Hon vill starta ett handelskrig – för att dölja sitt eget misslyckande

EU-kommissionen och Ursula von der Leyen har gjort bort sig. De propsade på att få ta hand om förhandlingarna med läkemedelsbolagen om covidvaccinerna. De förhandlingar som redan hade inletts mellan medlemsländer och bolag avbröts. Följden blev förseningar som kan mätas i månader och dåliga avtal som gör att läkemedelsbolagen på fullt rimliga grunder prioriterar USA och Storbritannien framför EU-länderna.

Visst finns en hel massa andra problem med vaccinleveranserna, men att EU sätt att hantera frågan skapat nya problem, snarare än lösa de som redan existerade är alldeles klart. New York Times hade en bra genomgång av fakta i helgen, liksom Financial Times.

Det allvarliga med detta är inte bara att vaccineringarna i Europa nu ligger långt efter de brittiska och amerikanska, för att inte tala om de israeliska. Det allvarliga är också kommissionens och von der Leyens sätt att hantera sitt misslyckande.

Hakelius: En ny polarisering växer fram ur pandemins politiska potential

Redan för mer än en vecka sedan meddelade Ursula von der Leyen att kommissionen ”var trötta på att vara syndabock” för vaccinsjabblet. Ett märkligt uttalande, eftersom en syndabock är någon helt oskyldig som tvingas ta på sig skulden i någon annans ställe. Det stämmer inte in på EU-kommissionen, som bevisligen varit ansvarig för EU:s vaccinförhandlingar. Vem skulle annars hållas ansvarig för att EU slutit sena och dåliga avtal?

Men kommissionen och von der Leyen har bestämt sig för att anfall är bästa försvar. Störda av att USA och framför allt Storbritannien klarat den här uppgiften så mycket bättre — 40 procent av britterna har fått sin första vaccindos, mot bara 10 procent av EU:s medborgare — har kommissionen bestämt sig för att de som varit skickligare på att förhandla och sköta vaccineringen ska pekas ut som problemet. Det har nu dragits igång en propagandakampanj, kryddad med hot om ett handelskrig i vaccin, riktad mot Storbritannien.

Det är en väldigt dålig idé, av flera skäl. En är att ingen har något att vinna på ett handelskrig. En annan är att själva idén är korkad, utifrån enkla fakta. Att förbjuda export av vaccin från EU till Storbritannien förbigår det faktum att viktiga insatsvaror till vaccinen tillverkas i Storbritannien. Om EU sätter redan ingångna avtal mellan andra parter ur spel, i ilska över att unionen själv varit kass på att förhandla, kan Storbritannien svara med att förbjuda export av de ingredienser som behövs för att tillverka vaccin. Hotet är ett skott i foten, eller möjligen i huvudet.

Hakelius: Deltävling i den svenska nationalsporten »låt oss inte tala om EU«

Men det mest oaptitliga med kommissionens agerande är oviljan att axla det ansvar man bad om att få. Kommissionen propsade på att få ta hand om vaccinförhandlingarna, en typ av fråga som vanligtvis sköts av medlemsländerna själva. Den gjorde det antagligen av den enkla anledningen att kommissionen har för vana att alltid utnyttja en kris för att centralisera makt. Men kommissionen klantade sig. Då är ansvaret plötsligt någon annans. Problemet är de som lyckades lösa uppgiften, inte EU-kommissionen som misslyckades.

Kommissionens försvarslinje är att det skulle varit ännu värre, särskilt för små länder, om medlemsländerna agerat på egen hand. Mycket lite stöder det påståendet. Flera medlemsländer verkar själva ha dragit den slutsatsen. Österrike och Danmark började redan för tre veckor sedan förhandla på eget bevåg med Israel. Ungern har köpt in kinesiskt och ryskt vaccin, liksom Slovakien och Tjeckien. I motsats till vad kommissionen säger verkar en växande skara medlemsländer dra slutsatsen att självständigt agerande är det enda sättet att få något gjort.

Det är lätt att förstå hur pinsamt det här är för EU-kommissionen och Ursula von der Leyen. Tillräckligt pinsamt för att hota med ett handelskrig, som gör problemet än värre, bara för att dölja det egna misslyckandet.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT