Varsågod för festen, Ulf!

Fyller man år i dagarna mellan jul och nyår bör kalaset vänta till januaris bistra oxveckor, som gjorda för mingel. Man kan med fördel följa den 60-årsfirande Ulf Kristerssons exempel och fira två gånger. En med egna pengar, en annan, om det är möjligt, med skattebetalarnas. Ett par dagars återhämtning mellan partajen är allt som behöver schemaläggas. Kristerssons tjuvstart, med ett privat firande för den innersta kretsen i representationsvåningen i Sagerska palatset i Stockholm, var föredömligt, med gäster som bland andra proffsminglaren Micael Bindefeldt och högt uppsatta politiker i form av Liberalernas Johan Pehrsson och justitieminister Gunnar Strömmer. Artisten och familjevännen Martin Eriksson, även känd som E-type, flimrade också förbi bland gästerna. 

De ordentliga festligheterna, däremot, finansierade av skattebetalare, äger rum på flotta Rosenbad med över 350 inbjudna nära och kära, en brokig skara: nybakade politiker som Alice Teodorescu Måwe, gamla statsministerrävar som Persson, Carlsson och Bildt, kulturens tre musketörer Bengt Ohlsson, Lena Andersson och Jonas Gardell; vem försitter ett tillfälle till en bjudtallrik?  

Att Kristerssons mingel-ambitioner sticker i ögonen på Alex Schulman, DN:s rättrådige krönikör, bör för ordningens skull föras till protokellet: “Den statsminister genom historien som flitigast utnyttjade ämbetet till att mingla”, skriver Schulman och påminner om att Stefan Löfvens sextioårskalas bara innefattade tårtkalas. 

Men att vara statsminister är betungande, särskilt i tider av hög ränta, arbetslöshet och snökaos, och att leva en smula är också att få festa en smula.

***

Läs även: Strawberry Fields forever?

Läs även: Kanye säger förlåt