”Plötsligt börjar de prata om att de vill döda alla judar”

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) som kom förra veckan femfaldigades antalet polisanmälda hatbrott med antisemitiska motiv under perioden 7 oktober till 31 december 2023. Till 110 jämfört med 24 samma period 2022. En stor andel av hatbrotten handlar om hot mot enskilda individer som utifrån sin judiska bakgrund beskyllts för Israels agerande i Gaza. Enligt rapporten anmäls långt från alla brott, så mörkertalet kan vara stort.

Enligt en annan undersökning utförd av det svenska Judiska centralrådet i slutet av förra året uppgav 70 procent av de tillfrågade judarna i Sverige att de upplever att det har blivit mycket otryggare att leva med en öppen judisk identitet efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober.

Men allt detta är siffror. Antisemitismen äger rum i vardagen. Kulturama i Stockholm marknadsför sig på sin hemsida som Nordens största skola för estetiska utbildningar med 40 år på nacken. Huvuddelen av verksamheten ligger i Hammarby sjöstad och har cirka 3 500 elever i grundskola, gymnasium och komvux.

En av dem är 17-åriga Alma som säger att hon inte tidigare har känt oro över att det skulle bli känt att hon är judinna. Men en dag, strax efter attacken den 7 oktober, förändrades läget när eleverna fick i uppgift att argumentera med en klasskamrat om ett valfritt ämne.

– Jag uttryckte då mitt stöd för Israel. Jag var fortfarande chockad över de hemska händelserna, bland annat massakern på musikfestivalen i södra Israel. I mitt huvud var det otänkbart att någon skulle uttrycka annat än avsky för detta, säger Alma.

Hon blev förvånad då en klasskompis tog Hamas i försvar och menade att attacken var resultatet av Israels övergrepp på palestinier.

– Jag blev förvirrad. Stämningen blev konstig och jag beslutade mig för att inte diskutera detta mer med någon. I synnerhet när jag började se på nyheterna hur människor skanderade Israel-hat på gator och torg i Sverige samt hur hatet mot israeler växte på sociala medier.

Men det gick inte att undvika frågan. Vid ett tillfälle satt hon och pluggade med sina klasskompisar då ett meddelande dök upp i allas mobiler på den sociala medieplattformen Snapchat. En klasskompis uppmanade alla att bojkotta Israel eftersom de var terrorister. Bland annat skulle man inte äta på McDonald’s eller fika på Starbucks eftersom dessa företag ansågs vara kopplade till Israel. ”Den som inte gör det kan blocka mig – annars blockar jag dig”, var budskapet.

– Jag blockar väl då, sa jag till mina kompisar. Vad han menade var ju att mina släktingar i Israel är terrorister.

Kamraterna visade dock ingen förståelse utan Alma fick ensam lämna den sociala mediegruppen.

Strax före jul hade Alma så dramalektion där temat var krigen i det antika Grekland. Läraren hade dagligen lagt sitt mobilskal tydligt på katedern, föreställande den palestinska flaggan. Eleverna skulle under lektionen gestalta hur de olika folken behandlades på den tiden.

– Läraren förde ett långt resonemang där hon jämförde Israels hantering av palestinier med hur människor togs från sina hem och förslavades i det antika Grekland. Jag blev så chockad att jag inte vågade invända. Jag hade ju redan blivit utfryst på sociala medier genom att tvingas ta ställning för vad jag tror på, berättar Alma.

Då fick Almas mamma nog och kontaktade Kulturamas rektor. Det ledde till att läraren tonade ner sitt palestinaengagemang men samtidigt tog sig hatet mot Israel nya uttryck på skolan. Någon klottrade ”From the river to the sea” på väggen på en toalett och en palestinaflagga med texten ”Bojkotta Israel” sattes på en nödutgångsskylt där den satt kvar i flera veckor.

– Lärarna har gått förbi skylten varje dag men inte gjort något åt den. Men en eftermiddag när alla hade gått hem så hämtade jag en pall och tog bort flaggan. Jag hade aldrig vågat göra det när andra såg på, säger Alma.

Almas mamma har krävt att skolledningen agerar och motarbetar sådant som får judiska barn att känna sig otrygga. Efter en lång process föreslog rektorn att skolan skulle arrangera en föreläsning om antirasism med religionshistorikern Mattias Gardell, en person som bland annat var initiativtagare till och språkrör för organisationen Ship to Gaza och som har blivit kritiserad för att tona ned antisemitism (något som Fokus uppmärksammade i nr 43/2023). Föreläsningen skulle dessutom gå av stapeln först ett halvår fram i tiden.

Alma understryker att hon inte har blivit angripen fysiskt i skolan – hennes känsla av otrygghet och obehag handlar i första hand om att hon känner sig utfryst, utsatt och att hon inte öppet vågar visa sin judiska tillhörighet.

Ett tiotal mil från Stockholm ligger en annan skola som till skillnad från Kulturama har en hög andel elever med bakgrund i Mellanöstern. Där arbetar Sara inom skolhälsovården. Hon berättar om en händelse som utspelade sig i ett klassrum i årskurs 6 en tid efter den 7 oktober.

– Längst fram sitter ett gäng killar från Mellanöstern. De är som grabbar är mest i den åldern. Glada, nyfikna och lite livliga. Men plötsligt börjar de prata om att de vill döda alla judar, berättar Sara.

Hon säger vidare att läraren, en kvinna med arabiskt namn, inte ingrep eller tillrättavisade eleverna. Snarare lät hon dem fortsätta och eleverna övergick efter en stund till arabiska.

– Det var obehagligt att höra killarna fortsätta att tala om judar på ett språk som andra elever inte förstod. Jag kan själv inte arabiska men jag kan ordet för jude och det förekom rikligt.

Sara är judinna och beskriver hur hon blev alltmer obekväm i situationen – till och med rädd.

– Det var märkligt att som vuxen kvinna bli rädd för unga killar som jag ögonblicket tidigare bara tyckte var trevliga och charmiga. Om jag känner så, vad känner då inte en judisk klasskamrat i samma situation, säger Sara. 

Senare samma dag pratade samma elever om homosexuella med samma nedsättande tonfall och ordval. Sara gick då till rektorn för att informera henne om båda händelserna.

– Rektorn svarade det var hemskt om elever blir trakasserade på grund av sin sexuella läggning och skulle ta tag i saken. Jag påminde henne två gånger under samtalet att det även gällde judar. Men hon ville inte kommentera just detta. Hon avslutade med ”att det tyvärr förekommer rasism mellan olika grupper”.

Omkring en fjärdedel av hatbrotten i Brås rapport registrerades i polisregion Syd där Malmö ligger. Det är en stad som länge har haft problem med antisemitism – i så stor omfattning att många judar har valt att flytta därifrån. Där bor Maja som har en dotter i första klass och som alltid har varit öppen med sin judiska tillhörighet. På senare tid har detta nu fått mer kännbara konsekvenser.

– Min dotter kom hem från skolan och berättade att hon hade blivit omringad av ett gäng killar från andra årskurser som hon inte kände. De skrek åt henne: ’Om du är för Israel ska vi maxa dig!’

Maja frågade dottern vad maxa betyder och svaret var att det betyder att ”slå någon jättemycket”. Hon berättade även att hon skrek tillbaka och att de till slut gav sig iväg. Ingen vuxen hade ingripit. Maja gick till skolledningen och kuratorn.

– De ansåg att min dotter skulle kunna få hjälp genom att tala om sina upplevelser med kuratorn. Men herregud, det var väl inte det som var huvudsaken? Hon hade ju blivit utsatt för hot på grund av att hon är jude och då borde man snarare gå på förövarna, säger Maja.

Hon tycker också att stämningen i staden har försämrats påtagligt efter den 7 oktober.

– I morse såg jag minst 20 palestinaflaggor som hängde ut genom fönstren. Och nu när jag talar med dig står jag inne på stadshusets innegård. På flera av personalens cyklar som står parkerade här ser jag palestinadekaler och -symboler.  

Men framför allt känner hon oro för dottern. Hon hade köpt biljetter till Eurovisions semifinal till sig och dottern (som ägde rum några dagar efter denna intervju) men har ångrat sig.

– Jag vågar inte gå dit med dottern. Vi kommer i stället att åka till Stockholm då det är alltför obehagligt att vara här just nu, säger Maja.

Fotnot: De intervjuades namn är fingerade.

***

Läs även: Trettiotalet är tillbaka

Läs även: Judar ska inte ensamma behöva stå för sitt försvar