”Den som inte stjäl från staten hamnar i helvetet”

Under mellandagarna spreds klipp från den amerikanske Youtube-reportern Nick Shirley över världen. Med mobilkamera besökte han ett antal bidragsfinansierade barnomsorger i Minnesota som under flera år mottagit offentliga ersättningar. På plats möttes Shirley av låsta dörrar, igenbommade fönster och tomma lokaler. Inga barn syntes till.

De utpekade verksamheterna drevs av invandrade somalier eller personer med somalisk bakgrund. Flera medier, däribland CNN, ifrågasatte Shirleys metod och slutsatser och delstatliga myndigheter uppgav efter en snabbinkallad inspektion att de aktuella verksamheterna formellt bedöms fungera, men många frågetecken kvarstår och FBI förstärker sina resurser i Minnesota för att utreda saken.

Att reaktionerna i USA blev så starka beror bland annat på att Minnesota redan tidigare varit epicentrum för några av de största bidragsbedrägerierna i USA hittills. Under pandemin strömmade federala stödpengar till delstaten för att säkerställa mat till barn när skolorna stängde, bland annat genom organisationen Feed Our Future. Men när FBI slog till 2022 visade det sig att endast omkring 3 procent av de utbetalda medlen hade gått till avsett ändamål. Det ledde till att 86 personer åtalades varav 78 hade somalisk bakgrund.

Liknande bidragsfusk med kopplingar till Somalia har förekommit även i Sverige (se Fokus 39/2022). Att sådant händer i samhällen med hög institutionell tillit som det svenska och även det i Minnesota där andelen med skandinavisk bakgrund är hög, är knappast en slump menar Per Brinkemo, journalist, föreläsare och författare till boken Mellan klan och stat. Han har länge studerat hur klanbaserade sociala strukturer kan kollidera med välfärdsstater byggda på opersonlig myndighetsutövning och låg kontroll.

– Om du kommer från ett samhälle där familjen och klanen är både socialförsäkring, bank och rättssystem, då uppfattas staten inte som en moralisk gemenskap. Den blir något främmande och rentav hotfullt, säger Brinkemo.

Förklaringen ligger i Somalias moderna historia och i de sociala strukturer som formats där. Staten kollapsade i början av 1990-talet och har sedan dess endast fungerat fragmentariskt och med stora inslag av korruption. I frånvaro av fungerande myndigheter, rättsväsende och socialförsäkringssystem har familjen och klanen blivit den enda pålitliga tryggheten.

– Lojaliteten riktas mot släkt och nätverk. I sådana sammanhang betraktas inte utnyttjande av statliga system nödvändigtvis som bedrägeri i moralisk mening, utan som rationellt handlande till gruppens fördel.

Detta är inte ett somaliskt särdrag eller något som enbart kan förklaras med etnicitet, menar Brinkemo, utan ett mönster som återkommer i samhällen där staten historiskt varit svag. I Syditalien, där klan- och familjestrukturer länge spelat en central roll, har samma grundläggande logik präglat relationen till det offentliga.

– Där sammanfattas förhållningssättet i ett rått men talande talesätt: ”Den som inte stjäl från staten hamnar i helvetet”.

Liknande uttryck finns också i andra klanbaserade miljöer.

– I ett samtal jag hade med debattören (och Fokus-krönikören, reds anm) Nalin Baksi berättade hon om ett kurdiskt talesätt som hon en gång nämnt i radio och som fick programledaren att tveka inför om det ens gick att sända. ”Staten är ett hav av resurser – den som inte utnyttjar det är en idiot”, löd det talesättet.

För att förstå kraften i kollisionen mellan klansamhälle och den svenska välfärdsstaten krävs att man förstår hur den svenska kulturen vuxit fram. Den höga tillit som präglar relationen mellan medborgare och stat i Sverige är nämligen ingen naturkraft – den är resultatet av en lång historisk process.

– Vår relation till myndigheter är ovanlig i ett globalt och historiskt perspektiv. Vi tar den för given, men den har vuxit fram under århundraden, säger han.

– Staten har i Sverige inte varit något man behövt skydda sig mot. Tvärtom har den successivt blivit bärare av rättvisa, ordning och förutsägbarhet. Det är där tilliten grundläggs.

Under 1900-talet förstärktes detta ytterligare genom folkhemsbygget. Skatter betalades inte bara av tvång, utan i förväntan om att resurserna skulle återkomma i form av skola, sjukvård och social trygghet. Ett kontrakt växte fram där laglydnad och skattebetalning fick en moralisk dimension.

– Ett skattebrott i Sverige är inte bara ett brott mot lagen. Det är ett moraliskt brott. Det är skamfyllt, nästan pinsamt. Den normen är oerhört stark.

Just detta gör, enligt Brinkemo, att svenska välfärdssystem kan fungera med relativt låg kontrollnivå. Tillit ersätter övervakning. Självrapportering ersätter misstänksamhet. Men samma egenskaper blir en akilleshäl när systemen möter grupper som inte socialiserats in i samma föreställningsvärld.

– Hur kunde vi bara tro att någon som vuxit upp med familjen som socialförsäkring, bank och rättssystem automatiskt skulle överföra sin lojalitet till ett opersonligt system med neutrala tjänstemän? Det är egentligen en helt ofattbar förväntan.

Mot den bakgrunden framstår det heller inte som märkligt att just Minnesota utvecklat välfärdsstrukturer som påminner om de svenska. Delstaten har sedan 1800-talet haft en ovanligt stor andel invandrare från Sverige och övriga Skandinavien – grupper som redan vid ankomsten bar med sig ett högt mått av institutionell tillit och en självklarhet i relationen till det offentliga.

– Det var inte välfärdsstaten som skapade tilliten där. De skandinaviska immigranterna kom redan med den. De tog med sig sitt sätt att se på staten, på myndigheter och på gemensamma lösningar, och det har präglat Minnesota än i dag, säger Brinkemo.

Brinkemo menar att den svenska integrationspolitiken har vilar på ett antagande om att tillit, lojalitet och institutionsförtroende uppstår nästan automatiskt – som en följd av vistelsetid, sysselsättning eller språkinlärning. Men den processen är varken självklar eller snabb.

– Vi pratar hela tiden om teknokratiska saker: jobb, språk, utbildning. Men nästan aldrig om hur tillit faktiskt uppstår. Hur man går från lojalitet mot familj och släkt till lojalitet mot ett opersonligt system som staten. Ingen föds till demokrat. Ingen föds heller till att lita på Skatteverket. Det är något man formas in i, under lång tid, genom institutioner, normer och erfarenheter. Att tro något annat är naivt.

I stället har forskningen, enligt Brinkemo, länge duckat för de kulturella och antropologiska dimensionerna – delvis av rädsla för att hamna fel politiskt. Resultatet blir att avgörande mekanismer lämnas obegripliga, samtidigt som systemen fortsätter att byggas ut.

– Vi har missat åratal av värdefull forskning på området och fortfarande tycks det vara tabu. Vi har varit väldigt duktiga på att analysera vad som inte fungerar. Betydligt sämre på att förstå varför. Och utan den förståelsen famlar vi i blindo.

***

Läs även: Tjärna ängar inifrån

Läs även: Bidrag till somaliska föreningar går till Muslimska brödraskapet