Svårt att fälla för mutor

Rättegången om den näst största misstänkta mutan i svensk domstol pågår: 800 miljoner kronor mot teknikföretaget Bombardier. En fällande dom vore mycket ovanlig.

Text: Ola Westerberg

Foto: Henrik Montgomery/TT

Det är något som definitivt inte går ihop.

På tomten på den azeriska landsbygden står ett litet ljusgult flagnande hus med korrugerat plåttak bredvid en hög med rostigt skrot. Intill spatserar några höns och kor.

Det konstiga är inte att den ditresta reportern från grävredaktionen OCCRP stöter på en sådan enkel bostad i just denna fattiga del nära gränsen till Iran. Det underliga är att här bor, på papperet, den ende ägaren till det företag som dragit in 100 miljoner kronor på en affär med Bombardier Transportation Sweden AB i Stockholm. Men det vet mannen i bostaden ingenting om.

Som så ofta i korruptionshärvor finns det absurditeter som vittnar om att något inte står rätt till. Som när Telias partner i Uzbekistan var ett brevlådeföretag i Gibraltar som företräddes av en kvinna i 20-årsåldern. Hennes ”meriter” som chef för ett telekombolag var att ha jobbat i klädesbutik. Kvinnan, visade det sig, var diktatorsdottern Gulnara Karimovas assistent.

Solklara straffsparkar i svensk domstol, alltså?

Sannerligen inte.

Tre Teliachefer med ex-vd Lars Nyberg i spetsen friades. Karimova ansvarade formellt inte för telekomfrågor, så hon var inte mutbar enligt både tingsrätt och hovrätt. Att hon, och inte uzbekiska staten, fick tre miljarder kronor mot att Telia fick bedriva verksamhet i landet spelade då ingen roll.

Och Bombardieraffären har faktiskt prövats en gång av Stockholms tingsrätt. En rysk säljchef vid Stockholmskontoret åtalades men friades 2017. När fallet sedan gick upp i svea hovrätt 2020 hade ryssen flyttat hem.

Den berömda skandalen på åttiotalet med Bofors vapenaffär med Indien då? Som till och med fick indier att mäta mutors storlek i antal ”boforser”?

Inget åtal.

Och hur var det med Saabs affärer med Jas Gripen i Sydafrika, Ungern och Tjeckien? Där åklagaren var övertygad om mutor.

Inga åtal där heller.

När SVT:s Uppdrag granskning i fjol gick igenom 30 års svenska korruptionshärvor med affärer i utlandet blev slutsatsen enstaka åtal och fällande domar i tre fall, men inte en enda mot en hög chef.

Kim Andrews, chef för åklagarkammaren riksenheten mot korruption, säger att mutor är mycket svårutredda. Han jämför med våldsbrott.

– Där finns inte sällan teknisk bevisning: blodstänk, dna, fingeravtryck, och ibland vittnen och målsägare som är drabbade.

Om man ska bevisa mutor ska en otillbörlig förmån, ofta via en konsult, ha erbjudits en formellt ansvarig, mutbar person. Om mutan skett i ett land som inte vill samarbeta blir bevisen svåråtkomliga.

Själva mutbrottet är abstrakt och svårtolkat, och de inblandade vill dölja vad som hänt, fortsätter Andrews. Det kan ta flera år innan ett misstänkt brott upptäcks och kan utredas.

Sverige har historiskt inte haft så stort intresse av att beivra mutaffärer, anser juristen och korruptionsexperten Claes Sandgren.

– Mutor utomlands var avdragsgilla fram till 1999.

Den allmänna attityden har dock blivit mer kritisk mot sådana affärsmetoder, anser han.

– Man inser att det är som att dopa sig. Det kan gå bra i en tävling men inte i längden.

OECD har kritiserat Sverige för att inte komma åt korruption. En ny lag 2012 har inte gett mycket resultat. Organisationen anser att Sverige ska införa straffrättsligt ansvar för företag, inte bara individer. Sandgren håller med.

– Det är svårt att knyta en viss individ till ett visst mutbrott.

Han anser att svenska företag borde få kunna ingå uppgörelser med åklagare och slippa domstol. Så gjorde Telia i USA och Nederländerna och fick böta åtta miljarder kronor. Enligt Kim Andrews byggde de amerikanska och nederländska myndigheternas uppgifter i princip på den svenska utredningen – som inte ledde till fällande domar.

Hotet från utländska rättsvårdande myndigheter är det som svenska företag främst har att frukta om de mutar, konstaterar både Andrews och Sandgren.

Blir fallet Bombardier annorlunda? Den ansvarige åklagaren Staffan Edlund tror det.

– Vi har ett starkt case med bra bevisning.

I den stundande rättegången är det Bombardiers svenske affärsområdeschef som åtalas i samband med försäljning av signalsystem till järnvägen i Azerbajdzjan för 2,7 miljarder kronor 2013. Han förnekar brott.

För den lokala partnern Trans-Signal-Rabita (vars ”ägare” hade kor och höns) var affären värd 100 miljoner kronor. Misstänkt muta, och den största som nått svensk domstol efter Teliafallet. Men upphandlingen var riggad, enligt åtalet, och partnern företräddes av en chef på järnvägen. Edlund anser att det, till skillnad från i Telia och andra fall, inte råder någon tvekan om att mannen är en formellt ansvarig och därför mutbar person.

Edlund avskräcks inte av den friande domen mot den ryske säljchefen.

– Tingsrätten hittade på en ny tolkning av lagen. Vår uppfattning är att de gjorde fel när de skulle bedöma det här.

Världsbanken gav lån för järnvägsprojektet till azeriska staten och överväger sanktioner mot Bombardier på grund av korruption. Även i USA utreds fallet eftersom Världsbankens huvudkontor ligger där.

Företaget avfärdar i sin tur anklagelserna. Den nu åtalade chefens advokat Tomas Nilsson har också påpekat att tingsrätten i fallet med den ryske säljchefen redan har avfärdat mutor.

Någon gång kring årsskiftet borde dom kunna falla – och det stå klart om Stockholms tingsrätt denna gång ska bryta trenden.