kulturbloggen

Kulturbloggen: De franska poeternas sista vila en het fråga i Frankrike

Både i Sverige och Frankrike har frågan om gravfrid blivit högaktuell senaste veckan, skriver Nina van den Brink.

Frågan om gravfrid nådde ministernivå i både Sverige och Frankrike i veckan, men på diametralt olika grunder. Samtidigt som ett dokumentärfilmsteam åtalas i Sverige för att ha kränkt gravfriden i vattnen runt det förlista skeppet Estonia så läggs i Frankrike ett förslag om att gräva upp de två poeterna Arthur Rimbaud och Paul Verlaine ur deras respektive gravar.

Enligt förslaget, som ursprungligen kom från tre journalister som inte var nöjda med de anonyma gravplatser som poeterna ligger i idag, ska de två föras tillsammans till en ny sista vila i det pampiga mausoleet Panthéon. Med detta menar förslagsställarna, och får stöd av Frankrikes nya kulturminister Roselyn Bachelot, får de två poeterna äntligen ett erkännande för den oerhörda betydelse de haft för poesin i Frankrike och i världen. Dessutom blir den storslagna gravplatsen ett erkännande av de två poeternas homosexualitet i och med att de får vila tillsammans. Under en period i sin ungdom var de två poeterna ett kärlekspar.

Jag ska inte säga att Rimbaud och Verlaine är de två största franska poeterna, för då skulle jag förarga andra, men de hör för mig till de fem största, kommenterar Roselyn Bachelot till tidningen Le Point, som ett av skälen till att hon tycker en pantheonisering av poeterna är en bra idé. Det andra skälet anger hon som att hon alltid tagit strid mot alla former av diskriminering. Bachelot blev ny kulturminister i somras och att stöda ett förslag om att exhumera två 1800-talspoeter är alltså en av hennes första insatser.

Vid sidan av kulturministern har författare som Annie Ernaux och Michel Onfray skrivit på.

LÄS OCKSÅ: Kulturbloggen: En budget som inte minskar avstånd mellan land och stad

Det har gått 26 år sedan Estonia sjönk den 28 september 1994. Den var en stormig och iskall natt. Nu har ett hål upptäckts i skrovet som kan ha påverkat förloppet när båten sjönk.

852 människor omkom och drygt hundra överlevde. Flera tusen anhöriga vill fortfarande ha svar.

Men i stället lystes gravfrid över Estonia redan 1995, vilket gjort det svårt att undersöka vraket ordentligt. När det stod klart att skeppet inte kunde eller åtminstone inte skulle bärgas beslutades att platsen i stället skulle helgas som den sista viloplatsen för de avlidna.

Den snabba hanteringen i kombination med bristen på svar väcker onödiga frågor och i förlängningen konspirationsteorier.

Det franska förslaget är ny föremål för hektisk debatt i Frankrike. Närmare 500 har i skrivande stund uppmanat president Macron att låta poeterna stanna där de är, på varsin ganska obemärkt kyrkogård, och att inte falla i den politiska korrekthetens fälla. I uppropet på Change.org påpekar de att poeternas storhet är oantastlig och inte behöver Panthéon. En släkting till Rimbaud påtalar dessutom det faktum att Verlaine och Rimbaud var ett kärlekspar några få år i ungdomen och att förhållandet var över sedan ett par decennier när de båda dog. Det finns ingen anledning att de ska vila tillsammans i evigheten. Även den litterära föreningen Rimbauds vänner är emot planerna.

Att fotografera utanpå skrovet av Estonia i syfte att få fram svar om vad som hände under förlisningen förefaller både mer angeläget och mindre fridskränkande.

Läs fler inlägg i kulturbloggen här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera