Somalia skrivs i Sverige

Amina Said arbetar som biolog på Karolinska institutet i Stockholm. Hon är också en av ytterst få kvinnor som skriver skönlitteratur på somaliska. I diktsamlingen »Qoriga u garwaaxshey asagoon sagaalkii galin« (»Pojke med gevär«) använder hon buranbuur, traditionell muntlig poesi som framförs av kvinnor vid högtider och på arbetsfälten, för att beskriva somaliernas moderna erfarenhet.

– Jag visste inte att jag kunde dikta förrän jag började bearbeta sorgen efter inbördeskriget. Jag kände mig väldigt arg och maktlös, det som hänt i Somalia har varit en chock för mig, säger hon.

Amina Said upplevde kriget från Sverige. Hon är diplomatdotter och var en av de första somalierna i landet när hon kom hit 1976.

Den somaliska kulturen har sina rötter i en nomadiserande livsstil där muntlig berättarkonst alltid haft en framträdande roll. Sagor, dikter och sånger har förts vidare från generation till generation. Men skriftspråket etablerades sent, inte förrän 1972 gavs den första boken ut. De första ­pionjärarbetena försvann när inbördeskriget bröt ut 1991 och sedan dess har all utgivning skett av somalier i exil.

»Pojke med gevär« är en av cirka 150 boktitlar som producerats i hela världen efter 1991. De flesta skönlitterära verken är präglade av inbördeskriget, men Amina är den enda kvinnan som skildrat det.

– Jag vill berätta för somaliska män vilka övergrepp de har begått, att de till exempel har tvingat barn att gå ut i kriget, och att kvinnornas roll i kriget ska tas på allvar. Det är de som försörjer familjen, det är de som medlar mellan männen och det är de som drabbas värst.

Amina har läst dikterna för hundratals åhörare i Stockholm och berättar att många grät när de lyssnade.

– De flesta håller med mig. Jag dömer handlingen, inte personen. Jag dömer också tankarna om den starkes rätt och klanmedvetandet. När jag gick i skolan skrattade vi åt alla som pratade om klaner, men i dag vet ingen hur vi ska komma ur klantänkandet.

Liksom de andra i sin generation har Amina lärt sig att skriva somaliska i vuxen ålder. Den skolundervisning som fanns tidigare gavs på något av kolonialspråken engelska, franska eller italienska. I dag sker undervisningen på somaliska, men eftersom många skolor är stängda på grund av inbördeskriget går utvecklingen sakta. I stället är det av somalier i exil, särskilt i Sverige, som skriftspråket och litteraturen utvecklas.

Sveriges offentligt finansierade hemspråksundervisning är relativt unik och det kanske främsta skälet till att Sverige är centrum för somalisk litteratur. De första böckerna som trycktes var läroböcker avsedda för hemspråksundervisningen. De producerades av Stockholmsbaserade Scansom, det i dag i särklass största och mest betydelsefulla somaliska bokförlaget. Det startades av Mohammed Sh Hassan. Han kom till Sverige 1981 och utbildade sig till civilekonom samtidigt som han arbetade med hemspråksundervisning.

– När jag jobbade som hemspråkslärare såg jag behovet av somaliska böcker. Men det var svårt att hitta dem. Vårt hemland hade kollapsat, så vi försökte med England där det bor många somalier. Men de uppmanade oss att skriva ner våra egna tankar i stället för att använda deras böcker.

Det resulterade i tre böcker 1992–1993 bekostade av Skolverket. En av dem var en antologi med somaliska folksagor som Mohammed Sh Hassan sammanställde.

Därefter har det fortsatt med cirka två eller tre titlar per år. Bland annat har han givit ut fyra volymer med sånger och fyra volymer med dikter som han har samlat i ihop genom resor i Somalia. De flesta sånger och dikter har aldrig tidigare tecknats ned.

Utgivningen är numera bred med barnböcker, skönlitteratur och fakta. Dessutom ger Scansom ut en hel del musik och ljudböcker samt distribuerar böcker från somaliska förlag över hela världen och från enskilda författare som trycker sina böcker på egna förlag.

Mohammed Sh Hassan har flyttat till Toronto i Kanada där han har öppnat en filial till Scansom. Han jobbar numera heltid med förlaget, men försäljningen går trögt och någon vinst existerar inte.

– Det är tack vare Skolverket och ­Kulturrådet vi har kunnat producera alla dessa böcker. Den lilla insatsen de ger, det är inte mycket pengar det handlar om, ­betyder väldigt mycket.

Under 1980-talet var Sverige världs­ledande på kurdisk litteratur och även då fanns ett starkt samband mellan författarna, förlagen och hemspråksundervisningen. En betydande del av alla exilförfattare i Sverige arbetar eller har arbetat deltid som hemspråkslärare, och stödet till bokutgivning på minoritetsspråk har varit kopplad till hemspråksundervisningen.

Efter ett par år i Kanada har Mohammed Sh Hassan perspektiv på hur integrationen fungerar i Sverige.

– Ur en ekonomisk synvinkel är det svårt i Sverige eftersom det är krångligt att driva egna företag, men ur en kulturell synvinkel är Sverige det bästa landet i världen. Här i de anglosaxiska länderna är det assimilation som gäller, men i Sverige tror man på integration. Det betyder att först när du har ett eget språk, en egen kultur och identitet, kan du gå vidare.

Det är också där Mohammed Sh Hassan ser den somaliska litteraturens främsta uppgift. Den splittrade somaliska folkgruppen håller snabbt på att förlora både språk och identitet, menar han och jämför med den indiska och kinesiska gruppen i Nordamerika som fortfarande, 200 år efter immigrationen, har kvar sina rötter och sitt språk.

Alla somaliska författare som Fokus har pratat med anger värdet av sin litteratur i liknande kollektiva termer; det individuella uttrycket kommer i andra hand.

– Vi befinner oss fortfarande i en situation där frågan är om någon överhuvudtaget kan skriva böcker och om någon kan producera dem. Den kritiska analysen kommer i framtiden, säger Mohammed Sh Hassan.

Än så länge är den somaliska litteraturen i sin linda.

– Det viktigaste nu är att vidareutveckla det arbete vi har gjort, det är en enorm resurs som har tagit många år att samla in. Det ena är att skicka ner dessa böcker till Somalia, för det finns inga böcker där. Det andra är att översätta våra böcker till svenska så att de når ut till allmänheten, säger han.