Ojämlika kampanjkassor präglar ödesvalet

Insatserna är högre än vanligt i årets valrörelse, även på det personliga planet. År 2018 var Ulf Kristersson ny som partiledare i Moderaterna och fick sitta kvar, trots att han blev snuvad på statsministerposten av Stefan Löfven. Och i förra valet, 2022, var socialdemokraten Magdalena Andersson relativt nybliven ordförande i sitt parti och fick vara kvar, trots valnederlaget. Inget av detta kommer att upprepas om det händer en gång till. Den av de båda statsministerkandidaterna som går förlorande ur valkampen i höst kommer inte att få leda sitt parti i ännu ett val. Det kommer att bli nya ansikten i ledningen för antingen S eller M i valet 2030.

Även för flera av riksdagspartierna handlar valet i september om ren och skär överlevnad. I synnerhet Liberalerna ligger långt under riksdagsspärren i mätningarna och får hoppas på ett mirakel under de sista månaderna fram till valdagen, med veteranen Lars Leijonborg som nygammalt dragplåster och den omstridda SD-uppgörelsen som möjligt trumfkort – eller sänke. 

Kristdemokraterna har också hamnat under fyraprocentsspärren i ett antal opinionsmätningar, liksom Centerpartiet vid något tillfälle. Den initiala euforin över att C värvade Birgitta Ohlsson från L kan vara övergående. Väljarna intresserar sig nämligen även för sakfrågor och funktionella regeringsunderlag. Tillfälligheter kan avgöra vem som lyckas och vem som misslyckas när marginalerna är så pass små. I det förra valet hade det räckt med att i runda slängar 25 000 väljare, av totalt 6,5 miljoner, hade bytt sida för att Magdalena Andersson skulle ha getts möjlighet att bilda regering i stället för Ulf Kristersson.

En omständighet som kan bli direkt avgörande för valresultatet är förstås vilka ekonomiska resurser partierna kan mobilisera. Partikassans storlek styr hur mycket man kan satsa på valrörelsen, vilket i slutändan kan avgöra hur pass väl man lyckas attrahera sympatisörer.

Fokus har därför studerat årsredovisningar och verksamhetsplaner och ställt frågor till partiernas pressavdelningar för att få svar på hur de organiserar sina valkampanjer – strategiskt och i pengar. Vissa av de tillfrågade är mycket öppenhjärtiga.

– Centerpartiets kampanjbudget för 2026 är 40 miljoner kronor, varav ungefär 30 miljoner kronor kommer gå till medieköp. Vad som står klart redan nu är att vi satsar en hel del på såväl utomhusreklam som audio, alltså radio och poddar. Digital annonsering kommer vi, självklart, också satsa på, säger Gustaf Arnander, chef för strategi- och kampanjenheten hos C.

Andra är mer förtegna och avstår från att gå in på både upplägg och summor.

– Att redogöra för hur vår valkampanj kommer att se ut, vore att gå händelserna i förväg. Vi är bäst på sociala medier, och vi kommer att fortsätta vara det. Exakt hur detta tar sig uttryck är något som ni får vänta med spänning på, svarar Sverigedemokraternas Ludvig Grufman. 

I valet 2022 satsade SD bland annat på en valfilm med partiledaren Jimmie Åkesson – Sverige ska bli bra igen – med budskapet: ”För att veta hur det ska ske måste man reda ut vad vi har varit, är och kommer att bli. För oss är Sverige svenska trollskogar, ängar och gnistrande snö. Sverige är landet som gjorde pizzan bättre och som hjälpte världen att komma varandra närmre.” Enligt partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein var syftet att människor skulle ”känna igen sig, med visst vemod, men framförallt med stolthet och glädje.” 

I höstens val blir kravet på regeringsposter ett centralt tema. Förutsättningen för att sådana ska bli aktuella är förstås att Tidökoalitionen får fortsatt förtroende av väljarna.

En betydelsefull inkomstkälla för samtliga riksdagspartier är de pengar de får från skattebetalarna, och som delas ut av Partibidragsnämnden. Beloppet fastställs av nämndens ledamöter som är eller har varit höga jurister, och det är uppdelat i två delar.

Partistödet fördelas i förhållande till partiernas storlek i det närmast föregående riksdagsvalet, för närvarande 324  704 kronor per riksdagsmandat och år, vilket inbringar cirka 1,3 miljoner kronor per ledamot under mandatperioden. Kanslistödet betalas ut till partiernas riksdagskanslier och är jämnt fördelat förutom att stödet till partier i regeringen är lägre eftersom att man förfogar över politiskt tillsatta och statligt avlönade tjänstemän i Regeringskansliet.

För perioden 15 oktober 2025 till 14 oktober 2026 uppgår det statliga stödet till sammanlagt 167,7 miljoner. Som största parti drar S ifrån redan på det här (se tabell). De minsta partierna halkar efter av samma men omvända skäl.

Statligt stöd innevarande riksdagsår

I valet 2018 satsade de åtta riksdagspartierna totalt 360 miljoner på sina kampanjer. Fyra år senare hade den summan växt ytterligare något och 2022 års val blev det dyraste hittills med kampanjbudgetar på totalt 381 miljoner. I topp låg S med 100 miljoner. C, M och SD satsade runt 65 till 70 miljoner med övriga partier i en fallande skala mellan 27 miljoner för V och 15 för L på sista plats.

Precis som i andra valrörelser på senare år stack Centerns 70 miljoner ut i förhållande till partiets storlek. Förklaringen är försäljningen av partiets tidningskoncern år 2005. Köpeskillingen på 1,8 miljarder gjorde i ett slag C till Sveriges överlägset rikaste parti.  Tillgångarna har naggats i kanten under ett par decennier, men C behåller ändå tätpositionen med en dryg miljard i tillgångar enligt den senaste tillgängliga årsredovisningen som avser 2024. Uppstår det behov av att frigöra medel och ösa in mer pengar i valbudgeten råder det väldigt olika förutsättningar mellan partierna sett till tillgången på eget kapital.

Partiernas kassakistor 1 januari 2025:

I kraft av sin storlek har S under snart ett sekel vant sig vid att disponera i särklass mest pengar av samtliga partier i valrörelserna. Men inför valet 2026 lever S i en ny ekonomisk verklighet. Vid halvårsskiftet 2025 sålde partiet sin skandalomsusade spelkoncern A-lotterierna med dotterbolaget Kombispel. Uppgifterna om hur ett telemarketingföretag i Barcelona med gängkriminella kopplingar lurade äldre och dementa att köpa lotter blev spiken i kistan för partiets trovärdighet som aktör på spelmarknaden. När ny lagstiftning satte stopp för skattebefriade partilotterier valde S att kasta in handduken. 

På sikt är det ett tungt ekonomiskt avbräck. Vid sidan av gamla tiders kollektivanslutning av LO:s medlemmar till partiet har spelintäkterna varit en dominerande inkomstkälla för S under sju decennier. Men i det korta perspektivet kan pengarna från försäljningen användas för att spä på kampanjkassan i valrörelsen. Affären med nykterhetsorganisationen IOGT-NTO landade på 57,5 miljoner. Innan spelbolagen överläts plockade S och ungdomsförbundet SSU dessutom ut 22,9 miljoner kronor i vinstmedel.

Och precis som tidigare kommer S att förfoga över den största kampanjbudgeten även i årets val: 100 miljoner eller kanske mer, bland annat beroende på hur man använder pengarna från spelbolagsaffären. Magdalena Andersson har ingen anledning att hålla igen eftersom det handlar om vinna eller försvinna för henne personligen på valdagen.

En markant skillnad mot 2022 är att Centern, trots stora resurser, väljer att kapa kampanjbudgeten från 70 till mer blygsamma 40 miljoner i Elisabeth Thand Ringqvists första val som partiledare. Minst pengar att röra sig med har åter riksdagens minsta parti, Liberalerna. Simona Mohamsson har en tung uppförsbacke framför sig även i det avseendet.

Fem av åtta partier svarar på Fokus fråga hur stora kampanjbudgetar man disponerar i valrörelsen 2026. De tre största partierna vill inte upplysa väljarna om detta.

I juni 2023 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppdrag att säkra ”förstärkt insyn och transparens i finansieringen av politiska partier.” Två år senare, i maj förra året, låg utredningen på regeringens bord. En punkt är att kostnaderna för valkampanjerna ska ”anges särskilt”, det vill säga redovisas öppet i enlighet med förslaget till skärpt lagtext i Insynslagen från 2018.

Om den bestämmelsen hade trätt i kraft i dag så hade även S, M och SD tvingas lägga sina ekonomiska kort på bordet. Nästa regering kan antingen gå vidare med förslaget – eller sopa det under mattan. Svaret lär vi ha inför valet 2030.

Något som kommer att påverka partiernas kampanjupplägg 2026 jämfört med tidigare val är EU:s lagstiftning för politisk annonsering, Transparency and Targeting of Political Advertising, TTPA, som började tillämpas förra året. 

Reglerna innebär skärpta krav på att det ska framgå vem som är användare, och begränsar även användandet av personuppgifter och riktade annonser mot särskilda målgrupper. Konsekvensen är att de sociala mediejättarna har förbjudit eller dragit ner på den politiska annonseringen. Både Meta med Facebook och Instagram samt Google och Youtube har stoppat alla valrelaterade politiska annonser, så de anser att regelverket är för krångligt och att de därmed riskerar dryga böter.

Även medier som Fokus drabbas då de inte tillåts göra reklam för sina artiklar om politik hos mediejättarna, trots att de utgör nyhetsmaterial och inte reklam. Information från Valmyndigheten stoppas också. 

– TTPA innebär att andra kanaler kommer att öka i betydelse såsom press och traditionell media, ljudmedia, behovet av en uppdaterad och levande webbsida, synlighet i det offentliga rummet och att hitta nya sätt att närvara och möta våra målgrupper på arenor där de finns, säger Nina Tojzner, kommunikatör hos Liberalerna.

– De ändrade förutsättningarna med TTPA och att vi inte längre kan annonsera på till exempel Facebook och Youtube gör att några av de mer kostnadseffektiva kanalerna för att nå våra målgrupper försvinner. Då blir samtal, torgmöten, dörrknackning och klassisk gräsrotskampanj än viktigare, menar Centerns strategi- och kampanjchef Gustaf Arnander.

Även Socialdemokraterna ser en mer uppsökande verksamhet framför sig i årets valrörelse. ”Våra arbetarekommuner har utsett prioriterade områden, där stödet för oss är som starkast, där SD också är starka och där valdeltagandet är lägre. Dörrknackning ska vara den främsta kampanjformen”, skriver partidistriktet i Göteborg i ett planeringsdokument inför valet.

– Vi har såklart ambitionen att synas så mycket som möjligt i en bredd av kanaler och sammanhang. Med nya regelverk för politisk annonsering och förbud på de stora digitala plattformarna kommer det att ställas högre krav på innehåll, produktion och budskap som berör och engagerar, säger partiets pressekreterare Gustaf Zachrisson.

I Vänsterpartiets Verksamhetsplan för 2026 är det ekonomiskt prioriterat att avsätta resurser för att ringa väljare och knacka dörr ”på alla nivåer i valkampanjen.” Förhoppningen hos partiets strateger är att väljarna ska nappa på Nooshi Dadgostars krav på ministerposter. 

Även Miljöpartietss språkrör Amanda Lind och Daniel Helldén kräver ministerposter. I sak villkorar man partiets regeringsmedverkan med att det inte byggs ny kärnkraft. 

För samtliga partier handlar det till syvende och sist om att behålla gamla väljare och samtidigt värva nya röster med övertygande argument. I det avseendet finns inga genvägar.

– Vi kommer prioritera traditionell annonsering som tidningar och dylikt men också radio, podd och bioreklam. Utöver det kommer vi fokusera mycket på kampanjande och att säkerställa att så många som möjligt av våra drygt 75 000 supportrar kan bidra i valrörelsen på olika sätt, säger MP:s pressekreterare Matilda Häger.

– Inför valet 2026 kommer vi att arbeta för att nå ut till våra potentiella väljare på flera olika sätt, både via traditionella- och digitala kanaler samt dörrknackning och möten på gator och torg, uppger L:s kommunikatör Nina Tojzner.

I vad som kan bli Ulf Kristerssons sista valrörelse väljer Moderaterna en mix av fysiska aktiviteter och kommunikation i både digitala och mer traditionella format, enligt pressekreteraren Filip Uthammar.

– Parallellt fortsätter vi att prioritera organisering och samtal nära väljare – exempelvis dörrknackning, torgaktiviteter och lokal närvaro – eftersom det är avgörande för att mobilisera och bygga förtroende.

Ett annat grepp är att försöka lyfta fram statsministern personligen i ljuset.

– Ett exempel är podden Ring statsministern, där Ulf Kristersson tar emot frågor och idéer från lyssnare. Det är ett sätt att nå ut med längre resonemang än vad som ryms i korta klipp, och samtidigt fånga upp vilka frågor som engagerar – utan att vara beroende av köpt räckvidd.

Hur stor kampanjbudget har ni?

– Det är inget vi kommunicerar.

Kristdemokraterna litar som vanligt i hög grad till partiledaren Ebba Buschs person. Hon gör sin tredje valkampanj, har en omvittnad kommunikativ förmåga och är skicklig just i valrörelser. I sitt anförande på partiets riksting i november 2025 talade hon om att släppa sargen och väcka ”KD-rebellen till liv” i valet 2026.

– Vi kommer som i tidigare valrörelser att använda våra sociala medier på samma sätt som vi gör nu, men utan annonsering. Våra andra sätt att nå folk på kommer att gå via traditionella medier och kampanjande. KD arbetar redan mycket med organisk kommunikation i sociala medier och kommer därutöver bland annat att synas på gator och torg, tryckta annonser, tryckt material, och via dörrknackning, säger pressekreteraren Karl Gustel Wärnberg.

Statligt stöd och partiernas kampanjbudgetar säger en del om styrkeförhållandena i kampen om regeringsmakten. Men inte allt. I valrörelsen 2022 pågick ett tankesmedjornas krig på det temat mellan höger och vänster. I rapporten Så mycket stödjer LO Socialdemokraterna hävdade näringslivsfinansierade Timbro att LO satsade 90 miljoner på att stötta S i valrörelsen – ”trots att en majoritet av LO-medlemmarna varken röstar på eller vill ge ekonomiskt stöd till S.” 

Från vänstersidan kontrade Arena Opinion med rapporten Striden om samhällsidéerna där man beskriver hur storföretag och arbetsgivare öser in pengar för att stärka opinionsbildningen på ”högersidan” i politiken. ”Varje år använder tankesmedjor och forskningsinstitut betalda av näringslivsintressen omkring 255 miljoner kronor.” Oavsett vilka exakta belopp det rör sig om så handlar det alltså här om ett indirekt näringslivsfinansierat politiskt stöd för att bereda väg för ett fortsatt borgerligt regerande i Sverige.

Till vänster är det mer pang på rödbetan utan omskrivningar. LO spelar traditionellt en tung och aktiv roll i Socialdemokraternas valrörelser genom facklig-politisk samverkan, och det är heller inget man sticker under stol med. Enligt LO:s Verksamhetsplan 2026 för sydöstra Sverige drog årets valkampanj igång i mitten på mars med en ”facklig-politisk valkonferens” den 13-14 mars, exakt ett halvår före valdagen i september.

Det uttalade målet är ”att bedriva ett aktivt valarbete inför valet på alla nivåer” och att ”verka för ett starkare stöd för Socialdemokraterna i kommuner, regioner och riksdag.” Kort sagt: Magdalena Andersson ska återerövra regeringsmakten. Även LO centralt agerar med detta mål för ögonen. Att en majoritet av LO:s medlemmar sedan länge röstar på andra partier än S spelar ingen roll. 

Vid årsskiftet hade LO enligt egna uppgifter över 1,3 miljoner medlemmar, en nedgång med knappt 6000 på ett år. I valet 2022 röstade 44,2 procent av medlemmarna på S, övriga stödde andra partier eller röstade inte alls. Med samma fördelning i valet 2026 kommer nästan 800 000 av LO:s medlemmar att rata Socialdemokraterna. I valrörelsen går resurserna ändå oavkortat till ett och samma parti – S. 

– S är det enda parti LO har en så kallad samverkan med. Det är också det enda parti där LO aktivt arbetar för att få in fackliga kandidater på listorna, säger LO:s pressekreterare Fredrik Kornebäck, som en gång i tiden hade samma tjänst hos dåvarande finansministern, Magdalena Andersson.

Varför stöttar ni enbart S när en majoritet av medlemmarna röstar på andra partier?

– Det är beslut som fattas av LO:s kongresser vart fjärde år. S är det största partiet bland LO-förbundens medlemmar.

I början av mars i år presenterade Tidöregeringen en lagrådsremiss som innebär att ”det ska bli frivilligt för en enskild medlem i en arbetsmarknadsorganisation att låta sin medlemsavgift användas som bidrag till politiska partier.” Det kan sätta stopp för det fackliga pengaflödet till socialdemokratin, men där är vi inte ännu – och kanske aldrig hamnar, om S vinner tillbaka makten.

2022 satsade LO ”rekordhöga 30 miljoner på valrörelsen”, enligt organisationens verksamhetsberättelse, och den summan går i repris 2026. Ett rimligt antagande är att det socialdemokratiska partiet satsar minst lika mycket som då, 100 miljoner. I så fall landar S och LO på 130 miljoner på ett bräde. Det kan också bli mer.

Utöver det utgår ett årligt LO-bidrag på 6 miljoner kronor till Socialdemokraterna – pengar som inte är kopplade till om det är valår eller inte. Även enskilda LO-förbund som IF Metall och Livs bidrar med pengar direkt till partiet. LO:s helhjärtade mobilisering på S sida innebär att de politiska partierna lever i ekonomiskt skilda världar i ödesvalet 2026. För varje krona som Liberalerna lägger på kampanjande kan Socialdemokraterna lägga nio. Eller rent av tio.

***

Läs även: Hur ska du rösta i år? Testa Fokus valkompass!

Läs även: Sakine Madon: Där blev det tydligt – Thand Ringqvist är ingen Annie Lööf