Det blir inte stökigare bara för att folk får köpa sin sprit ifred

En varm och solig söndag på Mauerpark i Berlin. Hansi och jag drack Riesling, min bror Mats och Lill-Marits son Victor öl. Victors flickvän Elin köpte mojito av en "liten tant" vid ett minimalt stånd på Bernauer Straße. 

Dryckjomet flödade omkring oss. Syntes någon fylla? Svar nej. Röktes det gräs? Förmodligen. Var det trängsel? Absolut. Ett otal nationaliteter, språk och religioner? Naturligtvis. Men über Alles glädje, samtal och frid. 

I Berlin kan man köpa alkohol överallt dygnet runt. För unga gäller 16 år för öl och vin, 18 för sprit. Man halsar öl på spårvagn, U-Bahn och S-Bahn – utan en vakt i sikte. De dyngraka fyllskallar och/eller tunga narkomaner som ses ibland är ofta till åldern komna. De rökbarer (med "fullständiga rättigheter") vi gärna besöker är alltid lugna, utom när det är tv-sänd fotboll. Idrotten är farlig. 

Men visst, även alkoholen är farlig. Och nog dricker tyskarna enligt Wikipedia 13,4 liter per person över 15 år, och Sverige 9,2. I statistiken över beräknad livslängd ligger Sverige snäppet bättre till än i Tyskland. Men siffrorna växlar beroende på sajter, och smuggelsprit från exempelvis Tyskland till Sverige är ju inte inräknad. Hur stor privatpersoners vinimport från utlandet via firmor som Vinoteket hittar jag inga uppgifter om. 

I Sverige tjafsas det om en så oskyldig – men landsbygdsnyttig – verksamhet som småskalig gårdsförsäljning. Läser Anders Lindberg (AB 8/4–23) under rubriken "Ebba Busch sitter i spritlobbyns knä", en förbryllande text ingresserad "Med gårdsförsäljning stängs ditt systembolag". Ety "EU-domstolen kommer att kräva lika tillgång till den svenska marknaden för alla." Varvid internationella spritjättar kommer att smälla upp palats i storstäderna men icke i småorter – där det i och för sig också brukar finnas livsmedelsaffärer som skulle kunna få sälja alkoholhaltiga – kanske till och med kylda! – drycker. 

Den envetne frihetskämpen Mattias Svensson har i sin bok Så roligt ska vi inte ha det (2020) tecknat en just rolig bild av svensk alkoholpolitik under 1900-talet. Utan att ha hunnit läsa ut boken påminner den mig om en mängd lustifikationer från förr. Som förkortningen APK – alkohol per krona. Tyska vänner häpnar lika mycket över det som över våldsvågorna i Bullerbü. APK fanns i fattiga punkmusikers medvetande då de drack sötäckliga starkviner i stället för vad de egentligen gillade. 

Och när en av dessa musikanter och jag flög till Las Palmas på 80-talet fick dyngraka personer hjälpas av planet med rullstolar vid ankomsten. Vi lärde känna ett par trevliga Sandvikenkillar, far och son, som bodde på vårt hotell. De lämnade aldrig rummet eller kvarterets barer utom när det vankades grisfest. 

När detta skrivs hörs en kort Ekointervju med Lena Hallengren (S). Hon säger att de håller med Tidöpartierna om gårdsförsäljning med vidhängande (betalt) "studiebesök". Men hon vill inte "riska" Systembolagets monopol. Följande dag ger socialministern Jakob Forssmed (KD) i SvD tre gånger samma svar på reporterns frågor, typ att han ser positivt på gårdsförsäljning bara monopolet blir kvar. En fråga redan utredd flera gånger. Medan Mattias Svensson på ledarplats slår till igen (12/4): "Glöm dem (spöken mitt på ljusa dagen) och använd den riksdagsmajoritet som är för gårdsförsäljning." 

Behöver jag ens nämna Systemets alla mutskandaler, propaganda riktad mot finska Alko och snåla öppettider? Nä. Men det vore väl toppen om Systemet kunde yngla av sig i massor av småbutiker landet runt, gärna utan billiga skit- och kändisviner. Varvid vi i landsbygden kunde slippa köra många mil för några flaskor. Sortimentet på bolaget är för övrigt inte är bättre än i de flesta andra europeiska länder. 

Och jag kan lova att klimataktivisterna i "Letzte Generation" som ämnar lamslå Berlin nu i april inte är ett dugg fulla utan mest bara adrenalinstinna, månne amfetaminpigga. En av flera droger som Die Grüne i Berlin vill avkriminalisera. I det fallet vilar jag – tills vidare – mina väskor.

***

Läs även: Är det här den svenska narkotikapolitikens dödsryckningar?

Läs även: Smörjmedlet för alla situationer