Akta er för snälltåget
Piss, skit och vademecum som hallänningarna säger.
Toppbild: TT
En potpurristisk kalops från Sydöland där jag befinner mig: dock serveras ingen enhetlig tes eller dito politik att piska i mål. Folk som bankar upp plakat på en eller annan kyrkodörr är vanligtvis föga att lita på. Även om Luther hade sina poänger.
Här på ön har vi haft det soligt, torrt och lugnt. Trädskeletten från 2018 står kvar och det finns alm- och asksjuka. Köttbönder befarar nödslakt, vilket möjligen gläder vissa veganer och dem bakom de nya nordiska näringsrekommendationer som struntar i betande beredskapslager och ekologisk mångfald. Men höskörden i Gettlinge och Bjärby var ändå till fyllest. Det har ryktats om slagregn (vilket inte heller är riktigt bra). Men si, nu kom det några hyfsade millimeter ändå!
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Inga skjutningar rapporteras, blott ungdomligt busliv i Färjestaden, fyllekörningar och upptäckter av människor med minimala mängder marijuana. Ändå rätt okej att köra stenad vad jag minns från en gång i ungdomen, det gick långsamt à la A- eller Epatraktor. Föredömligt på åtminstone flerfiliga vägar.
Vi har som alla andra ohemula bensin- och dieselpriser, och sämre soppa på grund av reduktionsplikten. Men lyckligtvis finns snillen till grannar och mekaniker som fixar min gaffade G-häxa, en Volvo 245 från 1985 till inga eller rimliga priser. Jag ombesiktigar och behöver nästan bara säga ”Kjelle” så godkänns hon. Även om ölänningarna helst könar bilen som han, de rackarns cis-typerna.
Ännu har här är inte skymtats några ligister till klimataktivister som sabbar vad som dem gitter samt hindrar trafikanter och ambulanser. Må undergången komma, men det gör den väl ändå aldrig. Det är en jävulsk förhävelse att rusa omkring och tjuta om apokalypsen stup i minuten.
För egen del varken duschar jag eller underlåter att sopsortera. Och jag kan skilja på varken och vare sig, bara en sån grej. Språket är kivet, livet och livat.
Vidare finns konsten, den enda acceptabla religion eller politik som jag för ögonblicket kommer på. Just nu rekommenderas Ölands museum i Himmelsberga. Där visas bland annat Sigfrid ”Siffran” Södergrens nästan fullständiga fenomenala fresk från Kongo, den som Immanuelskyrkan i Stockholm demonterade på grund av påstådd rasism och hedniskhet. Kom och kolla. Och strunt i de öländska sajternas efterblivna tillstånd, man får ringa eller röksignalera.
Sajtskruttet gäller tyvärr också den utställning av min Borgholmsfödda släkting Axel Lekander som nu visas på Borgholms stadsmuseum, före detta Forngården. Axel var en skojig, begåvad man som skrev, målade, tecknade och överhuvudtaget hade sig mellan 1879–1960. Jag har lånat ut mina ärvda målningar, teckningar, pastischer och karikatyrer. Sitter i skrivande stund och sorterar gamla klipp och kåserier om allt från Kalmar nations upptåg i Uppsala vid förra sekelskiftet till hur han ”drog kniv i Göta hovrätt”.
Nja, han skulle som jur. kand sitta ting i Jönköping, hade glömt sin frack och lånade en punschfläckad och för stor klädedräkt av en vaktmästare. Han hade också missat att ta av sig sin kära slidkniv som stack ut som en penis (min tolkning) ur fracken. Men det hela gick vägen ändå. Om i Borgholm, besök gärna hans vackra gravsten med den egna mosaiken på gamla kyrkogården.
För övrigt utfärdas varning för det stygga Snälltåget. När vi skulle köpa en, säger en, biljett till min man från Berlin till Malmö kraschade sajten hela tiden och godkände inte tyskt telefonnummer. Jag ändrade till mitt svenska. Krasch. Vi bytte kreditkortsnummer. Krasch bom. Till slut kom en biljett. Debiterad två gånger! Ringde kundtjänst som pep ”inte vårt fel”. En dubbelgångare med samma namn, kön och födelsedatum hade alltså rest samma sträcka utan biljett? Jag är journalist, jag ska förtala Snälltåget i hela mitt liv, röt jag i luren. Piss, skit och vademecum som hallänningarna säger.
Men nu kom ”Boken om hopp” i lådan! Liten pocket med Nya testamentet och dravel om hur Jesus har räddat folk från vad sjutton som helst. Så till sopsorteringen, en gudi behaglig gärning. Slut med slutet och sista ordet är sällan sagt.
***
