Finansmannen Sven Hagströmer: ”Man kan tycka att det är ett habegär”

Vi har talats vid en timme i ett litet elegant mötesrum på Sven Hagströmers kontor i centrala Stockholm. På bordet en mycket vacker modell av ett japanskt krigsflygplan från andra världskriget och två skålar fyllda med gröna äpplen och bär i keramik. I fönstret mot innergården står ytterligare en modell av ett krigsflygplan från andra världskriget, en brittisk Spitfire, och något som ser ut att vara en ordförandeklubba av glas. 

Vi har inte samtalat särskilt mycket om aktieförvaltning och annat som Sven Hagströmer lever mycket gott på, men han har haft mycket att säga, med entusiasm, om till exempel Voltaire, Newton och Einstein, och han har konstaterat att han är en Nicke Nyfiken och – med ett självironiskt leende – en Ville Världsförbättrare som försöker hjälpa till där samhället inte förmår.

Men då, när vi nästan talat färdigt, kommer Sven Hagströmer på ytterligare något han gärna vill nämna, ”något väldigt roligt som ligger utanför mitt område”. Sedan länge samlar han antikvariska böcker, dokument och brev, mest med anknytning till vetenskapshistoria, i synnerhet från 1700-talet. Nu bläddrar han fram en bild av ett helt annat slags dokument på sin padda, den dagorder till de allierade styrkorna som överbefälhavaren general Dwight Eisenhower undertecknade när Tyskland hade kapitulerat den 8 maj 1945: ”The mission of this allied force is fulfilled at 4.41 local time.” Den allierade styrkans uppdrag är genomförd kl 04.41, lokal tid.

– Bara fakta, inte ett ord för mycket. Detta dokument finns i femton exemplar, men det här är undertecknat av Eisenhower. Det gick på en auktion i Paris och jag köpte det, säger Sven Hagströmer entusiastiskt och med en viss stolthet.

När Sven Hagströmer är i Paris besöker han ibland den franske filosofen Voltaires grav i mausoleet Panthéon.

– Han och Einstein är mina två idoler, Voltaire för hans sätt att uttrycka sig och för att han hela tiden tog strid med överheten. Han lade sig i rättstvister och han slogs för religionsfriheten. Och under en period var han ju älskare till madame du Chatelet [markisinnan, matematikern, fysikern och författarinnan Émilie du Chatelet, reds anm]. Han bodde under en tid på hennes slott och de översatte tillsammans Newtons Principia till franska. Ja, jag har en del av hennes kvarlåtenskap …

Vi går inte närmare in på hur detta kunde komma sig, men Sven Hagströmer nämner att Voltaires kvarlåtenskap köptes av den ryska kejsarinnan Katarina den stora, med den franske 1700-talsfilosofen Denis Diderots hjälp, och att den nu förvaras i S:t Petersburg i Nationalbiblioteket, där Sven Hagströmer efter Sovjetunionens sammanbrott fick se samlingarna. Han fick också en visning av samlingarna i Vetenskapsakademien. Därifrån hade dessvärre mycket smugglats ut till London och sålts. 

– Det störde mig jättemycket.

Han nämner att han i sin ägo har några kärleksbrev, ”ganska spännande”, som Rousseau skrev till en kvinna under några år, efter det att hon just gift sig.

– Brev är ju så nära man kan komma en människa … Man kan tycka att det är ett habegär att vilja äga sådana brev, men det är också fantastiskt roligt.

Han vet inte riktigt hur stor hans samling av antikvariska böcker och historiskt intressanta brev är. 

– Jag har så att det räcker och blir över, konstaterar han. 

De förvaras givetvis på olika säkra ställen. Det händer ofta att han plockar fram dem, läser, förundras. Allt är väldigt noga bokfört, påpekar han. I början av sitt samlande skötte han allt själv, men nu har han någon som hjälper till, en arkivarie. 

En av dyrgriparna i Sven Hagströmers samling, en förstaupplaga av Isaac Newtons Philosophiae Naturalis Principia Mathematica från 1687, har en dramatisk historia. Han köpte verket, som alltid kallas Principian, per telefon i december 1996 på en bokauktion hos Sotheby’s i London. Han betalade 80 200 pund, omkring 900 000 kronor då, men det var det värt, tyckte han. Han hade länge varit på jakt efter ett exemplar av just den.

När Hagströmer ett halvår senare stolt visade sitt fynd för en samling bibliofilvänner tolkade en av dem, den pensionerade förste bibliotekarien på KB och bokhistorikern Sten G Lindberg, en svårtydd namnteckning längst upp på försättsbladet. Boken hade tillhört Jöns Svanberg, som var Vetenskapsakademiens astronom kring sekelskiftet 1800 och senare professor i matematik och kyrkoherde i Alunda. Vid sin död hade denne Svanberg donerat hela sin värdefulla boksamling till Visby högre allmänna läroverk, som 1967 bytte namn till Säveskolan. Boken hade alltså stulits från Säveskolans bibliotek, men stölden upptäcktes inte förrän Sven Hagströmer meddelade skolan att han hade den i sin ägo. Detta faktum samt att han hade köpt verket i god tro gör att den fortfarande ingår i hans privata samling.

För åtta år sedan hamnade Sven Hagströmer i en annan och ytterst personlig dramatisk händelse som höll på att kosta honom livet. I mogen ålder hade han tagit flygcertifikat och han hade ett eget plan, en Cessna 206, parkerat på Arlanda.

– Jag tyckte att det var otroligt roligt att flyga, satt uppe i luften och skrek av lycka. Jag var något av en gullegris på Arlanda, dels på grund av min ålder, dubbelt så gammal som alla andra som tar certifikat, dels för att jag hade ett ganska stort och modernt plan med pontoner och utfällbara landningsställ.

En vacker aprildag 2014 bestämde sig Sven Hagströmer för att ta en flygtur ut till yttre havsbandet i skärgården på lunchen, landa på vattnet intill Rödlöga utanför Norrtälje, läsa tidningen, äta sin smörgås och sedan flyga hem.

Men han hade glömt att fälla in landningsställen. Hans flygplan gjorde en kullerbytta och hamnade upp och ner i vattnet. Han blev hängande i sina säkerhetsbälten men lyckades ta sig upp på planets pontoner, mycket våt och frusen efter lång tid i det femgradiga vattnet. Han räddades efter några timmar av två kvinnor som råkade befinna sig i närheten och hade hört hur motorerna i hans plan plötsligt stannade.

– Nu flyger jag inte längre. Det saknar jag, jättemycket. Men jag flyger en gång var fjortonde dag i mina drömmar – och jag störtar aldrig.

Sven Hagströmer intresserade sig tidigt för teknik och konstruerade redan som väldigt ung en tv-apparat som han lyckades sälja till sina tidigare tv-skeptiska föräldrar. Klasskamraterna höll på med V65 och tips, men han fann det mer spännande med aktier. Han köpte sin första aktie, Astra, redan som tolvåring. 

Han har en enkel förklaring till sitt yrkesval, som förenklat uttryckt kretsar kring entreprenörskap och aktiemarknaden.

– Jag är nyhetsnörd och sjukligt road av teknik och information. Det finns inget bättre att hålla på med än det jag gör. All information möts på aktiemarknaden. Jag drivs mer av nyfikenhet än av pengar.

Hur hinner du med allt?

– Det som driver mig är att det är roligt.

Där får det citat av Ingmar Bergman som står på väggen i entrén till det kontorshus i centrala Stockholm där Sven Hagströmer verkar en förklaring: ”Jag har roligare när jag jobbar än när jag har roligt.”

Och så det här med ”Ville Världsförbättraren”.

Sven Hagströmer talar gärna och med en viss stolthet om sitt tiopunktsprogram för den svenska skolan som han för några år sedan fick möjlighet att framföra på Skolledarnas årsmöte: lärarnas två fackförbund bör gå samman, läxläsning bör bli en del av skoldagen, bland annat – och om stiftelsen AllBright, som han grundade för att försöka förmå företag att inse potentialen hos välutbildade kvinnor, och om sitt engagemang i Berättarministeriet, som arbetar för att minska segregationen i så kallade utsatta områden.

Men hans senaste engagemang ligger en aning närmare hans eget liv som fritidsboende i norra skärgården. Han har gått in i styrelsen för Roland Svenssonsällskapet, som bland annat arbetar för att ge ut konstnärens dagböcker.

– En del anser att Roland Svensson är en Hötorgskonstnär, men han målade ljuset i skärgården precis som det verkligen ser ut.

***

Läs även: AI-expert: ”Vi kan bli utrotade”

Läs även: Arne Ankas Skapare: ”Flumvänstern gav mycket material”