Till debutanter av alla slag

Årets förstagångsväljare har demografin emot sig. Det är något ursvenskt över det.

Midsommar, denna ökända debutanthögtid för fylla och sex, har just passerat och vi bör alla skänka en tröstande tanke till dem som just i år begick en premiär. Oavsett om det gick bra eller dåligt: upp med hakan! Ni tog er igenom det svenskaste av elddop. Resten av sommaren är nedförslut.

De mer fysikaliskt bevandrade bland er undrar kanske ”nedförslut mot vad?”. Svaret är förstås – åtminstone i en samhällsintresserad publikation som den här – de allmänna valen i september.

Det är just nu otacksamt att verka i en bransch som till ganska stor del är beroende av de politiska partiernas påhitt. Väljarna, och därmed läsarna, verkar se på politiken som något de fått hem med en bruksanvisning som ursprungligen skrevs på kantonesiska och sedan funnit sin väg till hjälplig engelska via swahili och portugisiska.

Ingenting fungerar, det mesta är obegripligt, men känslan dröjer sig kvar av att det vore en baggis att få grejen att ticka som ett urverk, om bara de rätta handgreppen vidtogs. Till och med statsvetarna gnäller dagligen över att demokratin just nu har för många åsikter för att fungera på de sätt som de skulle vilja föreläsa om.

Det var det som fick mig att tänka på höstens alla debutanter.

Jag skriver ”alla”, för det rör sig ändå, enligt SCB, om 430 000 personer, drygt 40 000 fler än förra valet. Förstagångsväljarna är nästan sex procent av den samlade väljarkåren (det får inte heta ”valmanskåren” längre, som ni säkert förstår).

Problemet är bara det här: gruppen som är 75 år eller äldre ökar med hela 150 000 personer, jämfört med förra valet. De är nu drygt 14 procent av alla väljare. Andelen förstagångsväljare har faktiskt varit större än i år i alla val sedan 2002, utom just 2018.

Så om man är politisk debutant i år ska man inte bara hantera allt man får höra om att systemet verkar fel ihopsatt, utan dessutom det faktum att varenda partiledare kommer att ägna sommarens nedförslut åt att tala om pensioner, äldrevård och åtgärder för att små tanter inte ska bli av med handväskan på väg till ICA.

Fjorton procent är helt enkelt mer än sex procent, det vet även partiledare som inte kan räkna, särskilt om de sex procenten är upptagna av sådant som att debutera med sex och droger, medan de fjorton procenten inte har så mycket annat för sig, än att gå och rösta.

Men jag säger igen: upp med hakan! Den svenska befolkningspyramiden ser visserligen ut som den gör och om det inte sker någon riktad utrensning kommer årets förstagångsväljare gå genom livet som en smalare midja, än en pösande fettvalk. Deras enda hopp – jag använder begreppet löst – i det avseendet är antingen att de själva och kommande generationer väljer celibat och snävar in den kommande pyramiden avsevärt, eller att dagens 25- till 35-åringar – som buktar ut i pyramiden – lever extra länge och därmed gör att pensionärsfrågorna fortfarande är huvudsak, även när dagens 18- till 22-åringar går i pension.

Om det vet vi ännu ingenting och demografi är en grym älskarinna. Men en debut är ändå en debut, hur illa det än går. Och generationer av svenskar har levt hela sitt liv i upplevd minoritet med näven beslutsamt knuten i fickan. Grattis!

***

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT