Estonias överlevare kallas felaktigt för konspirationsteoretiker

En apotekare i Wisconsin, Stephen Brandenburg, erkände den 19 januari att han »avsiktligt förflyttat« vaccinflaskor vid två tillfällen »i syfte att få vaccinet att vara utanför den temperaturräckvidd så att det inte skulle vara effektivt«. Vaccinflaskorna som innehöll Modernas preparat plockade Brandenburg ur kylskåpet så att det skulle bli verkningslöst. Enligt polisen medger Brandenburg att han är »konspirationsteoretiker«.  Och att han har försökt förstöra vaccin. Allt han har undersökt, säger han, har lett honom »till övertygelsen att vaccinet är osäkert för människor och förändrade deras DNA«.

Brandenburgs medgivande blev föremål för en genomgång av hur sådana föreställningar formas. Och vad de egentligen består av.  I podcasten Speaking of Psychology tog man i början av januari, när Brandenburg gripits, upp hur de får fäste.

Karen Douglas, professor i socialpsykologi på Kent University i Storbritannien, sa att i normala fall definieras konspirationsteorier »som ett förslag till hur en händelse har uppstått, uttänkt i hemlighet av en mäktig grupp som har någon form av olycksbådande avsikter. Vanligtvis har de inte allmänhetens bästa i kikaren, snarare egenintresset«.

Som en övertydlig illustration av vad en kraftfull och ihärdigt upprepad konspirationsteori – Trumps om det stulna valet – kan leda tillvar stormningen av Kapitolium den 6 januari.  Med vapen, däribland automatvapen och hemmagjord napalm, trängde sig en mobb in i de folkvaldas näste med ett enda mål: att upphäva valresultatet. Fem människor dog.

Den metod forskningen använder för att få en bild av huruvida en människa är en konspirationsteoretiker handlar mindre om att studera åsikter  och mer om hur starka deras övertygelser är, enligt Karen Douglas.  Man ber folk läsa en mängd uttalanden, som: »Läkemedelsföretagen döljer information om vaccinets verkan och bieffekter«. Hur starkt instämmer de i påståendena? Det sammanlagda resultatet blir till en konspirationsteori-koefficient. Därefter letar forskarna efter kopplingar mellan denna övertygelse och andra psykologiska faktorer. Man har hittat politisk cynism, en upplevelse av att världen är hotfull och samhället en plats där det inte existerar någon gemensamt definierad moraluppfattning bland människor som fått höga konspirationsteoripoäng.

Mats Holm: Svårt att bevisa människans inneboende godhet

Man kan ha invändningar mot de något svepande termerna i forskning som denna. Men man kan konstatera att det inom vetenskapen ändå krävs ett visst empiriskt underlag innan man klistrar konspirationsteoretikeretiketten i pannan på någon. I takt med den politiska polariseringen och det upphettade samtalsklimatet har det  i andra delar av offentligheten krävts betydligt mindre för att peka ut någon som konspirationsteoretiker. De senaste månaderna har en mindre grupp journalister i högt tonläge använt termen för att beskriva överlevare och anhöriga till döda i Estoniakatastrofen. Anledningen är att dessa, i likhet med en majoritet av svenska folket, vill se nya dykningar vid det förlista passagerarfartyget M/S Estonia. Till skillnad från konspirationsteoretikernas psykologi hänvisar offer, överlevare och andra engagerade till rättsstatens principer om öppenhet, och att ett land måste göra allt som står i dess makt för att bringa klarhet i vad som orsakade en nationell katastrof.

När de få men högljudda journalisterna kallar dessa människor för konspirationsteoretiker avslöjar de mest en sak om sig själva: att de svänger sig med en term som de inte begriper.

Läs fler inlägg i kulturbloggen här!

Text:

Toppbild: TT