All barnuppfostran är inte hedersförtryck

Det svenska samhällets otydlighet med var gränsen går mellan barnuppfostran och hedersförtryck bidrar till konspirationsteorierna om rasism hos socialtjänsten.

Under våren kunde vi följa en massiv hatkampanj mot den svenska socialtjänsten. Ofta med historier som inte stämde överens med sanningen. Mitt i allt eldade partiet Nyans på. Tyvärr verkar det som att Nyans lyckades med sitt uppsåt att i utsatta områden sprida en bild av socialtjänsten som elaka rasister. Men det är viktigt att klargöra vad det handlar om när ett barn omhändertas och det är viktigt att samhället går ut och bemöter de falska anklagelserna.

Det är 2 december 1999. Jag sitter i riksdagen och inleder min fråga till dåvarande socialministern Lars Engqvist (Snabbprotokoll 1999/2000:38, sid 64):

”De senaste åren har invandrarflickors situation uppmärksammats mycket i medierna och det är berättigat. Men i vår omsorg om flickorna finns det risk att vi går för långt.”

Jag fortsatte med att lyfta hur diskussionen om hedersförtryck har kommit att användas av ungdomar, flickor och pojkar, som ett vapen i diskussionen med sina föräldrar. Föräldraauktoriteten urholkas när ungdomarna utnyttjar föräldrarnas bristande kunskap om vilka socialtjänstens lagliga möjligheter egentligen är, när det gäller att ingripa i familjer och omhänderta barn.

Lars Engqvist svarade att de på Socialdepartementet var medvetna om de här problemen. Vidare berättade Engqvist att Socialstyrelsen hade redovisat en rapport 1998 som berörde familj- och individomsorgens arbete med ungdomar. Rapporten konstaterade att insatserna var mycket större när det gäller barn till invandrade föräldrar. Enligt socialministern kunde det finnas två förklaringar:

”Den ena är att de faktiskt behöver stöd. Men det kan också innebära, vilket är mer bekymmersamt, att man har svårt att hantera kulturella skillnader och att man gör andra bedömningar än man hade gjort om det hade varit barn till svenska föräldrar”.

Tio år senare, våren 2009, höll vi socialdemokrater torgmöten om sjukvården i Stockholm. En gång när vi inte hade någon inbjuden talare från landstinget lämnade vi över till publiken att ta upp egna frågor. En pappa tog micken och berättade att Sverige hade tagit ifrån dem deras ansvar som föräldrar. De kunde inte längre sätta gränser för sina barn som vid varje konflikt hotade med att ringa socialtjänsten eller polisen.

Efter hans inlägg stannade många människor till och ville berätta hur det är att vara maktlös som förälder i Sverige. Vi har nog aldrig haft ett torgmöte som samlat så många människor. Och jag har sällan hört människor så ledsna och bittra. Jag försökte så gott jag kunde förklara reglerna: Att aga är förbjudet. Att föräldrar inte längre har makt över sina barn sedan de fyllt 18 år och att detta även gäller tjejerna. Att de däremot har all rätt att bestämma när deras barn ska komma hem på kvällarna.

Jag minns särskild en pappa som berättade att hans 13-åriga son ville gå ut klockan nio på kvällen. Pappan sa nej men då började sonen skrika och han blev rädd att grannarna skulle ringa polisen, som skulle omhänderta sonen. Jag försökte förklara att polisen skulle nog tacka honom för att han satte gränser.

Efter det mötet skickade jag ett mejl till polisen i Stockholm och bad dem att ordna ett torgmöte i Tensta Centrum på bästa mötestid, klockan 16:30 när folk kommer från jobbet, så att Tenstaborna kunde ställa sina frågor direkt till polisen. Jag skrev också att mötet naturligtvis skulle ske i polisens egen regi, utan inblandning från oss socialdemokrater.

De svarade avvisande att de hade egna informationskanaler som till exempel samverkansgruppen, som för övrigt skulle ha ett möte i Tensta kl. 18 samma kväll. Den gruppen kände jag till. Där samlades tjänstemän, projektmänniskor och så kallade ”representanter för föreningar” i Tensta för att bekräfta varandra och känna att de gjorde nytta. Pappan som jag mötte på torget kände sannolikt varken till gruppen eller deras möte.

Det har gått 23 år sedan jag ställde min fråga till socialministern och 13 år sedan torgmötet. Jag hade lagt märke till invandrarföräldrarnas oro och förstått att den förstärktes av vilseledande information och föräldrarnas svaga kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Jag var själv orolig, men jag insåg inte då att socialtjänstens omhändertagande av invandrarbarn 23 år senare skulle komma att utnyttjas av Nyans, ett islamistiskt parti som, visserligen med få röster, kan ha bidragit till regimskiftet vid riksdagsvalet. Det skifte som kommer att ge SD inflytande över regeringens politik.

Allt detta, därför att föräldrar trott att svenska myndigheter förbjuder dem att sätta gränser i uppfostran, något som deras barn utnyttjat. Och i brist på samarbete och information har mörka, odemokratiska krafter kunnat slå mynt av deras okunnighet.

***

Text:

Toppbild: TT