Vill Lunds universitet rädda världen eller granska den?
Lärosätet lägger resurser på att märka upp sina forskare i enlighet med Agenda 2030.
Bild: TT
Det kallas den mest ambitiösa plan som världen någonsin antagit – FN:s 17 globala hållbarhetsmål. Stats- och regeringschefer har lovat att år 2030 ska världen fungera och alla länder samarbeta för en hållbar utveckling. Fattigdom ska försvinna, samhällen bli fredliga, ingen svälta och alla få god utbildning. Global jämställdhet och jämlikhet ska råda och välstånd garanteras åt alla. Agenda 2030 har kritiserats för att vara både alltför diffus och orealistisk. Men att något är utopiskt hindrar inte Lunds universitet från att implementera det i sin verksamhet. Lärosätet har just hållbarhetstaggat allt och alla.
Efter två år av utveckling och förankring är de 17 målen numera en del av institutionernas och forskares digitala presentationer. Sedan slutet av 2023 är inriktning och publikationer viktade mot den globala FN-listan. I universitetets forskningsportal får både hela avdelningar och enskilda forskare en färgglad ruta för varje globalt mål man bidrar till att förverkliga. Avdelningen för etnologi ger exempelvis världen ”god hälsa och välbefinnande”. På en annan institution finner jag en forskare vars nisch är deckare. Det ger check på boxen för ”fred, rättvisa och starka institutioner”.
Initiativet kommer från lärosätets ledning. Av dess projektplan framgår att ett förväntat effektmål är att ”medvetandegöra” forskare och inspirera dem ”att lyfta hållbarhetsfrågor i sin forskning”. Det handlar om att hjälpa beslutsfattare, finansiärer och företag att orientera sig, underlätta samarbeten och ge en vägledning för den som söker lämpliga lärare till kurser om hållbarhet. Ingen måste förvisso behålla FN-rutorna i sin forskningsprofil, säger ledningen. Men då märkningen är sammankopplad med undervisningsuppdrag och lockbete för lukrativa samarbeten kan frånvaro av checkade boxar vara dåligt för karriären.
I projektplanen listas risker med att göra Agenda 2030 till styrmodell. Styrningen i sig nämns inte som en potentiell risk, eftersom det är “strategisk” styrning. Det hör man ju lång väg att det är bra och inte dåligt. En farhåga är att engagemanget tryter över tid. Lösningen stavas förankring och ”uttalat stöd från ledningar på alla nivåer”. Det senare verkar ha gått kanon! I remissrundan med fakulteterna går försiktig kritik endast att notera från medicinska fakulteten som påpekar att märkningen främst verkar handla om ”universitetets image och framtoning”. Någon frågar vad ”hållbarhetsforskning” egentligen är. I övrigt ger alla tummen upp och tycker att förslaget är ”jättebra”.
Men varför? Varför lägger våra statliga universitet massor av arbetstid och resurser på att deklarera sina visioner? Inte sällan är det dessutom storslaget, väldigt ofta svårtytt. Vad innebär det att Lunds universitets vision är att förbättra världen? Det är denna ambition – och de sjutton målen för en hållbar planet – som möter den som besöker universitetets webbsidor. Visst är det vackert att vilja rättvisa, jämställdhet och hållbarhet, men det är en chimär att vi alla menar samma sak när vi tänker, talar och skriver om dessa fenomen.
Akademins uppgift är kunskapsproduktion och kritiska ifrågasättanden av allt det som finns i och runt och bakom de globala målen. Med märkningen beställs engagemanget i samhällsutmaningar uppifrån. Det är klumpigt, och man kan dessutom tvivla på utfallet.
Den centrala styrningen för att främja Agenda 2030 ger sken av enighet och driver följsamhet. Det förbättrar däremot varken världen eller Lund. Tvärtom försvagas universitetets kritiska funktion. Precis när vi behöver den mer än någonsin.
***
Läs även: Talande tystnad om akademisk ofrihet
