Hotellprotesterna som skakar Storbritannien

Det är tidig förmiddag på Kemper Avenue i utkanten av centrala Falkirk. Genomfartsgatan strax söder om stadens centrum är folktom, förutom ett skarpt sken. En övervakningskamera lyser rakt på mig, monterad på fasaden på en industriliknande tvåvåningsfastighet, intill en blek skylt märkt ”Reception”.

När jag går längs gatan anar jag hela tiden kamerans ljus i ögonvrån. Den är rörelsekänslig och följer varje steg oväntade besökare tar utanför Hotel Cladhan – det tämligen charmlösa hotell som väckt nationell uppmärksamhet, och fått Nigel Farage att lägga om sina resplaner för att bjuda en skotsk sovstad på ett extra kampanjbesök.

– De satte upp den kameran efter de senaste stenkastningarna, säger Cameron Manning, aktivist i den antirasistiska grupperingen Falkirk for All. 

Falkirk ligger dryga 20 minuters tågresa från Glasgow och ungefär lika nära Edinburgh. Läget gör staden attraktiv för pendlare. Befolkningstillväxten är stadig, 150 000 människor bor i Falkirks kommunområde. 

Tio minuters promenad från Kemper Avenue ligger huvudgatan High Street, med ett par pubar, apotekskedjan Boots, ett köpcentrum och stadens gamla kyrkstapel. På ett kafé som hade kunnat ligga exakt var som helst i västra Europa beställer Cameron Manning en latte. 

– Protesterna utanför asylboendet har skapat en uppdelning. Alla som ser ut att komma från minoritetsgrupper upplever en mer fientlig attityd, säger han.

När Storbritannien folkomröstade om EU-medlemskapet för snart tio år sedan handlade debatten till stor del om migration. Brexitpolitikerna ville minska invandringen genom ökat självbestämmande. I dag, när landet inte längre utgör en del av EU och står utanför Dublinförordningen, har utfallet blivit ett helt annat. Storbritannien har fler asylsökande än någonsin.

– Den totala felbedömningen från den dåvarande konservativa regeringen har verkligen drabbat dem hårt, säger Nicholas Aylott, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och chef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram.

Flyktingarna, som tar sig över Engelska kanalen i båtar från norra Frankrike, har placerats på traditionella asylboenden. I takt med att antalet ökat har fler lösningar behövts. Där har de så kallade ”asylhotellen” fått en viktig roll. Ägarna förhandlar avtal med regeringen för att ta emot asylsökande i hotellbyggnader.

Asylhotell lanserades som en temporär lösning under pandemin. Ett halvt decennium senare bor 30 000 flyktingar på brittiska hotell. Kostnaderna är höga och kritiker menar att flyktingarna utgör ett hot. Enligt The Telegraph har drygt 200 boende på asylhotell i Storbritannien åtalats mellan januari och augusti 2025.

Under sommaren hölls en rad protester utanför Bell Hotel i Epping, efter att en etiopisk man anklagats för flera sexuella övergrepp. Sedan dess förekommer demonstrationer regelbundet. I Dover skanderade en talkör ”Stoppa båtarna”, i Portsmouth anklagades UKIP:s partiledare Nick Tenconi för att ha gjort en nazihälsning.

– Säg att en man ger sig på en flicka i närheten av något av de här hotellen, då blir det en gnista som startar en eld, säger Nicholas Aylott.

I Falkirk började sprakandet när en afghansk flykting, Sadeq Nikzad, dömdes för våldtäkt. Offret var en 15-årig flicka och brottet begick han 2023. Men först i somras, när domen föll och protesterna tagit fyr runt om i landet, samlades folkmassor utanför Hotel Cladhan.

Då var Cameron Manning, inflyttad dataingenjör från England, inte särskilt politiskt engagerad. Han kallar sig ”en typisk taktisk röstare”, som brukar växla mellan Liberaldemokraterna och Labourpartiet.

– Men jag såg att en anti-invandringsgruppering långt ut till höger organiserade det. Jag kände att vem som än är mot dem vill jag demonstrera tillsammans med, säger han.

Sedan september hålls demonstrationer varje onsdag och lördag. Flera fall av stenkastning har uppmärksammats, och medier från hela Storbritannien har rapporterat på plats. I november meddelade Nigel Farage, ledaren för Reform UK, att han bestämt sig för sparka igång sin skotska valrörelse i Falkirk.

– Min känsla är att de ser de här protesterna som en chans att etablera Reform på riktigt i Skottland, säger Cameron Manning.

2018 bildades Brexitpartiet. Kort därpå meddelade frontmannen Nigel Farage, som gjort politisk karriär inom högerradikala UKIP, att namnet efter EU-utträdet skulle ändras till Reform UK. Under valrörelsen 2024 befann sig Storbritannien i en levnadskostnadskris samtidigt som migrantbåtarna strömmade över Engelska kanalen.

Reform lovade stabila energiräkningar, höjda lägstalöner – och ett totalstopp förflyktingbåtarna. Farages parti fick sina första platser i parlamentets underhus och Labourregering ledd av Keir Starmer kom till makten.

– Den blev snabbt impopulär, och det fanns ingen djupgående analys av landets problem. Det har gjort att Labour inte känt sig bekväma med att genomföra stora förändringar, säger Nicholas Aylott, lektor i statsvetenskap.

Storbritanniens BNP växer mycket långsamt. Energipriserna hör till de dyraste i världen, och boendekostnaderna blir allt högre: i Glasgow gick hyrorna upp med över 40 procent mellan 2021 och 2024.

Premiärminister Keir Starmer syns ofta i internationella toppmöten, och upplevs som undvikande kring inhemska frågor.

– Kvällstidningar har kallat honom ”Never here Keir”. Men hans stora problem är brist på analys och strategi, säger Nicholas Aylott.

Kort efter förra valet fick Reform UK drygt tio procent i opinionsmätningarna. I dag ligger partiet stadigt kring 30 % – och hade därmed fått större väljarandel än Labour och Tories om det vore val i dag.

– Det är en existentiell kris för de konservativa. Många i partiet tröstar sig med att Farage är en oberäknelig figur och att Reform kan försvinna lika fort som de kom. Andra pratar om att bilda pakter med Reform för att inte ta röster i vissa valkretsar, säger Nicholas Aylott.

Vad driver på stödet för Reform?

– En brist på framtidstro. Ekonomin står och stampar. Och ett förakt mot den politiska eliten.

Hur då?

– Det har funnits en betoning på identitetsfrågor: etnicitet, sexualitet, transrättigheter, som politiska eliter pratat rätt mycket om men som kanske inte går hem hos den här delen av väljarkåren.

Dessutom har partiet en populär frontfigur.

– Farage låter som någon man skulle vilja ta en öl med. Det ska inte underskattas.

Nigel Farage har kritiserats för citat om Rysslands invasion av Ukraina och för anhängares rasistiska uttalanden. Under valrörelsen 2024 rapporterade Channel 4 att kampanjande Reformmedlemmar föreslagit att armén borde skjuta mot migrantbåtarna. I december 2025 avslöjade The Guardian att Farage vid upprepade tillfällen uttalat sig antisemitiskt under sina tonår.

— Det enda han kan luta sig mot är att han var ung. Och det går nog hem hos en del av hans anhängare, säger Nicholas Aylott, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

Vad säger britterna om resten av kritiken?

– Farage har varit noga med att hålla avstånd mot extrema figurer, och gallrar partimedlemmar hårt. Mycket av anklagelserna är sånt som kanske går hem hos storstadsväljare som läser Guardian och har progressiva värderingar. Mot vita arbetarklassväljare är det inte lika effektivt.

Närståendevårdaren George, 66, som ägnar dagarna åt att ta hand om sina barnbarn, har tröttnat på Storbritanniens etablissemangspolitiker. På väg till kiosken där han ska köpa dagstidningen förklarar han att han inte är särskilt intresserad av storpolitik just nu. Situationen i Falkirk, menar han, är alldeles för akut.

– Det är riktigt illa här. Det är nedskärningar, och det är allt mer osäkerhet.

Skottland röstar oftast åt vänster. Men nu, ett halvår före nästa skotska parlamentsval, väntas 20 procent av befolkningen välja Reform UK.

– Jag kommer att rösta på Reform. Folk har panik över ekonomin, och så kastar Labour pengar på invandrarna, säger George.

Nyligen friades en asylsökande som bor på hotellet efter att ha åtalats för sexuellt ofredande. George säger att det går många rykten om flyktingarna. Han har själv varit och demonstrerat utanför Cladhan Hotel flera gånger.

– Jag måste tänka på mina barnbarn så jag får inte råka hamna i problem. Men jag har tittat på, och jag är inte glad över att flyktingarna är här, säger han.

När jag pratar med motdemonstranter beskriver de rasistiska slagord och våldsam stämning?

– Det handlar om kritik snarare än om rasism. Men folk, och även polisen, försöker framställa alla som ligger högerut som skit.

Nigel Farage och Reform UK är noga med att distansera sig från den uttalade rasism och högerextremism som förekommit under demonstrationerna. Men partiet vill stänga samtliga hotellverksamheter, och har föreslagit massdeportationer.

I Falkirk uttryckte partiets enda företrädare i kommunfullmäktige, Claire Mackie-Brown, förståelse för demonstranternas ”rädsla” i en intervju med STV i höstas.

– Det är skrämmande för oss som är födda och uppvuxna här, sa hon. Uttalandet väckte stor upprördhet från vänsterhåll.

Claire Mackie-Brown svarar varken på telefon, mejl eller Whatsappmeddelanden från Fokus. Men i början av december är Nigel Farage här. Då väljer han att dela ut kängor till både Tories och SNP – det vänsterlutande skotska självständighetsparti som styr i Holyrood-parlamentet i Edinburgh.

– De konservativa har gett upp här. SNP sätter folk som kommer hit illegalt först. Skottland kommer få se mer av mig framöver, säger han till The Telegraph.

En av motdemonstranterna även denna kväll, när Nigel Farage besöker Falkirk, är dataingenjören Cameron Manning.

– Ingen vill ha de här farliga flyktingbåtarna. Men när folk säger att man ska sätta in militären tycker jag det blir extremt, säger han.

Hur skulle du vilja lösa situationen?

– Det borde gå att söka asyl utanför Storbritannien. Det borde finnas ett rättssäkert alternativ.

Utanför tidningskiosken säger närståendevårdaren George att han är orolig för hur unga skottar ska klara sig i framtiden. Folk i hans omgivning har svårt att försörja sig redan nu.

– Det finns äldre som inte har råd att ha på värmen. Och så kastar de miljoner pund på hotellen. Det är den största anledningen till att landet är på väg åt skogen.

De som bor på hotellet har flytt över halva världen. Vad ska de göra?

– Jag tycker att de ska skickas hem till sina länder. De får väl kolla om det är tryggt där i stället. Det viktiga för mig är att det blir lugnt vid vår kust, säger George.

George går in och köper sin tidning. En knapp kilometer bort surrar övervakningskameran utanför Hotel Cladhan. Om mindre än ett dygn väntar nästa lördagsdemonstration.

***

Läs även: Rika städer röstar rött

Läs även: Åkesson – Tidös näste statsministerkandidat