Tantra – mer än anti-vaxxare som knullar runt

Intresset för tantra har exploderat under pandemin. Författaren Jens Liljestrand åkte på kurs med frågan »Vad är kärlek?«. Och fick svar.

What stands between you and love?

Mannen framför mig är kraftfull, nästan explosiv, med snaggat hår och sträv skäggstubb i samma rödbruna nyanser, de muskulösa armarna täcks av tatueringar och rösten är mörk och klangfull, med en anstrykning av Östeuropa, när han stirrar in i mina ögon och upprepar sin fråga:

What stands between you and love?

»Mina barn«, svarar jag på engelska.

Han ställer frågan igen.

»Smärtan.«

Han ställer frågan igen.

»Girigheten.«

Igen och igen, varje svar möts av en intensiv blick, en knappt märkbar nickning. Och sen en upprepning av frågan, enträget, nyfiket, rösten så djupt ner i basen att den skrapar i min själ, what stands between you and love? och jag fortsätter svara, svara, svara, tänker snart inte längre efter, bara öppnar min själ och svarar att det som står mellan mig och kärleken är skammen, skulden, rädslan för döden, rädslan för livet och de ständiga fåfänga försöken att banta, what stands between you and love what stands between you and love whatstands between youandlove frågan förlorar mening liksom svaren och allt är what standsbetweenyouand love whatstandsbetweenyouand love whatstandsbetweenyouand love whatstandsbetweenyouand love whatstandsbetween­youand love i all oändlighet.

Vad är kärlek? Några skribenter försöker att besvara frågan i Fokus.

Vi sitter på ett ljust trägolv i en stor sal med vita väggar. Genom stora fönster silar sensommarljuset in. Det är en förmiddag i en vacker gammal skolbyggnad utanför Arboga och jag deltar i en retreat arrangerad av tantraterapeuten Lin Holmquist – eller Lin Lovely, som hon kallar sig professionellt. Under de senaste timmarna har vi gråtit tillsammans, skrattat, berättat om den kärlek vi känner till varandra, jag har suttit rygg mot rygg med den tatuerade mannen – han heter Mark och kommer från Prag – och intensivt gnuggat min ryggrad mot hans tills en nästan plågsam rysning av välbehag har pirrat sig genom mina skuldror och nacke medan hans sträva skäggstubb har skavt mot min hals när han kastat sitt huvud bakåt och jag har insett att han känt samma extas som jag.

Jag har suttit tyst och lyssnat medan högtalaren har spelat Krishna Das – »the rockstar of yoga« – långa, långa version av Foreigners I want to know what love is, där den välkända poplåten flätas samman med mantrat Rupam dehi jayam dehi yaso dehi dviso jai och känt en ljum vibration i hela kroppen som om skelettet svettades och tycker du att det låter corny kan du bara hålla käften för du var inte med.

Lin Holmquist är tantraterapeut.

Det är i början av september och mindre än en månad har passerat sedan Lin Holmquist, tillsammans med andra ledare inom den svenska och internationella tantrarörelsen, var med och arrangerade ett tantraläger i Ängsbacka kursgård utanför Molkom i Värmland. Lägret blev uppmärksammat sedan hundra personer på gården, eller omkring var femte deltagare, konstaterades smittade med covid-19. Utbrottet fick Norge att stänga gränsen mot Värmland, hela regionen rödlistades och det upprörda kommunalrådet i närliggande Årjäng skrev i affekt på Facebook att »ett gäng anti-vaxxare har knullat runt i Molkom«.

När jag träffar Lin verkar hon ta lätt på incidenten, som hon menar har blåsts upp i medierna. Och på de kurser hon själv leder är sexuella äventyr ganska ovanliga, berättar hon.

– Folk kommer inte att ha sex på det här lägret, säger hon tvärsäkert. Folk brukar inte ha sex, och definitivt inte i workshop-rummet. På eftermiddagarna mellan passen eller på nätterna när alla sover kan det väl hända ibland, men inte så ofta. De flesta är här för att hitta sig själva, inte hitta en partner.

Det utesluter dock inte att den sexuella energin flödar under lägrets gång, poängterar hon.

– Och det är fint att kunna vara i kåtheten och inte ha sex, att kunna gå i flera dagar och vara jättekåt och peppad men inte rikta den känslan mot någon annan, utan rikta den i sig själv.

Lin började sin bana som yogaterapeut men är sedan tio år tillbaka tantraterapeut. Under pandemiåret har hon förvånansvärt nog haft fullt upp, eftersom många i stället för dyra utlandsresor har valt att prioritera sitt eget mående och känsloliv.

– Och i stort går det jättebra för den här branschen, eftersom jag också utbildar tantraterapeuter märker jag att det är ett enormt uppsving. Människor i dag har det skitbra materiellt sett, men sitter ändå kvar med en känsla av tomhet som gör att de börjar söka inåt. Våra klienter är alla från studenter till politiker, men det de har gemensamt är en önskan om att ha ett top-notch liv.

Är det inte också vanligt att folk söker sig till sådana här miljöer för att få, som kommunalrådet uttryckte det, »knulla runt«?

– Det händer väldigt sällan. En gång var det en person som drog efter första halvtimmen när han insåg att det inte var en dejtingretreat med en massa härliga kvinnor, i stället skulle han behöva sitta mitt emot en man och hålla handen på hans hjärta … Visst kan det vara så att folk har ett begär efter att träffa någon, men under processens gång släpper det och de kommer i kontakt med något inom sig själva i stället.

Därmed inte sagt att det inte förekommer intim beröring under lägrets gång (under pass där jag själv inte deltog, ska jag kanske tillägga).

– Vi har pass som inkluderar mer extatisk energi och sexuell energi och där beröring av könsorganen ingår, men kanske på ett annat sätt än man vanligen föreställer sig. Många människor har en projektion på sitt kön att det bara ska beröras när man ska älska med nån, eller när man ska onanera sig fram till en orgasm, men könet är så mycket mer än det, det finns så mycket känslighet, nerver, avslappning, njutning och meditation vi kan få uppleva från könet.

– För mig var det väldigt hjärtöppnande första gången jag fick min yoni, som det heter på sanskrit, berörd på ett tantriskt sätt. Det var ingen som tänkte trycka in ett finger där eller göra mig redo för sex, i stället var det en mer strykande beröring, mjuk och inkännande och stillsam, en beröring som fick mig att känna mig hållen, trygg och älskad, inte använd. Ingen ville använda min kropp. Den var till för mig.

– Det är samma med lingan, fortsätter Lin, i workshopen stryker man lingan på ett annat sätt än om man vill få killen hård, det är ingen viktig grej att kuken ska vara hård hela tiden, den kan precis lika gärna vara mjuk och bli älskad och berörd med kärlek. Så mycket när det gäller sex handlar om krav, det måste leda till något, till en orgasm, till att vi ska få en bättre relation, till att du ska få en fjäder i hatten, till att jag ska känna mig bekräftad. Det tantriska sexet handlar i stället om att vara i känslan av njutning, extas och närhet.

Jens Liljestrand och Mark från Prag.

Vi sitter i en ring på golvet i den ljusa skolsalen. Lin spelar mjukt på en akustisk gitarr och vi fattar varandras händer och sjunger:

I am the light of the soul

I am beautiful

I am bountiful

I am bliss

I am, I am

Samma rader, gång på gång, svagt och starkt, till oss själva och till varandra. Vi uppmanas att peka ut någon i rummet och jag riktar mitt finger mot en medelålders kvinna i träningstajts som lyckligt pekar på mig och tillsammans sjunger vi orden, you are the light of the soul, you are beautiful, you are bountiful, you are bliss, you are, you are och i ögonblicket när jag sjunger orden så menar jag dem, hon är allt detta, jag är allt detta, ljuset, skönheten, rikedomen, saligheten.

Så berättar Lin med stort allvar historien om när hon första gången upplevde den tantriska kärleken. Om den gode vännen som hade börjat praktisera tantra och frågade om hon ville vara med och experimentera.

– Han sa »klockan åtta i kväll ska vi ses på ditt rum och ha en session«. Så knackade han på dörren och jag satt nyduschad och fräsch på min säng. Han kom in, stängde dörren och satte på haspen och jag tänkte: »Oh my god nu ska vi ha sex!«

Luften i rummet tätnar när Lin berättar om vad som hände sedan. Hur mannen bara såg på henne, stillsamt betraktande. Hur han sedan bad henne ställa sig mitt på golvet och ta av sig kläderna. Även underkläderna. Hon beskriver känslan av att bli synlig för sig själv, om blygseln och oron för det egna utseendet, om alla tankeprocesser som rusade genom henne.

– Och han såg allt detta och accepterade mig, utan att döma mig eller tycka jag var konstig. Och när han såg min själ såg han något som var gudomligt för honom, han var inte intresserad av att ha sex med mig, kyssa mig, göra något med mig, för honom räckte det att bara se det gudomliga i mig. Och jag fylldes upp av den känslan själv, av att vara gudomlig, och jag tittade på honom och kände att han var helt gudomlig, och jag var så tacksam, så levande, känslan av att kunna dö i morgon, den enorma kraften och energin som öppnades i mig, som lava, som en vulkan … Det var hans närvaro.

Lin ler åt minnet.

– Och jag kunde inte sova den natten, jag var så uppfylld av kärlek och fantasier om honom, jag visste vilken stad han bodde i och att det fanns en yogastudio där som jag skulle kunna jobba i, jag visste att vi hade barn i samma ålder, plötsligt såg jag framför mig ett helt liv med honom!

Hon pressar handflatorna mot varandra och håller fram dem mot oss som ett litet platt paket.

– Och sen insåg jag att det jag gjorde var att krympa kärleken, få ner den i en låda, presentera den som ett kontrakt att signera, i stället för att bara acceptera känslan som den var, utan krav. Det var insikten om att jag inte har någon aning om vem du är, vart du ska, vad du har gjort, vad du tänker, men du existerar och finns där bakom dina ögon och du ser mig också, vi kan mötas, vi kan vara i det här, WOW. Och sen tar det slut. Antingen mötet. Eller livet som sådant.

– Jag fick så många insikter, den otroligt starka kärleken jag upplevde med honom, en villkorslös kärlek här och nu. Jag upplevde så starka känslor och så stark transformation att det var ingen återvändo, jag var tvungen att ge mig in i det helhjärtat. Jag är för evigt tacksam för den upplevelsen.

Vi sitter knäpptysta på golvet runt Lin. När jag nu nedtecknar scenen ur minnet tänker jag att någon av oss måste ha gråtit. Kanske var det jag själv.

– Och det är svaret på frågan ni ställde varandra. What stands between you and love? Kärleken finns redan i dig. Och det enda som står mellan dig och kärleken är du själv.

Efter workshopen tar jag en promenad med Lin ut i solskenet, bort till Hjälmaren. Det är otroligt vackert, ett idylliskt, lummigt svenskt landskap och jag är uppfylld av henne och av solskenet och glittret från vattnet och de starka känslor som strömmat genom mig under de senaste timmarna. Hon berättar om sig själv, under en tid var hon med i en tantrisk sekt där hon upplevde »mycket hemskheter« med grupptryck och folk som for illa. Numera försörjer hon sig framgångsrikt som tantralärare och är noga med att poängtera att hon inte skäms för sitt yrke.

– Tidigare kunde jag frisera sanningen och säga att »jag jobbar med coaching« eller liknande, men nu är jag helt öppen med det. Och det roliga är hur bejakande alla är! Jag hamnade i en taxibil där chauffören var en man från Mellanöstern och han frågade om mitt jobb  … och när jag svarade var hans reaktion bara: »Kan man komma till dig privat?« Och när jag skulle träffa en ny revisor och förklarade vad jag arbetar med var hans första reaktion: »Tantra? Ja det är jag verkligen intresserad av!«

– Jag möter faktiskt respekt från alla. Det enda som skaver är män som tänker att de köper sex, som tror att det jag erbjuder är en »renare« form av prostitution. Men jag är bra på att sålla ut dem när de hör av sig. Annars är alla genuina, öppna och nyfikna.

Det verkar finnas ett stort behov av att fördjupa sig i den här sortens frågor. Är vi för ogenerösa med kärlek?

– Ja, svarar Lin tvärsäkert, vi är rädda för kärlek, människor i allmänhet är det. Vi har så många uppfattningar om vad som krävs av oss för att förtjäna kärlek, att bli tillåtna att älska, en omänsklig kravlista att uppfylla. Vi tror att kärlek är anknytning och ägandeskap, du ska bara skicka sms till mig, du ska bara tänka på mig när du onanerar. Det är inte kärlek, men det kan vara hemskt att förlora en sådan makt över någon annan. Och vi är rädda för att inte vara värda kärlek, inte vara värda att älska eller bli älskade. Vi är rädda för kärleken och vi är rädda för att förlora den.

Kan man stänga av kärleken?

– Gud ja, kärlek kan man stänga av, det gör folk jämt. Man gör sig hård och säger »du är en jävla fitta« när smärtan och rädslan att inte bli älskad tillbaka gör för ont.

Så vad är kärlek?

– Kärlek är kraften som för ihop två till ett. Det kan vara mitt medvetande som förs till blomman. Det kan vara jag som förs mot min partner när vi omfamnar varandra och blir ett. Det kan vara jag som plockar upp mitt nyfödda barn och ammar det och helt plötsligt känns det som att jag håller mig själv. Det är min kärlek till tangon, när jag blir ett med dansen. Kärlek är energin som för oss samman.

Lin ler.

– Egentligen är det en kemisk reaktion. Ganska oromantisk. Men väldigt viktig.

Vad har överraskat dig mest i ditt jobb?

– Hur lika vi är. Hur alla människor dras med samma smärta och samma längtan. Jag träffar människor med helt olika livsstil, olika kön, samhällsklass, status. Men alla dras med samma längtan och samma smärta. Det överraskar mig än i dag.

Jag återvänder hem från Arboga med anteckningsblocket och hjärtat fullt av intryck. Det går veckor utan att jag får ur mig en text, timmarna på tantralägret är nästan omöjliga att få grepp om i artikelform. Däremot berättar jag om mina upplevelser för alla jag möter. Jag för långa nattliga samtal med min fru. Jag börjar betrakta människor på ett annat sätt. Jag slutar skämmas för all obesvarad kärlek jag burit på, slutar förvänta mig något annat än lyckan i att alls kunna älska.

Till slut, när texten är gravt försenad, letar jag i desperation upp Krishna Das på nätet och låter hans lugna, entoniga sång fylla mig.

Rupam dehi jayam dehi yaso dehi dviso jai

Rupam dehi jayam dehi yaso dehi dviso jai

Rupam dehi jayam dehi yaso dehi dviso jai

Jag snyftar till i soffan när jag inser att det är jag som är kärleken. Det är jag. Den fanns där från början. Den har funnits där hela tiden. I am bliss. I am. I am.

Text: Jens Liljestrand

Toppbild: Marc Femenia