Statens utredare: ”Total kontroll över koldioxidutsläppen”

Sedan EU:s klimatlag antogs sommaren 2021 är Sverige skyldigt att leva upp till Bryssels krav. Ett av de centrala är att minska utsläppen med 55 procent mellan 1990 och 2030, vilket ska ske genom ett så kallat lagstiftningspaket med det hurtiga namnet ”Fit for 55”.

– Det är fantastiskt att vi på EU-nivå har kommit överens om ett så kraftfullt paket. EU kommer att ha total kontroll över hur många utsläppsrätter som finns och därmed total kontroll över nästan alla utsläpp av koldioxid för all framtid. Det är ganska häftigt, säger John Hassler.

Han är professor i makroekonomi och utsågs i slutet av juni till statlig utredare av hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas mot bakgrund av EU:s nya lagstiftning. Statliga utredningar tar ofta lång tid och består av ett helt knippe experter, men Hasslers utredning är en så kallad bokstavsutredning och består helt enkelt av honom själv i kontoret på Stockholms universitet. 16 oktober ska resultatet redovisas.

Enligt Hassler finns tre särskilt viktiga pelare i Fit for 55-paketet. Den kanske mest uppmärksammade är det kommande förbudet mot nyförsäljning av bensin-, diesel- och hybridbilar. 

Den andra pelaren är EU:s gamla utsläppshandelssystem för tung industri, kraftverk, flyg och sjöfart. Det nya är att takten har fördubblats: utsläppsrätterna ska minska dubbelt så fort och den sista kommer att ges ut 2039. Därefter blir det förbjudet för företag i de berörda branscherna att släppa ut koldioxid.

Den tredje pelaren är ett nytt, parallellt utsläppshandelssystem för andra branscher. Exakt vilka som kommer att omfattas är inte beslutat ännu, men det kommer att vara möjligt för medlemsstaterna att inkludera utsläppen av koldioxid i samtliga kvarvarande branscher. 2042 ska det vara slut även på dessa utsläppsrätter.

– Om resten av världen skulle göra samma sak, då skulle vi vara nära 1,5-gradersmålet och långt under 2-gradersmålet, säger Hassler.

Han kallar det en ambitiös nivå, och tycker att Sverige borde vara pådrivande.

– Sverige bör vara ett föregångsland och inkludera samtliga fossila utsläpp i utsläppshandelssystemet. Sen bör det övergripande målet för svensk klimatpolitik vara att se till att de här reglerna inte upphävs och att resterande medlemsländer inte utnyttjar möjligheten att exkludera vissa sektorer ur det nya utsläppshandelssystemet.

Alla är inte lika entusiastiska. Polens regering anklagar EU för auktoritarism och Frankrikes president Emmanuel Macron efterfrågar en ”lagstiftningspaus” i klimatpolitiken. Förslaget att inkludera uppvärmningen av privata hem i det nya utsläppshandelssystemet, något som nu diskuteras på EU-nivå, får franska politiker att frukta att gula västarna tar till gatorna på nytt. En del bilister är ovilliga att köra elbil på grund av risken för strömavbrott eller potentiella batteriproblem. Och att planerade vindkraftsanläggningar möter lokalt motstånd är ”snarare regel än undantag” enligt Energimyndigheten.

Men några större livsstilsförändringar menar inte John Hassler att EU:s medborgare behöver frukta.

– Jag är ganska övertygad om att den här omställningen inte kräver någon särskilt radikal omställning av vår livsstil. Visst, Sverige måste elektrifiera transportsektorn, men att köra elbil är inte en annan livsstil än att köra en fossildriven bil. Däremot kommer det att krävas tillräckligt med el och laddinfrastruktur, men det är ingenting oöverstigligt, säger han.

Inte heller flyget får på sikt orsaka några utsläpp. EU dikterar inte om det måste elektrifieras eller drivas av biobränsle eller syntetiska elektrobränslen, men om sexton år blir vanligt flygbränsle förbjudet i unionen.

Finns det en risk att flyget blir för dyrt för att vissa grupper i samhället ska kunna resa på samma sätt som i dag?

– Det går inte att utesluta, men jag tror inte det. Man måste räkna med att flyg blir dyrare, men det går knappast tillbaka till de prisnivåer som vi hade före avregleringen av flygmarknaden.

Finns det någon hypotetisk konsekvens av omställningen som skulle få för stora samhällseffekter för att det skulle vara värt det?

– Det går att göra en omställning till klimatneutralitet på ett sätt som skulle vara helt oacceptabelt. Det finns de som hävdar att vi behöver stoppa tillväxten i fattigare länder och till och med ha negativ tillväxt i västvärlden. Jag tvivlar på att det över huvud taget skulle funka, men framför allt finns inte skuggan av en chans att det skulle accepteras.

I kontrast till delar av klimatrörelsen tror Hassler inte ens att vi behöver avstå från ekonomisk tillväxt.

– Det går att nå klimatneutralitet till små kostnader i termer av ekonomiskt tillväxt. Att det skulle vara nödvändigt att göra förändringar i vår ekonomi och i vår livsstil som är så stora att det i praktiken skulle vara omöjligt att få igenom dem, det tror jag inte alls på.

Däremot kommer den gröna omställningen att kräva ökade investeringar i infrastruktur. Uppskattningsvis 1–2 procent av BNP, enligt bland andra den internationella energimyndigheten IEA.

Den stora utmaningen är energiförsörjningen, säger Hassler. Han efterfrågar en strukturomvandlingsplan som täcker både produktionen, överföringen och konsumtionen av el. Framför allt menar han att regering och riksdag behöver ta ställning till omställningen av stålproduktionen – ska den genomföras trots energin som går åt, och om inte, vad ska Sverige exportera i stället?

– Det går inte att säga som en typisk marknadsliberal, och som jag själv kanske har sagt tidigare, att marknaden måste styra i vilken riktning samhället utvecklas. Framgångsrika snabba strukturomvandlingar fordrar en politik som pekar i en tydlig riktning, säger Hassler.

I dag finns flera motvikter i systemet. Tillståndsprocessen för att få bygga en vindkraftsanläggning eller öppna en gruva för att utvinna material till elbilbatterier tar normalt flera år. En mängd myndigheter är involverade och det är vanligt att både turismnäring, samebyar och boende i området gör motstånd. När det gäller vindkraft har kommunerna vetorätt.

Är det möjligt att genomföra den gröna omställningen utan att göra avkall på vissa av de här regelverken och intressena?

– Nej, det tror jag inte. Framför fungerar inte styrsystemet vi har i dag, där olika myndigheter som bevakar olika intressen håller på och överklagar varandra i långdragna beslutsprocesser. Här måste staten i större utsträckning tala med en röst. Beslutsprocesserna behöver bli smidigare och snabbare och det går inte att undvika att det ibland kommer att gå ut över vissa intressen.

Dit räknas till och med den lokala miljön.

– EU har bestämt att klimatmålet ska vara det övergripande målet för alla medlemsstater. Så det är ingen tvekan om att vi måste vara beredda att kompromissa med den lokala miljön, säger John Hassler.

Läs även: Högt pris för grön omställning

Läs även: De sällsynta jordartsmetallerna: priset för den gröna omställningen