”Dragkamp” är helt fel ord om corona-dokumenten

"Att regeringen nästan lyckades undanhålla oss vetskapen om hur coronan hanterades är allvarligt".

Hur tänker den som använder ordet dragkamp om det faktum att regeringen vägrade lämna ut befintliga dokument till den coronakommission den själv tillsatt?

Susanna Popova är journalist och författare.

Vi börjar från början. Riksarkivet bad sommaren 2020 aktörer inom offentlig och privat sektor att bevara dokumentation kring hur de hanterat coronakrisen. Anledningen var att göra det möjligt att få en helhetsbild av pandemins effekter.

Är regeringen en aktör inom offentlig sektor? Ja, det är den.

Samma månad som Riksarkivet gick ut med sin begäran tillsatte regeringen coronakommissionen för att utvärdera åtgärderna för att begränsa spridningen av covid-19.

I början av 2022 berättade coronakommissionen att den nekats ta del av underlag som ingår i regeringens pandemihantering. Regeringen å sin sida hävdade att den bistått kommissionen på alla vis.

Sedan visade det sig att regeringen farit med osanning, som det hette förr. Ljugit, alltså. Det fanns mängder av material från regeringens krisgrupp GSS på Regeringskansliets servrar.

Som Svenska Dagbladets Peter Wennblad skriver: »Till varje möte i GSS har det tagits fram en agenda med fem eller sju kortfattade punkter. En stående punkt har till exempel varit ›Arbetet framåt‹. Dessa dagordningar har coronakommissionen fått ta del av. Men vid sidan av dem har också funnits vad som formellt kallas annoterade dagordningar. På enklare svenska: dagordning med kommentarer. Det handlar i praktiken om ordagranna talmanus för de tjänstemän som varit föredragande på mötena. En text för varje mötespunkt. Ett slags protokoll upprättade i förväg.«

Och: »De kommenterade dagordningarna från pandemins inledningsskede vittnar om strategiska diskussioner på hög nivå. Var man befinner sig i arbetet och vilka avvägningar som behöver göras. Om handlingsalternativ vid olika nivåer av smittspridning. Vad som ska ske om situationen blir så illa att man måste prioritera mellan olika samhällsverksamheter. Med mera. Dokumenten ligger prydligt sorterade i Regeringskansliets interna dokumenthanteringssystem. En mapp för varje månad, och en undermapp för varje möte. I mötesmapparna ligger också deltagarlistor och bilagor.«

Kriskansliets ledning fick frågan om varför coronakommissionen inte fick se dokumenten. »För att den inte frågat efter dem«, ska svaret ha varit.

Regeringen backade. Om kommissionen önskar ska de »självfallet« få ta del av de annoterade dagordningarna i GSS, sa regeringen.

Den svenska staten har kunnat bättre. När det gällde hur Sverige hanterade tsunamikatastrofen 2004 finns en utmärkt SOU – 2005:104. Den som läser inser hur förskräckande illa regeringen hanterade tsunamin, men det är inte poängen. Poängen är att vi efter den statliga offentliga utredningen VET att den hanterades illa.

Det är vetskapen om hur coronan hanterades, oavsett om det var illa eller väl, som regeringen nästan lyckades undanhålla oss. Det är allvarligt.

Att kalla detta undanhållande av information, i ett land med en offentlighetsprincip som bärande del i en tryckfrihetsförordning från 1766, för dragkamp?

Då kanske man ska söka sig ett jobb utanför de än så länge fria medierna.

***

Teckna din prenumeration på Fokus här.

Text:

Toppbild: TT