Kontroversiell metod att vänta i FN:s klimatpanel
Extremväder kan knytas till människans utsläpp, även när tydliga trender saknas, i en ny metod. Forskaren bakom metoden får en tung roll i FN:s nästa klimatrapport.
Kommer FN:s klimatpanel IPCC att överge den vetenskapligt rigida metod man använt hittills för att bedöma extremväder och övergå till en ny, snabbare metod? En sådan förändring antyds av namnen på de forskare IPCC har utsett att skriva kapitlet om extremväder i nästa stora klimatrapport. Huvudförfattare blir Friedrike Otto, en av grundarna av organisationen WWA, World Weather Attribution, som skapades 2015 med syfte att tydligt koppla extrema väderhändelser till människan. Man ville komma ifrån expertisens långsamma bedömningar och ge snabbare svar. Det görs så här: En enskild extrem händelse väljs ut och närgranskas, och inom dagar eller veckor levereras en rapport som talar om hur mycket den människoskapade globala uppvärmningen har bidragit till händelsens farlighet. Slutsatserna formuleras som hur många gånger, eller hur många procent, sannolikare den ena eller andra parametern – intensiteten, långvarigheten eller något annat – har varit, i förhållande till om vi inte hade haft någon uppvärmning alls.
Inte alla forskare är bekväma med metoden. Vädrets komplexitet försvårar snabba och specifika bedömningar, om det ens är möjligt. Professor Roger Pielke Jr, som skrivit flera studier som IPCC har hänvisat till, liknar metoden vid alkemi. Att kunna koppla farligt väder till människans utsläpp är dock centralt för klimatpolitiken. Den vetenskapliga metod IPCC använder idag kallas detection and attribution, ungefär upptäckt och tillskrivning. Den går ut på att leta efter långa trender, inte enskilda händelser. Om en trend upptäcks försöker man i möjligaste mån tillskriva den människans utsläpp. I WWA:s pressmeddelanden hittar media oftast något att göra rubrik på, som att skogsbränder i Kalifornien och Grekland eller en översvämning i Pakistan har blivit så och så mycket värre på grund av uppvärmningen. Men den som läser rapporterna i sin helhet finner att det sällan är möjligt att dra säkra slutsatser om direkta kopplingar. I fallet med översvämningen i Pakistan 2022, skrev WWA uttryckligen: “På grund av dessa osäkerheter … avstår vi från att kvantifiera vilken roll människoskapade klimatförändringar spelar”. Till och med i sammanfattningen framgick att intensiteten kunde bero på flera faktorer. Ändå blev det rubriker som påstod att kopplingen var fastslagen.
Den typ av extremväder där WWA är tydligast med att ange en koppling är värmeböljor, vilket är logiskt eftersom det också är den typ som IPCC slår fast ovedersägligen har ökat. Även kortare perioder med kraftig nederbörd har ökat i de flesta regioner. Men i övrigt – torka, översvämningar, cykloner, andra stormar, tornador, hagel, åska – syns inga tydliga uppåtgående trender. Om IPCC nu ska lämna det systematiska studiet av trender och i stället börjar fokusera på att försöka koppla enskilda extremer – som inträffar många gånger varje år – till människans utsläpp är det möjligt att slutsatserna kommer att se mer alarmerande ut.
– Jag är ansvarig för det här kapitlet. Det blir mycket arbete, men det ger också möjlighet att forma kapitlets struktur och fokus, säger Friedrike Otto i en pressrelease från Imperial College i London, där hon är verksam.
Otto har flera likasinnade med sig. Nästan hälften av de författare som nu getts i uppdrag att skriva extremväderkapitlet har i sin forskning fokuserat på metoden att närgranska enskilda händelser. Otto har skrivit för två tidigare IPCC-rapporter men inte varit huvudförfattare.
Det återstår att se om detection and attribution-kollegiet kommer att behålla något inflytande. Tidsplanen för nästa stora IPCC-rapport är inte fastställd, men sannolikt släpps den 2029.
***
Läs även: Amerikansk rapport utmanar klimatlarmen
Kommer FN:s klimatpanel IPCC att överge den vetenskapligt rigida metod man använt hittills för att bedöma extremväder och övergå till en ny, snabbare metod? En sådan förändring antyds av namnen på de forskare IPCC har utsett att skriva kapitlet om extremväder i nästa stora klimatrapport. Huvudförfattare blir Friedrike Otto, en av grundarna av organisationen WWA, World Weather Attribution, som skapades 2015 med syfte att tydligt koppla extrema väderhändelser till människan. Man ville komma ifrån expertisens långsamma bedömningar och ge snabbare svar. Det görs så här: En enskild extrem händelse väljs ut och närgranskas, och inom dagar eller veckor levereras en rapport som talar om hur mycket den människoskapade globala uppvärmningen har bidragit till händelsens farlighet. Slutsatserna formuleras som hur många gånger, eller hur många procent, sannolikare den ena eller andra parametern – intensiteten, långvarigheten eller något annat – har varit, i förhållande till om vi inte hade haft någon uppvärmning alls.
Inte alla forskare är bekväma med metoden. Vädrets komplexitet försvårar snabba och specifika bedömningar, om det ens är möjligt. Professor Roger Pielke Jr, som skrivit flera studier som IPCC har hänvisat till, liknar metoden vid alkemi. Att kunna koppla farligt väder till människans utsläpp är dock centralt för klimatpolitiken. Den vetenskapliga metod IPCC använder idag kallas detection and attribution, ungefär upptäckt och tillskrivning. Den går ut på att leta efter långa trender, inte enskilda händelser. Om en trend upptäcks försöker man i möjligaste mån tillskriva den människans utsläpp. I WWA:s pressmeddelanden hittar media oftast något att göra rubrik på, som att skogsbränder i Kalifornien och Grekland eller en översvämning i Pakistan har blivit så och så mycket värre på grund av uppvärmningen. Men den som läser rapporterna i sin helhet finner att det sällan är möjligt att dra säkra slutsatser om direkta kopplingar. I fallet med översvämningen i Pakistan 2022, skrev WWA uttryckligen: “På grund av dessa osäkerheter … avstår vi från att kvantifiera vilken roll människoskapade klimatförändringar spelar”. Till och med i sammanfattningen framgick att intensiteten kunde bero på flera faktorer. Ändå blev det rubriker som påstod att kopplingen var fastslagen.
Den typ av extremväder där WWA är tydligast med att ange en koppling är värmeböljor, vilket är logiskt eftersom det också är den typ som IPCC slår fast ovedersägligen har ökat. Även kortare perioder med kraftig nederbörd har ökat i de flesta regioner. Men i övrigt – torka, översvämningar, cykloner, andra stormar, tornador, hagel, åska – syns inga tydliga uppåtgående trender. Om IPCC nu ska lämna det systematiska studiet av trender och i stället börjar fokusera på att försöka koppla enskilda extremer – som inträffar många gånger varje år – till människans utsläpp är det möjligt att slutsatserna kommer att se mer alarmerande ut.
– Jag är ansvarig för det här kapitlet. Det blir mycket arbete, men det ger också möjlighet att forma kapitlets struktur och fokus, säger Friedrike Otto i en pressrelease från Imperial College i London, där hon är verksam.
Otto har flera likasinnade med sig. Nästan hälften av de författare som nu getts i uppdrag att skriva extremväderkapitlet har i sin forskning fokuserat på metoden att närgranska enskilda händelser. Otto har skrivit för två tidigare IPCC-rapporter men inte varit huvudförfattare.
Det återstår att se om detection and attribution-kollegiet kommer att behålla något inflytande. Tidsplanen för nästa stora IPCC-rapport är inte fastställd, men sannolikt släpps den 2029.
***
Läs även: Amerikansk rapport utmanar klimatlarmen
