De dolda kampanjerna

Medan vi andra lugnt placerar oss i hängmattor, trädgårdsstolar och tv-soffor finns det några som just nu lägger in i en febril överväxel. För strategerna på varsin sida om blockgränsen har slutstriden inför det jämnaste valet på 30 år inletts. Startskottet utgörs som vanligt av politikens svar på Hultfredsfestivalen, politikerveckan i Almedalen på Gotland. I Fokus reportage möter vi partiernas spinndoktorer beväpnade till tänderna med hemliga interna opinionsmätningar och fokusgrupper.

Utåt kommer de att mata oss med ännu mer inövade paroller om »utanförskap«, »skattesänkningar för de rika« och »nya moderater«. Men under ytan pågår ett osedvanligt tufft spel.

Så här går taktiksnacket i omklädningsrummet.

För det borgerliga lägret gäller marginalväljarna. Tänk dig missnöjd medelklass, LO-arbetare eller TCO-tjänsteman, med villa, Volvo, vovve som ändå brukar rösta rött. De har nu visat sig möjliga att locka över med en blandning av mjukhet, avundsjuka och moraliserande.

Den ena attacklinjen har varit jobben. När högkonjunkturen i början av 2000-talet inte gav några nya jobb vaknade svenskarnas medvetenhet om att hundratusentals svenskar går på bidrag, trots på papperet låg arbetslöshet. Borgarna har här också använt ett klassiskt sosseverktyg, avundsjukan. Från att tidigare bara ha varit avundsjuk på dem som tjänar mer har LO-arbetaren i allt högre grad blivit avundsjuk på grannen, som trots att han går på a-kassa köpt den där plattskärms-tv:n som du själv inte haft råd med inför fotbolls-VM. En kil har drivits mellan arbetande och bidragsberoende s-väljare.

Den här attacklinjen har hittills fungerat väl, men lider nu svårt av att jobben följt högkonjunkturen med eftersläpning, något som de många konjunkturkunniga ekonomerna hos moderaterna borde kunna räkna ut.

Borgerlighetens andra attacklinje mot mittenväljarna är moral. Socialdemokraterna är trötta och Göran Persson blir godsherre. Det är här Reinfeldts »nya moderater« kommer in. Ideologiska skiljelinjer som skrämmer marginalväljare tonas ned till ett minimum medan Reinfeldts person och integritet lyfts fram. I takt med att jobblinjen försvagas kommer denna attacklinje nu att förstärkas – ett »moralval« är under uppsegling.

Borgerlighetens taktiska misstag kan vara att de inte tidigt plockat upp de stora välfärdsfrågorna som enligt mätningarna kommer strax efter jobben som prioritet för marginalväljarna: skolan, vården och i synnerhet de äldres situation. Till skillnad från jobbfrågan förstärks missnöjet i dessa frågor i goda tider. Väljarna irriteras över att offentlig service är dålig trots att det finns pengar. Men det börjar bli lite sent att plocka upp den bollen för borgerligheten.

Socialdemokraternas spel är än mer fascinerande. Man skulle kunna tro att Persson som motdrag också skulle röra sig mot mitten och förnya sig för att mobilisera den där välmående mittenväljaren, i synnerhet som vänsterpartiet inte utgör något hot på vänsterkanten som de gjorde på Schymans tid. Men hittills har s spelat extremt traditionellt, Persson använde ordet »klass« otaliga gånger mot Reinfeldt i senaste tv-debatten.

Förklaringen är att s jagar en helt annan väljargrupp. Cirka en femtedel av väljarkåren har inte bestämt sig än eller funderar på att inte rösta alls. Detta gigantiska sofflock består enligt mätningarna till stor del av missnöjda s-väljare.

Medan moderaterna skruvar ned volymen höjer därför s det ideologiska tonläget för att få (s)offliggarna att vakna. Och medan m hittills missat äldrefrågan har s gjort den till ett huvudnummer. När s valmanifest kommer i augusti väntas också soffliggarna trugas med plånbokslöften.

Den här taktiken passar också socialdemokraternas instinkter. Som en tung (s)trateg uttrycker det: »svenska folket är socialdemokrater. Nu måste vi bevisa för dem att partiet också är det.«
Socialdemokraternas historiska, taktiska misstag kan vara om svenska folket faktiskt inte längre är givna sossar, om strategin skrämmer iväg fler marginalväljare i mitten än den lockar missnöjda sossar från sofflocket. Persson tar en stor risk om han fortsätter lämna fotbollsplaner av outnyttjad politisk mark in mot mitten åt Reinfeldt.

Text: