Ylva Lagercrantz Spindler: Ska kranbilsbaletten rädda Kungliga Operan?
Kungliga Operan faller sönder inifrån och flera föreställningar ställs in. Är det blott kulturen som kan rädda konsten när pengarna tryter?
Takläckage, avloppslukt och flagnande väggar. Kungliga operans förfall är redan väldokumenterat och under åtgärd i Statens Fastighetsverks regi – med ett nödvändigt tillskott på 300 miljoner kronor från privata aktörer 2025.
Det kan behövas. För nu har också stuckatur börjat rasa från innertaket. Det kan i sin tur äventyra det pompösa riksemblemet som räddades från den ursprungliga byggnaden. Det vill säga, Gustav III:s opera som ritades av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz 1782.
Det var efter en genomgång med drönare som Statens Fastighetsverk upptäckte att något nytt och potentiellt illavarslande kan vara på gång att hända inne på Kungliga Operan. Och då talar vi inte om dramatik på scenen, utan i salongen.
Något från takstuckaturen hade lossnat. Och högst upp på prosceniumbågen, omgivet av guldglimrande dekor och två vita änglar, sitter det svenska riksvapnet bestående av tre kronor. Det som markerar att vi är i en kunglig teater. Därtill en av Sveriges nationalscener.
Vill det sig illa kan det skadas av putsen. Men också publiken. Därför stänger man nu operahuset under en period och det föreställningar som påverkas är Der ferne Klang (28/2) och Figaro skiljer sig (3 – 4/3).
Visar det sig sedan uppstå ytterligare problem kan den bli längre.
På scenen kommer dock repetitionerna att pågå som vanligt, viskar en fågel i huset.
Som vän av ordning undrar man ändå om om inte också sångarna och dansarna bör bära skyddsutrustning. Dock kan det förstås vara svårt att göra en Pas de deus iklädda hjälm och byggväst.
Här kommer istället en konstruktiv idé till ledningsgruppen: Bjud in några som är proffs på att dansa med maskiner!
Kranbilsbaletten är en grupp som, citat, vill ”erbjuda alternativa positiva bilder av byggmaskiner” och ”ett möjligt vackert samspel mellan medborgare, byggarbetare och deras maskiner”.
Om den fortfarande är verksam vet jag inte men för ett par år sedan spelade den utanför Nacka kommunhus. Syftet då var att utforska om konstnärliga uttryck kan fungera förebyggande i samband med stadsutveckling. Här med hjälp av fem kranbilar i samspel med sex dansare, en cirkusartist och en live-dj.
Om inte annat borde den återuppstå. Varför inte också med ett nummer framför blivande Nobelmuseet? Inget kan lugna medborgaren så mycket som kultur.
Eller tvärtom. För medan taket rasade på Operan rusade en åskådare i publiken samtidigt upp på Dramatens Stora scen – mitt under föreställningen av Rage – och skrek ut sitt budskap, samtidigt som hon höll upp en banderoll med texten ”Olydig folkomröstning” (SvD). Allt mitt i den blodiga slutscenen där skådespelaren Alva Bratt håller en dystopisk slutmonolog.
Kultur kan helt klart både beröra – och uppröra.
***
Läs även: Badin var en bonusprins värd titeln
