Anders Svensson: Svenska Akademien har blivit woke
Väl använda "batikhäxa", "blåbrun" och "fuck" får inte rum i nya ordlistan. Däremot "bjussig" och "killgissa".
Svenska Akademien har blivit woke. I nya upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, är det – tillsammans med en kommentar om att woke ofta används nedsättande – en av runt 2 800 nykomlingar. Trevandet efter att fånga ordets innebörd leder fram till den spökvattengrumliga betydelsen ’i viss samhällsdebatt (löst) förknippad med till exempel antirasistiska och feministiska perspektiv’. Den där förklaringen låter som en serie avgrundssuckar följt av en sammanbiten utandning. Fan ska vara ordboksredaktör och tvingas försöka beskriva en samtid som aldrig behagar stå still i definieringsvänlig tydlighet.
Men SAOL är också ett språkligt parallellsamhälle. Här finns inte vänsterbliven, batikhäxa, blåbrun, syltrygg eller storkukslugn bland debutanterna. Tillräckligt vanliga är orden visserligen för att åtminstone i teorin kunna släpa sig över tröskeln och tas med. Även en ordlista är dock en fråga om gille och smak. Potentiella festförstörare i ordskafferiet behöver i regel göra mer för att släppas in än färska trivseltillskott som spökvatten, umarell och fredagskänsla. I den bemärkelsen är redaktionen sällan särskilt – för att använda ständige sekreteraren Mats Malms favorit bland färskingarna – bjussig.
Den här traditionen är djupt rotad inte bara hos Svenska Akademien. Ordböcker har alltid fungerat som ett slags parallellsamhälle. Ord som kan stämplas som fula eller kontroversiella behöver ofta bevisa mer för att släppas in i exempelvis SAOL.
Språkhistorikern Joanna Kopaczyk har spårat det första belägget av fuck – då skrivet fukkit – till ett dokument från 1568 signerat den skotske handelsmannen George Bannatyne. Han skildrade en batalj i flyting – ett slags medeltida ordfejd mellan två kombattanter. Duellen mellan poeterna William Dunbar och Walter Kennedy gick ut på att karaktärsmörda motståndaren med formuleringskonst.
Men det skulle dröja nästan fyra århundraden innan förlaget Penguin 1965 bröt mot ordboksutgivarnas tysta överenskommelse och faktiskt listade fuck. Fyra år senare tog Houghton Mifflin med fuck i The American heritage dictionary. För att inte riskera att kunder skulle bojkotta boken på grund av ett enda ord trycktes den även i en upplaga utan fuck.
Svenska ordboksredaktioner kan vara nästan lika puritanska. Verbet knulla har använts åtminstone sedan 1600-talet. Ändå dröjde det till 1986 innan det fördes in i SAOL med den förmodat oavsiktligt ironiska kommentaren ”kan uppfattas som stötande”.
Det var först på 1960-talet som attityderna till fula ord började mjukas upp. När redaktionen för den historiska Svenska Akademiens ordbok 1936 var framme vid knulla var det otänkbart att inte krumbukta sig runt ordets laddning. Lösningen blev att ta med knulla i den föråldrade betydelsen ’kuttra’ om duvornas läte och där lägga in en hänvisning till substantivet knulle (’liten backe; kulle’) där den som tog sig igenom det finstilta hittade det etymologiskt besläktade verbet knulla i bemärkelsen ’det i vulgärt spr. förekommande, trol. från en bet. ’trycka’ l. ’stöta’ utgående knulla, hava samlag med (en kvinna)’.
Tabut kring fuck är däremot inte historia. Det har använts i svenskan i årtionden och var på väg in i 2021 års upplaga av Svensk ordbok – som även den har Svenska Akademien som avsändare – i form av verbet fucka med konstruktioner som fucka upp. I slutändan blev det ändå nobben. Och trots att fuck i bruket utklassar nykomlingar i SAOL som peppig, plastbanta och svinnsmart så duger det liksom inte den här gången heller för att säga – för att låna en annan debutant – yes.
Mest sprängkraft för lättkränkta bland nyheterna i SAOL har därför möjligen killgissa (’uttala sig självsäkert trots okunnighet om visst ämne’). I ett annat parallellsamhälle drömmer jag om ordböcker som är mer bjussiga än woke.
Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen
***
Läs även: Danskjävlarna var det förstås
