SVT:s Priset män betalar – en smärtsam sörja av floskler och löst tyckande
Förlåt, men vad pågår? SVT:s dokumentärserie om män och maskulinitet bygger inte på kunskap och forskning. "Män ska vara män"-idén får dödliga följder.
Ytterligare en programserie om män och maskulinitet, för vilken i ordningen har jag tappat räkningen. Eftersom jag själv arbetar med frågor som rör män och maskulinitet satte jag mig följaktligen i soffan för att se dokumentären ”Priset män betalar” på SVT. En serie i tre delar av journalisten Frida Söderlund där hon undrar varför maskulinitet(en) är hotad, under attack och varför många killar och män söker sig till manliga influensers och deras misogyna och reaktionära åsikter online.
Gott så, frågeställningen är varken ny eller särskilt uppseendeväckande i sig.
Vilken infallsvinkel tänker SVT ha denna gång? Vilka forskare och sakkunniga ska få komma till tals? Vilka ideologiska eller teoretiska utgångspunkter ligger till grund för de frågeställningar som ställs, eller svar som ges? Handlar det om en förändrad arbetsmarknad, relationen mellan stad och landsbygd eller hur förändringar i dejtinglandskapet påverkar hur killar och män ser på maskulinitet i dag?
Av allt detta får vi … ingenting.
I stället Jan Emanuel Johansson, självproklamerad mansguru, kroppsbyggaren Benjamin och en marknadschef från Klarna. Vad dessa personer har för kunskap om maskulinitet framgår inte, men i tre avsnitt tillåts de proklamera att alla, läs: kvinnor, feminister, män som inte styrketränar (?), en diffus PK-elit och avsaknaden av manliga förebilder är roten till att allt som stavas maskulinitet ses som något dåligt. Källor, referenser eller hänvisningar till uttalanden som underbygger anklagelserna lyser med sin frånvaro och jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag hör orden ”jag tror” eller ”jag tycker” under de totala 90 minuter som dokumentären pågår.
Förlåt, men vad pågår?
Vilka andra ämnen skulle behandlas på samma sätt? Tänk er en programserie om klimatförändringar där random personer tillåts breda ut sig om huruvida ökade koldioxidutsläpp bidrar till den globala uppvärmningen eller inte. Det hade varit otänkbart, men när det kommer till frågor som rör kön och maskulinitet är det som att alla åsikter är lika mycket värda. Du ska absolut inte behöva vara forskare för att uttala dig, men hade det inte varit önskvärt om åtminstone någon som kunde något om frågorna fick komma till tals? Ett kunskapsförakt och dumförklarande av oss tittare som om något får kontraproduktiva konsekvenser. För hur mycket Frida Söderlund än pratar om att försöka förstå är känslan som infinner den motsatta: jag förstår ingenting.
Vad betyder ens maskulinitet? Vad avses när de pratar om manlighet? Är det mäns kroppar, kromosomer och testosteronnivåer eller normer vi pratar om? Vad är ens en norm? De som deltar i dokumentären avkrävs gång på gång svar på frågor som de saknar kunskap om. Det blir en smärtsam sörja av floskler och löst tyckande i viktiga frågor som varför många män känner sig vilsna, saknar självförtroende eller framtidstro.
Det talas också konsekvent om maskulinitet i bestämd form. Finns det bara ett sätt att vara man på? ”Män ska tillåtas vara män” hör jag gång på gång, men vad avses? De stereotypa egenskaper, och attityder (vara stor, stark, ta ansvar, ta för sig, inte visa känslor, bruka våld, ha stora muskler, mycket pengar och attrahera kvinnor) som vi historiskt och kulturellt knutit till killar och män?
Säg det då, tala ur skägget!
Och vad är budskapet till alla de killar och män som inte identifierar sig med det stereotypa – är de omanliga, rentav ej önskvärda? Tänk om dokumentären lyft män som suktar efter en öppnare och mer inkluderande maskulinitet – byggd på omtanke, empati, jämställdhet och sårbarhet och som är trötta på floskler om hårdare tag, mer våld, större muskler och misogyni.
Häri finns om något nyckeln till sårbara och viktiga samtal om män och maskulinitet. Kanske just eftersom budskapen de möts av (och som normativt projiceras i dokumentären) skapar trånga ideal som ingen eller åtminstone väldigt få män lyckas leva upp till. Med å ena sidan ökad konkurrens, utslagning och psykisk ohälsa män emellan, samt skuldbeläggande av kvinnor och feminism å den andra.
Feministisk forskning har i årtionden problematiserat de negativa konsekvenser stereotypa normer kring maskulinitet får, inte minst för killar och män själva. Att ”män ska vara män” korrelerar med: ökad suicid, beroendeproblematik, arbetsplatsolyckor, onödigt risktagande och aggressivitet, fysiskt våld, brist på nära vänskapsrelationer och svårigheter att uttrycka sårbarhet eller söka medicinsk hjälp.
Det narrativ kring män och maskulinitet som Jan Emanuel Johansson och andra med honom förespråkar bokstavligt talat dödar män.
För att inte tala om de förödande konsekvenser det får för andra i form av mäns våld mot kvinnor och barn, samt det sexualiserade och dödliga våld vi vet att män (tyvärr) står för. Eller den sexistiska, transfoba och rasistiska jargong som förekommer på många arbetsplatser, inte minst mansdominerade.
Det här är inte något jag tycker utan något som forskningen indikerar.
Det hade varit önskvärt om åtminstone fragment av denna kunskap gjort sig påmind i en dokumentär som gör anspråk på att handla om män och maskulinitet.
Jag kan inte undra annat än: SVT, vad är det som pågår?
Johan Pettersson, universitetsadjunkt vid Malmö universitet och sakkunnig i jämställdhetsfrågor.
Toppbild. Jan Emmanuel och Frida Söderlund träffar den kontroversielle och brottsmisstänkte internetpersonligheten Andrew Tate i Rumänien i dokumentärserien Priset män betalar. Foto: SVT
***
Ytterligare en programserie om män och maskulinitet, för vilken i ordningen har jag tappat räkningen. Eftersom jag själv arbetar med frågor som rör män och maskulinitet satte jag mig följaktligen i soffan för att se dokumentären ”Priset män betalar” på SVT. En serie i tre delar av journalisten Frida Söderlund där hon undrar varför maskulinitet(en) är hotad, under attack och varför många killar och män söker sig till manliga influensers och deras misogyna och reaktionära åsikter online.
Gott så, frågeställningen är varken ny eller särskilt uppseendeväckande i sig.
Vilken infallsvinkel tänker SVT ha denna gång? Vilka forskare och sakkunniga ska få komma till tals? Vilka ideologiska eller teoretiska utgångspunkter ligger till grund för de frågeställningar som ställs, eller svar som ges? Handlar det om en förändrad arbetsmarknad, relationen mellan stad och landsbygd eller hur förändringar i dejtinglandskapet påverkar hur killar och män ser på maskulinitet i dag?
Av allt detta får vi … ingenting.
I stället Jan Emanuel Johansson, självproklamerad mansguru, kroppsbyggaren Benjamin och en marknadschef från Klarna. Vad dessa personer har för kunskap om maskulinitet framgår inte, men i tre avsnitt tillåts de proklamera att alla, läs: kvinnor, feminister, män som inte styrketränar (?), en diffus PK-elit och avsaknaden av manliga förebilder är roten till att allt som stavas maskulinitet ses som något dåligt. Källor, referenser eller hänvisningar till uttalanden som underbygger anklagelserna lyser med sin frånvaro och jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag hör orden ”jag tror” eller ”jag tycker” under de totala 90 minuter som dokumentären pågår.
Förlåt, men vad pågår?
Vilka andra ämnen skulle behandlas på samma sätt? Tänk er en programserie om klimatförändringar där random personer tillåts breda ut sig om huruvida ökade koldioxidutsläpp bidrar till den globala uppvärmningen eller inte. Det hade varit otänkbart, men när det kommer till frågor som rör kön och maskulinitet är det som att alla åsikter är lika mycket värda. Du ska absolut inte behöva vara forskare för att uttala dig, men hade det inte varit önskvärt om åtminstone någon som kunde något om frågorna fick komma till tals? Ett kunskapsförakt och dumförklarande av oss tittare som om något får kontraproduktiva konsekvenser. För hur mycket Frida Söderlund än pratar om att försöka förstå är känslan som infinner den motsatta: jag förstår ingenting.
Vad betyder ens maskulinitet? Vad avses när de pratar om manlighet? Är det mäns kroppar, kromosomer och testosteronnivåer eller normer vi pratar om? Vad är ens en norm? De som deltar i dokumentären avkrävs gång på gång svar på frågor som de saknar kunskap om. Det blir en smärtsam sörja av floskler och löst tyckande i viktiga frågor som varför många män känner sig vilsna, saknar självförtroende eller framtidstro.
Det talas också konsekvent om maskulinitet i bestämd form. Finns det bara ett sätt att vara man på? ”Män ska tillåtas vara män” hör jag gång på gång, men vad avses? De stereotypa egenskaper, och attityder (vara stor, stark, ta ansvar, ta för sig, inte visa känslor, bruka våld, ha stora muskler, mycket pengar och attrahera kvinnor) som vi historiskt och kulturellt knutit till killar och män?
Säg det då, tala ur skägget!
Och vad är budskapet till alla de killar och män som inte identifierar sig med det stereotypa – är de omanliga, rentav ej önskvärda? Tänk om dokumentären lyft män som suktar efter en öppnare och mer inkluderande maskulinitet – byggd på omtanke, empati, jämställdhet och sårbarhet och som är trötta på floskler om hårdare tag, mer våld, större muskler och misogyni.
Häri finns om något nyckeln till sårbara och viktiga samtal om män och maskulinitet. Kanske just eftersom budskapen de möts av (och som normativt projiceras i dokumentären) skapar trånga ideal som ingen eller åtminstone väldigt få män lyckas leva upp till. Med å ena sidan ökad konkurrens, utslagning och psykisk ohälsa män emellan, samt skuldbeläggande av kvinnor och feminism å den andra.
Feministisk forskning har i årtionden problematiserat de negativa konsekvenser stereotypa normer kring maskulinitet får, inte minst för killar och män själva. Att ”män ska vara män” korrelerar med: ökad suicid, beroendeproblematik, arbetsplatsolyckor, onödigt risktagande och aggressivitet, fysiskt våld, brist på nära vänskapsrelationer och svårigheter att uttrycka sårbarhet eller söka medicinsk hjälp.
Det narrativ kring män och maskulinitet som Jan Emanuel Johansson och andra med honom förespråkar bokstavligt talat dödar män.
För att inte tala om de förödande konsekvenser det får för andra i form av mäns våld mot kvinnor och barn, samt det sexualiserade och dödliga våld vi vet att män (tyvärr) står för. Eller den sexistiska, transfoba och rasistiska jargong som förekommer på många arbetsplatser, inte minst mansdominerade.
Det här är inte något jag tycker utan något som forskningen indikerar.
Det hade varit önskvärt om åtminstone fragment av denna kunskap gjort sig påmind i en dokumentär som gör anspråk på att handla om män och maskulinitet.
Jag kan inte undra annat än: SVT, vad är det som pågår?
Johan Pettersson, universitetsadjunkt vid Malmö universitet och sakkunnig i jämställdhetsfrågor.
Toppbild. Jan Emmanuel och Frida Söderlund träffar den kontroversielle och brottsmisstänkte internetpersonligheten Andrew Tate i Rumänien i dokumentärserien Priset män betalar. Foto: SVT
***
