I filmen Mandomsprovet från 1967 finns en underbar scen där unge Ben – som just tagit examen och funderar över vad han ska ägna sig åt – får karriärtips av en bekant till föräldrarna. ”Jag vill bara säga ett ord till dig. Bara ett ord. Plast!”, säger Mr. Mcguire förtroligt. När Ben inte riktigt fattar lägger den äldre mannen till: ”Framtiden inom plast är fantastisk.”

Jag vet inte om det var den repliken som fick pappa att säga upp sig från jobbet som redaktör för en branschtidning och starta företag. Hursomhelst började han sälja allt som behövs för att bygga fritidsbåtar i just plast i stället för trä, som dominerade då. Affärsidén låg i tiden och verksamheten gick bra. Till en början. Men så kom oljekrisen 1973, priserna flerdubblades, kunderna svek och firman gjorde konkurs. Pappa tillhörde en generation som inte kunde tänka sig att ligga samhället till last. Så han letade fram sitt gamla körkort för buss som han tagit i lumpen och sökte jobb som förare i Stockholms lokaltrafik.

Detta blev en rätt lång omväg för att komma fram till hur han blev LO-medlem, min far. På SL upptäckte nämligen fackombudet snart att de höll på att få en oorganiserad lus i pälsen. Det gick ju inte för sig. Ett formulär langades fram och i det finstilta angavs att han inte bara skulle gå med i Transport, utan även i det socialdemokratiska partiet, när han skrev under. Efter protester presenterades en annan blankett som friskrev honom från kollektivanslutningen, men till priset att han blev utfryst av kollegerna i fikarummet. På den tiden hade LO två miljoner medlemmar. Facket var så intrasslat i Socialdemokraterna att det inte gick att begripa var det ena slutade och det andra började.

Oskicket med kollektivanslutning upphörde visserligen 1990, men fackets stöd till partiet har fortsatt. År 2022 skänkte LO 30 miljoner kronor centralt till S valkampanj, i tillägg till årliga bidrag plus stöd från enskilda fackförbund och avdelningar ute i landet. Detta är ett av skälen till att S kan spendera tio kronor på årets valkampanj för varje krona som fattiglapparna i Liberalerna har råd att lägga.

Fast det blir allt svårare för LO att motivera varför medlemmarnas intressen ska blandas ihop med partiets. Bara en minoritet av LO-folket röstar på S numera, förr var det 75 procent. Bland privatanställda män är SD största parti sedan rätt länge. Så är det inte dags att skrota även denna form av kollektivanslutning, sänka avgifterna och låta varje medlem själv bestämma om hen vill skänka pengar och i så fall till vem? Pappa, den gamle LO-knegaren, skulle uppskatta det i sin himmel.

***

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill