Ehrenstrahl blev den svenska målarkonstens fader 

“Den, som liknar en konstrik, vacker tavla vid en klok och väluttänkt gåta, han begår förvisso icke något misstag.” Så skrev “den svenska målarkonstens fader”, hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl, om bildens mysterium.

Han älskade bildens bilder, det vill säga allegorierna och symbolerna som visade sanningens högre och djupare verklighet. 

Som så många andra barockmålare tog Ehrenstrahl starkt intryck av den italienske renässansförfattaren Cesare Ripas ikonografiska verk Iconologia (1593). Ripa utforskar symbolernas historia och betydelse inom den antika egyptiska, grekiska och romerska bildtraditionen i allt från skulpturer till mynt. Under 1600-talet kom det att inspirera diktare och konstnärer som i Ripas studie fann sätt att förkroppsliga sådant som dygder, laster, passioner, konstformer och vetenskaper. Ehrenstrahl utvecklade också sina egna tankar om djupsinnets symbolik i Kort handledning i målarkonsten, Sveriges första konstteoretiska skrift.

I barockens estetiska program, som inledningsvis väcktes som en katolsk reaktion på reformationen, ville man i motsats till renässansens intellektuella balans och statiska kyla, förmedla en känslomässig förundran inför världen (inte olikt romantikens relation till upplysningen). Det dramatiska, teatrala och extravaganta var nu i fokus, vilket inom bildkonsten innebar starka känslor, dynamisk rörelse och en väldig färgrikedom.

Allt det där finner vi i Ehrenstrahls målningar.

Han föddes 1628 som ett av nio syskon i en skräddarfamilj i Hamburg. Han var verksam som skrivare vid den svenska fredsdelegationens kansli i Osnabrück mot slutet av 30-åriga kriget. När freden väl var sluten 1648 fick Ehrenstrahl möjlighet att studera konst, bland annat hos den store djurmålaren Juriaen Jacobsz i Amsterdam. Han anlitades sedan att måla porträtt åt den svenske generalguvernören och fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel i Pommern och var även i drottning Maria Eleonoras tjänst. 

Därefter fortsatte studierna i Italien. Ehrenstrahl reste runt och tecknade av de gamla klassiska byggnaderna och ruinerna, allt från Colosseum till Peterskyrkan och Konstantins triumfbåge. Han lärde sig också det italienska konstspråket, just präglat av svindlande visioner, ljus- och skuggspel, svävande kroppar, draperier och moln och framför allt symboler och allegorier.

Ehrenstrahl blev 1568 ombedd att komma till det svenska hovet och verka där som målare. Den luspanke konstnären tog ett par år på sig att ta sig till Sverige och på vägen passade han på att snappa upp fler färdigheter i Orleans och Paris.

Väl i Stockholm fick han måla Hedvig Eleonora och Karl XI, och dessutom en god årslön på 600 silvermynt. Han gifte sig med den unga Maria Momma från den stora tyska industri- och finansiärssläktens förgrening i Nyköping och byggde ett hus åt familjen i huvudstaden. Så småningom adlades Ehrenstrahl och utsågs till hovintendent. 

Hans allegoriska målningar handlade om att förädla och förhöja den svenska stormakten, kungahusets och adelns position i samhället. Bland de främsta verken brukar plafonden i Riddarhuspalatset med moder Svea omgiven av dygderna, plafonderna på Drottningholms och Gripsholms slott, samt jättedukarna Korsfästelsen och Yttersta domen i Storkyrkan i Stockholm räknas. 

Det mytologiska och symboliska stod i fokus, men Ehrenstrahl fick också uppdraget att måla mer vardagliga och verkliga naturmotiv, som hundar, hästar, björnar, älgar och fåglar. Bland dessa finner vi några av den svenska konstens vackraste målningar.

Genom Ehrenstrahls konstnärliga gärning växer något fritt och uttrycksfullt fram, han blir alltmer livsbejakande, dekorativ och personlig helt på kant med tidens norm om porträttet som strikt representation. I Nationalmuseums porträttsamling kan vi tydligt se hur han förmedlar det sant mänskliga i de människor hans tavlor avbildar.

Hans eget Självporträtt med allegorier (1691) ingår nu i Sveriges kulturkanon. I det ser vi honom i färd att skissa ett nytt motiv. På hans vänstra sida ser vi Pictura (Måleriet) vars blottade bröst anspelar på målarkonstens fruktbarhet medan hon sträcker fram palett och penslar till konstnären. Till höger om honom står Inventio (Fantasin), hon bär en hjälm med vingar som symboliserar konstnärskapets upphöjda strävan, och hon håller fram ett ark där det på latin står “Att måla majestäternas odödliga berömmelse”. 

Med sina målningar gjorde Ehrenstrahl sig själv odödlig.

Toppbild: Målningarna Ung man med papegojor och markattor (1670) och Självporträtt med allegorier (1691).

***

Läs även: Sergel – för stor för Sverige, för liten för världen

Läs även: Badin var en bonusprins värd titeln