Den framtida narkotikapolitiken skrämmer skiten ur mig

Sverige ser ut att stå inför ännu en ogenomtänkt kursändring. Den här gången gäller det narkotikapolitiken, och konsekvenserna har vi ingen aning om.

Försiktighetsprincipen. Visst låter det både tråkigt och svenskt? Problemet är bara att den varken är svensk eller tråkig. Vi har nämligen slängt ut barnet med badvattnet och kör på känn i Sverige, också när det gäller beslut på en skala. Eller… tanken infinner sig… kanske älskar svensken att köra på känn särskilt när det gäller riktigt stora beslut?

Jag ser hur era pannor skrynklas men det beror i så fall på att ni ännu inte läst Carl Hamiltons bok De ofelbara – historien om tre decennier som förändrade Sverige. I den studeras kronförsvaret, skolan, försvaret, invandringen och coronan. Fem praktexempel på hur högern och vänstern i ett visst ögonblick sätter sig i samma båt, och så blir lika korkade som drakoniska förändringar plötsligt blir möjliga. Korkade? Ja, vad säger ni själva om beslutet att avrusta Sverige?

Så varför inte titta på nästa område där total kursomläggning hotar? Det blir troligen… narkotikapolitiken. Från att ha varit ett land med galet höga straffsatser för langning, och låga för mord, till ett land där narkotikan legaliseras. Naturligtvis, för som vi sett är det så det går till. Vad som krävs är den lilla pusselbit som liberaler och sosseriet gemensamt kan hålla upp och vet ni hur den ser ut? Jo, dödligheten.

Det saken egentligen gäller är skatterna på det försålda knarket, fast de kommer inte att avhandlas för öppen ridå, dem ska det viskas om i korridorerna. Sossarna får skatterna, liberalerna får legalisering. Genialt svenskt upplägg, vattentätt. Och argumentet som redan förs fram är dödligheten. Och vem kan säga emot den som vill rädda människor från att dö? Låt oss försöka.

Legaliseringen av narkotika säljs in med en slogan som säger att Sverige har den högsta narkotika­dödligheten i EU. Låter slående men i själva verket går det inte att fastslå. Statistiken skiljer inte på död av läkemedelsförgiftning och narkotikaförgiftning. Punkt.

Sen har vi genomgången från 2019 som visade att av de 894 som dog av läkemedels- och narkotikaförgiftning, inte endast av narkotika alltså, registrerades 44 procent som överdos, 31 procent som självmord och 25 procent kategoriserades som oklar avsikt. Om en tredjedel är självmord kan man också räkna ut att om de personerna inte hade använt läkemedel eller narkotika, eller båda, så skulle de antagligen ha tagit sitt liv på annat sätt. Tragiskt, men tro inte att legaliserad narkotika skulle ändra den siffran.

Ska man sedan jämföra mellan länder måste statistiken vara jämförbar. Det är den inte heller.

Jag antar att ni ser mönstret i hanteringen av kronförsvaret, skolan, försvaret, invandringen och coronan. När vi nu står inför politisk enighet om en ny narkotikapolitik, enligt den enda vägens logik, säger jag bara att – mig skrämmer det skiten ur.

Det bästa vore om liberalerna och Sveriges sju nyliberaler sålde in sin legalisering med argumentet att de tycker knark är gott. Och lämnade den konstruerade sakligheten hädan. Det kommer säkert att fungera, se de fem andra experimenten i full skala där vi inte heller hade en aning om vilka stenar vi satte i rullning. Tänk om självmorden med narkotika kommer att öka? Ni såg det inte komma? Vi såg inte Putin komma, heller.

***

Text:

Toppbild: Christine Olsson / TT