Italiens Eurovisionbidrag vidgar klyftan mellan nord och syd
Smörsångaren Sal Da Vinci från Neapel beskylls för att vara maffians marionett. "Skulle kunna vara ledmotivet på ett Camorra-bröllop", skriver Italiens största tidning om låten.
Ett pinsamt pekoral som skämmer ut Italien? Eller en härligt romantisk låt som speglar dess själ? Åsikterna går starkt isär bland italienarna kring landets Eurovision-artist Sal Da Vinci och hans låt Per sempre sì (”För alltid ja”).
På lördag är det som bekant finaldags i Eurovision Song Contest och i år skickar Italien den napolitanske smörsångaren Sal Da Vinci med sin smäktande låt om evig kärlek. Solbrun, i vit kostym, med nya bländvita tänder och färgat svart hår, väcker han starka känslor hos italienarna. I hans hemstad Neapel är folk djupt stolta. I resten av landet är känslorna avsevärt mer blandade.
Egentligen heter han Salvatore Sorrentino och föddes i New York för 57 år sen. År 2009 kom han trea i Sanremo-festivalen, Italiens motsvarighet till Melodifestivalen. I februari i år tog Sal Da Vinci hem alltihop, med en seger som på nytt fört upp konflikten mellan norra och södra Italien på agendan.
”Han representerar inte Italien, han representerar Neapel.”
”Kolla in Finlands och Sveriges bidrag och så skickar vi den här fjanten, jag skäms.”
Det är bara två av tusentals läsarkommentarer på Instagramkontot för Corriere della Sera. Tidningen, som är landets största, sablade fullständigt ner Sal Da Vinci efter segern i Sanremo.
”Det här skulle kunna vara ledmotivet på ett Camorra-bröllop” skrev Corrieres biträdande chefredaktör Aldo Cazzullo i en krönika. Camorran är som bekant ett av världens värsta brottssyndikat, med sin bas i Neapel med omnejd. Därmed var debatten i full gång, i tv-soffor och på kultursidor.
”Det här är rasism och djup snobbism. Folket mot eliten”, kontrade den kända journalisten Selvaggia Lucarelli.
Corriere della Sera har likt många italienska medier sin bas i Milano, Italiens rikaste storstad i det rika och mäktiga norr – världar bort från det betydligt fattigare och försummade södra Italien. Konflikten kring landets Eurovision-bidrag påminner om att det inte är länge sen norditalienarna berättade roliga historier om sina landsmän i södern. Samtidigt ville partiet Lega Nord, i dag bara Lega, under decennier dela landet och lämna södern åt sitt öde. Syditalienarna sågs som tärande, kriminella och arbetsskygga.
Omedelbart efter Sal Da Vincis seger kom uppgifter om att Camorran via många tusentals sim-kort manipulerat omröstningen i Sanremo-festivalen. Sal Da Vinci anklagas av de mest konspiratoriska kritikerna för att vara en nyttig idiot, en maffians marionett. Gemene man, framför allt i storstäderna i norr, vänder sig dock mest mot själva låten och framförandet som man menar är som en pinsam parodi på italiensk gammalmodig smörsång och inte alls representativt för Italien 2026. Även Eros Ramazzotti, själv känd för sina romantiska ballader, är tveksam till Sal Da Vinci: ”Låten är inte dålig men lite för retro i stilen”.
I Neapel är dock stoltheten enorm. I den vackra vilda staden vid vulkanen Vesuvius fot finns inget som heter ”smaklöst”. Ju mer desto bättre, av allt, det är mottot! Sal Da Vinci då, vad säger han? Jo, han beskrivs även av sina kritiker som en genomsnäll person som inte vill ha bråk:
”Jag låter mig inte provoceras. Jag sjunger om kärlek och vill bara få alla att må bra.”
***
