard, som tre år efter bildandet såg partiet ta 13 mandat i folketinget. 2012 valdes Kristian Thulesen Dahl till partiledare. DF anslöt sig nyligen till ECR-gruppen, den italienske inrikesministern Matteo Salvinis nya, nationalistiska och EU-kritiska grupp i EU-parlamentet där Le Pens Nationell samling, Sannfinnländarna och Alternativ för Tyskland är några av de andra partierna.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Analys / Ekonomi

Den motvilliga skattesänkaren

Budgeten för 2020 sätter punkt för värnskatten från 1995. Vinnarna är rika och män.

Analys / Ekonomi

Sidea: Svenskt bistånd är som ryska dockor

Man kan ägna mycken tid åt att reda ut alla budgetposter, skriver Emanuel Sidea.

Ekonomi

Jan Larsson blir konkurrent till Persson

Jan Larsson, S tidigare valgeneral, går till Handelsbanken – och blir därmed konkurrent till sin förre chef Göran Persson.

Prenumerera