Johan Hakelius

Ingen kan vara Hyland, förstås, men det betyder inte att det saknas lägereldar. En ny, som får oss att samlas kring det som faktiskt är viktigt, har just tänts.

Reflektioner kring: "Hotell romantik" – en koppleriverksamhet på public service, personer som i åratal försörjt sig på att bygga cykelbanor i tid och otid och längtan efter en kvinnlig påve.

Vi står mitt i en revolution och vår överspelade liberala aristokrati kan fortfarande inte fatta det. Men kanske vädrar eurokraterna morgonluft.

Kanske var risken aldrig så stor att Muharrem Demirok skulle skalla sina motståndare i riksdagen, Rudyard Kiplings profetiska gåvor och vi får väl lita till president Trump.

Det är svårt att anföra ett parti som bytt både värderingar och kärnväljare.

Är det verkligen en politisk kris vi upplever? Är det inte en kris för det som kommer före politiken: vanlig, enkel hövlighet?

För två år sedan skrev jag att Centern behövde en övergångsledare som kunde ta dem ur Annie Lööf-baksmällan. Det verkar inte ha varit tillräckligt.

Vi européer bör inte ge efter för sugröret, nu vilar ansvaret på Öijer och "borgerliga hamburgare".