Frankrike skakas av wokeismen

Nu attackeras principerna om yttrandefrihet och lika villkor oavsett hudfärg eller kön – särskilt på universiteten.

Text: Tomas Lindbom

Bild: Wikipedia

Vad har hänt? Frankrike, känt och beundrat för en klassisk kultursyn med rötter i 1700-talets upplysningstid har sedan mindre än tio år tillbaka utvecklat en alternativ hållning som utmanar sin republiks grundläggande värderingar. Denna hållning går hos motståndarna under begreppet wokeism. Ursprungligen formad av franska filosofer som Michel Foucault, importerad av amerikanska universitet men nu återbördad till hemlandet med en anglosaxisk touche och en mer aktivistisk agenda.  

Wokeismen skakar om Frankrike genom att ta sin utgångspunkt i minoriteters särintressen och därmed attackera grundvalarna i den så kallade universalismen där alla oavsett kulturell bakgrund och kön ska ges samma förutsättningar. 

Wokeismen kräver att det radikalfeministiska perspektivet ska få styra bedömningen av maktfördelningen mellan könen. Så har skett i det franska miljöpartiet, Europe Ecologie les Verts som skapat en så kallad cell mot sexuellt våld riktat mot kvinnor och vars uppgift är att granska det egna partiets manliga politiker. Denna så kallade cell tvingade förra året fram den manlige partiledarens avgång trots att den kort därefter drog tillbaka sina anklagelser.  

Företrädare för wokeismen ifrågasätter också den etablerade synen på laïcité (sekularism) som bland annat genom lagar hindrar muslimska kvinnor att bära heltäckande slöja i offentliga miljöer. För tillfället rör debatten rätten att bära abaya. Den nye utbildningsministern vill förbjuda det heltäckande ytterplagget i skolorna, eftersom det kopplar bäraren till islam och skolan ska vara en sekulär fristad. Identitetsvänstern däremot ser ett förbud som ännu ett uttryck för rasism riktat mot muslimer. 

Wokeismens företrädare attackerar framförallt principen om alla människor lika rätt till yttrandefrihet oavsett kön, sexuell läggning och etnisk och religiös tillhörighet. Dominerade, förtryckta grupper blir ständigt misshandlade, menar de. Inflytandet för de överordnade grupperna, främst de vita männen, måste begränsas för att skapa rättvisa i samhället. 

Det är ett faktum att Frankrike i dag är ett multikulturellt land och att många minoriteter med fog ser sig begränsade i sitt sociala och yrkesverksamma liv. Ändå finns det anledning att med oro se på vissa drag i utvecklingen. Det gäller universitetsvärlden där många känner sig trängda men även hotade av högljudda röster. Särskilt radikala studentorganisationer har anklagats för att ifrågasätta rätten för så kallade överordnade grupper som vita och borgerliga att uttrycka sina värderingar.  

Akademiska seminarier kan ställas in under tryck av radikala grupper som ogillar ämnesval och vinkel på ämnet. Många liberala och konservativa studenter och lärare väljer att tiga av obehag för negativa och kränkande konsekvenser.  

Företrädare för den franska republikens klassiska ideal riktar ändå moteld. Så sker hos vissa företrädare för president Macrons regering. Wokeismens stora fara ligger i, menar de, att splittra landet och skapa fiendskap mellan olika samhällsgrupper och minoriteter och att underminera etablerade rättsprinciper i en demokrati. 

I samhällsdebatten framträder också en intellektuell konservativ opinion. En välkänd sociolog, Mathieu Bock-Côté, formulerar en motkritik av wokeismen i tv och i böcker. Hans argumentation bygger främst på ett försvar för den franska civilisationen som den formats genom sin historia. Dessa tankar svarar trots allt fortfarande mot en stolthet hos många fransmän att tillhöra ett folk med en levande kulturtradition genom litteratur och konst. 

Det råder en form av kulturkrig i Frankrike. Det står mellan wokeismen å ena sidan och Frankrikes mer traditionella människo- och samhällssyn å den andra. Utgången av detta slag är inte given.

***