Gör övervakningskameror oss tryggare?

Regeringen har inlett en ”kameraoffensiv” mot de kriminella gängen: fler övervakningskameror, övervakning med drönare, ansiktsigenkänning och automatisk igenkänning av registreringsskyltar. Som ett första steg ska det hela snabbutredas i Regeringskansliet.

– Detta har stor praktisk betydelse för att förhindra och förebygga fler skjutningar och sprängningar. Och polisens möjligheter att identifiera och lagföra kriminella förbättras avsevärt, säger justitieminister Gunnar Strömmer.

Men kameraövervakning är kontroversiell. Motståndarna varnar för vad som händer med ett samhälle där medborgarna är under ständig bevakning, och menar att justitieministern har fel och övervakningskamerorna inte gör någon nytta. Hur ligger det egentligen till?

En populär referenspunkt i debatten är en genomgång Brottsförebyggande rådet gjorde 2018. Baserat på 80 internationella studier konstaterade Brå att övervakningskameror har en viss hämmande effekt på stöld och narkotikabrott (14 respektive 20 procents minskning) – särskilt när kamerorna monteras i bostadsområden och parkeringar. Men mot våldsbrott och ordningsstörningar hjälper de inte; inte heller i stadskärnor, kollektivtrafik och ”särskilda områden med flerfamiljshus” – alltså vad vi i Sverige skulle kalla socialt utsatta områden.

Det verkar alltså som att övervakningskameror i någon mån rår på brott man planerar i förväg, som att sälja narkotika eller göra inbrott, men inte mer spontana brott. Samtidigt pekar svensk forskning i motsatt riktning:

– När jag och en kollega har gjort studier i utsatta områden i Göteborg respektive Malmö kom vi fram till att kameraövervakning snarare verkar minska våldsbrotten än stöldbrotten, säger kriminologen Manne Gerell.

En tänkbar förklaring är att det gäller just utsatta områden där våldet ofta är kopplat till kriminella gäng. För dem kan våldsutövning vara en del av en ”rationell” strategi för att markera territoriell dominans, snarare än de mer spontana fyllebråk som tenderar att uppstå i stadscentrum.

– Men man ska inte dra för stora växlar på det här. Det behövs fler och större studier för att kunna vara säker på att våldsbrottsligheten minskar i utsatta områden, tillägger Gerell.

Det andra argumentet för kameraövervakning är att det blir lättare att klara upp brott som fångats på bild. Men inte heller där är läget glasklart. Gerell har studerat hur övervakningskameror påverkar brottsuppklaringen, med nedslående resultat. En studie i Göteborg hittade ingen signifikant ökning. I Malmö testade de att under en period låta en speciell utredare titta på alla brott som hade begåtts i offentliga miljöer med kameror, men av de femtio brott utredaren tittade på gick det bara att se tillräckligt tydliga bilder på förövaren i tre fall. Bara en av dem dömdes.

– För mildare brott som stöld och misshandel behöver man ett tydligt ansiktsfoto för att det ska göra nytta i utredningen. De kameror som finns i dag ger en överblick, som kan vara till nytta när det gäller grövre brott, men inte mildare.

Ett tredje argument för kameraövervakning är att den ökar känslan av trygghet.

– Det är något som ofta anförs i debatten, men de få studier som finns har låg kvalitet. Vi vet varken om det minskar eller ökar tryggheten att sätta upp kameror, säger Gerell.

Själv är han försiktigt positiv till kameraövervakning. Han tror att fler kameror kan leda till minskad brottslighet i utsatta områden och att fler grova brott, inklusive skjutningar och bombdåd, klaras upp. Men än så länge är stödet i forskning svagt.

Ändå går utvecklingen fort: regeringen vill femfaldiga antalet övervakningskameror i landet det kommande året och införa ansiktsigenkänning på bred front. Socialdemokraterna vill å sin sida att polisen ska kunna spåra människor i realtid via trafikkameror och sätta in drönare mot ”öppna drogscener”, alltså platser där narkotika säljs. Och allmänheten är positiv. 71 procent av svenskarna stödjer kameraövervakning med ansiktsigenkänning på offentlig plats, enligt Internetstiftelsen.

– Vi blir filmade dagligen, när vi åker tunnelbana eller handlar mat. Jag känner inte att folk är oroliga över att de blir filmade. Däremot är folk oroliga över att deras grannes hus ska sprängas i bitar. Folk vill att vi gör någonting, sa Martin Melin (L), ersättare i justitieutskottet, i samband med regeringens utspel.

Enligt kritikerna är just det problemet: att politiker känner sig pressade att ”göra någonting”, även när konsekvenserna är osäkra.

– Det finns en desperation bland politiker när det gäller brottsligheten. Man vill göra något för att komma åt problemen. Det finns ett element av populism i det – när man ser att en viss typ av politik går hem bland väljarna söker man sig dit och försöker bjuda över varandra, säger advokaten Peter Hellman.

Han tror att det folkliga stödet för kamerorna beror på en övertro på övervakningens förmåga att förebygga brott eller öka de fällande domarna.

– Folk törstar efter trygghet och lutar sig mot det man tror skapar det. Men kameraövervakning skapar inte trygghet. Tvärtom riskerar den på sikt att bli ett verktyg för repression, säger han.

Att repressiva stater använder övervakning för att kontrollera medborgarnas beteende och åsikter är inget nytt. Kina är det uppenbara exemplet, där polisen har tillgång till avancerad ansiktsigenkänning som inte bara kan identifiera en person i solglasögon eller ansiktsmask, utan också etnisk tillhörighet – till exempel om personen tillhör den förföljda folkgruppen uigurer.

– I Sverige har vi hittills sluppit totalitära regimer. Men vi måste sätta kameraövervakningen i relation till andra skeenden i samhället. Nyss infördes hemlig avlyssning utan brottsmisstanke, anonyma vittnen föreslås och från SD kommer ännu extremare förslag om att gripa folk utan konkret brottsmisstanke. Vi håller på att förflytta oss i en auktoritär riktning, säger Hellman.

Läs även: Chat Control: Så ska techjättarna skanna allt du skickar

Läs även: Europol får rätt att massövervaka EU-medborgare