Signatur »Arg«

Mycket går att säga om höstens kulturträtor, men ett är säkert: brevskrivarkonsten lever.

Flitigast bland korrespondenter har nog akademiledamoten Göran Malmqvist varit. Åtminstone har han på några få månader lyckats sprida sina gracer till än den ena, än den andra. Kulturchefer som anmärkt på hans vänskapsband till årets nobelpristagare i litteratur, Mo Yan, har fått profana utrop som »tönt« skickade till sig, medan akademikollegor som Per Wästberg, erhållit mer högtravande meddelanden, som Malmqvists numer famösa rader om poeten Li Li: »Jag ska  förgöra honom, som man krossar en lus med tumnageln!« Wästbergs svar: »Krossa honom du – med min välsignelse!«

Ulf Lundell surnade också till, inte på poeter och kulturchefer, men på ett arton meter högt torn som han numer bor granne med i Skåne. I ett argt öppet brev, publicerat i Ystads Allehanda, riktade han kritik mot Simrishamns kommun och Kivik Art Center som står bakom tornet.

Även om det handlade om en konversation på twitter, går meningsutbytet mellan hiphopstjärnan Chris Brown och komikern Jenny Johnson att likna vid en överhettad brevkorrespondens. Sedan det blev känt att Brown misshandlat sin flickvän Rihanna förlöjligade Johnson honom på twitter, och när han skrev att han trots sina 23 år såg gammal ut, och hon svarade att värdelösa skithögar tenderar att åldras snabbare, pepprade Chris Brown sina tweets med könsord riktade mot Johnson.

Sedan stängde han ner sitt konto.

Brev är en urålderlig litterär genre. Mycket har dock hänt sedan 1630-talet då breven mellan privatpersoner blev allt vanligare. Tilltalet var hövligt, i våra ögon, på gränsen till lismande. Annat är det nu; språket är ledigt och smädelser mejlas fram och tillbaka. Och för den person som är det minsta lilla offentlig finns alltid en risk att privata konversationer hängs ut till allmän beskådan. Minns när Karolina Ramqvist publicerade ett ilsket brev som Ulf Lundell skrivit till henne efter att hon sågat hans bok. »Har du alldeles kissat på dig den här  gången?«, undrade Lundell, och »Saknas pojkvän?«.

Få skulle höja på ett ögonbryn om det gjordes i dag.

Den momentana kommunikationen – mejlandet, bloggandet, twittrandet – har tänjt på gränserna för vad vi anser oss kunna säga.

Eftertanken har blivit eftersatt.

Det är symtomatiskt att Andres Lokko och Kristian Luuk i sin podcast hyllat och läst alla riktiga brev som sänds till programmet. I dessa tider, vem längtar inte efter det där omsorgsfullt välformulerade brevet – gärna ett snällt sådant – vars papper frasar mot handflatan.

Lite talar för att det är vad vi har att se fram emot i vår. Maria Sveland är tillbaka med en bok om antifeminism, »Hatet« heter den. Det var just ett brev med ett dödshot som fick henne att börja skriva. Med tanke på den avgrund som brukar öppna sig när feminism och jämställdhet diskuteras, kommer vi nog dessvärre se tillbaka på Svenska Akademiens mejl-sarkasmer som ett relativt harmlöst lundaspex.

Maria Svelands bok »Hatet« släpps i mars 2013.