Sara Skyttedal: ”Jag blev utfryst av partikollegor”

Sara Skyttedal är på sitt kontor i EU-parlamentet i Bryssel, högt upp i den inglasade byggnaden. Det är mindre än ett år kvar till val av KD:s EU-kandidatur. Hon är klädd i lysande röda byxor och elegant ljusbeige blus.   

Jag inleder med att prata om hennes debattartikel i Dagens Nyheter den 11 december förra året. I den skrev hon: ”Sverige skiljer ut sig bland EU-länder i två bemärkelser. Vi har några av de striktaste narkotikalagarna, samtidigt som vi är ett av de länder som har den högsta narkotikarelaterade dödligheten. Uppenbart tycks det förstnämnda inte vara en effektiv metod för att minska drogernas skadeverkningar.”   

Sveriges narkotikalagstiftning är unik i västvärlden och ligger närmare totalitära staters som Nordkorea. Samtidigt har Sverige högst narkotikadödlighet i Europa.  

– Jag har svårt att inte säga något om sådant som inte funkar som det ska, säger Sara Skyttedal. Men det är klart att det är osäkert att ge sig in i en debatt som det i Sverige råder sådan stor samstämmighet kring.   

För tidningen ETC förklarade Skyttedal i januari att hon inte vet om hon hade levt i dag utan narkotika, att erfarenheten från depression gjorde henne ödmjuk inför dem som självmedicinerar samt att hon ett halvår tidigare rökt cannabis i ett land där det är lagligt.   

Efter att hon ovanpå detta talat om sin syn på cannabis i SVT:s intervjuprogram ”Min sanning” ringde KD:s dåvarande partisekreterare Johan Ingerö upp henne och sa att hon var ”körd inom partiet”. Kort därefter polisanmälde Skyttedal honom för sexuellt ofredande vid en efterfest till valvakan nio år tidigare. Något hon valt att endast uttala sig om en gång om i DN – och inte heller vill kommentera vidare i denna intervju. Hon säger att hon vill lägga hela den turbulenta våren bakom sig och gå vidare. 

I DN sade hon att Ingerös telefonsamtal var droppen som fick bägaren att rinna över. Anmälan för sexuellt ofredande ledde inte till åtal (preskriptionstiden är fem år och tio år för våldtäkt) men däremot till att Ingerö lämnade partistyrelsen. Skyttedal räds inte att ta strid. I efterhand har hon emellertid sagt att hon ångrar sitt inlägg om narkotika.  

– Det hade varit bättre att ta tag i frågan på något annat sätt. Men det har funnits många tillfällen under min politiska karriär då jag har känt att vi behöver ifrågasätta politiska dogmer. Alltifrån migrationspolitiken till decemberöverenskommelsen, till miljöpolitiken och narkotikapolitiken.   

Du har haft svårt för att inte säga vad du tycker?  

– Varje gång har det inneburit ett stort risktagande. När jag gick ut i migrationsfrågan förlorade jag flera vänner. Sedan kan man se det som att om någon inte vill vara ens vän på grund av ens politiska ståndpunkt kanske de inte är värda att vara ens vän. Men det är klart att det har sitt pris, säger hon eftersinnande och fortsätter:   

– I den diskussionen tog det många månader innan jag valde att gå ut. Jag tog kontakt med immigrationshandläggare bara för att fatta hur asylprocessen såg ut. Det fanns liksom ingen kunskap därute. Ingen journalistisk rapportering om hur det funkar i Sverige. Jag var tvungen att bli hundra procent säker på min sak innan jag fattade beslutet. Nu tycker ju alla som jag i den här frågan.   

Utspelet som Skyttedal syftar på är när hon som KD:s ungdomsförbunds ordförande år 2014 på DN Debatt ifrågasatte ”vårt lands strukturella kapacitet för flyktingmottagande och omfattningen i mottagandet”.    

– Först var jag närmast religiöst övertygad åt det andra hållet. Precis som jag tror att de flesta politiker före 2015 var närmast dogmatiskt övertygade att det inte ska föras en migrationsdebatt. De sa rakt ut ”det finns ingen immigrationsdebatt, den debatt vi ska ha är om integration”.  Den som kritiserade invandringspolitiken tog en enorm politisk risk och kunde bli kallad för rasist.   

– När det skulle fotograferas kunde partikamrater smita bort för att inte hamna bredvid mig på samma bild. Luncher jag bokat med partikollegor ställdes in. Jag blev helt utfryst.    

Efter valet satt hon i möten med ledande ministrar som beskyllde henne för det dåliga 2014.  

– Det var ganska tungt att höra. Sedan kom valundersökningar som visade på att det var de som skällt på mig som var orsak till det dåliga resultatet snarare än tvärtom.   

År 2015 ingick Skyttedal i den falang kristdemokrater som fällde Decemberöverenskommelsen. Hon firade öppet och hårt med champagne. Ett år senare valde hon att avgå som ungdomsförbundets ledare. I dag ses fällandet av Decemberöverenskommelsen som något som snarare räddade högern.  

– Det sågs som oerhört provocerande att jag firade med champagne. Folk menade att den sidan jag företrädde var antidemokratisk och öppnade dörren för Sverigedemokraterna. Jag menade att det var tvärtom, att det var Decemberöverenskommelsen som var  antidemokratisk. Ett förakt mot väljarnas kompetens att själva fatta beslut.  

År 2018 stormade det ånyo kring Skyttedal när hon twittrade: ”…flyg mer. Det finns så många dumpuckon som bojkottar flyget att förutsättningarna för bolagen att investera i grön teknik försämras.”  

– Där har inte hänt mycket. Jag tycker nästan att situationen är värre här i Bryssel än därhemma, nästan viskar hon för att grannarna inte ska höra och fortsätter:   

 – Politiska företrädare låter bli att fatta beslut som de tror är rätt på grund av rädsla för att vad man riskerar att ses som. Ifrågasätter man någon miljölagstiftning är man orolig för att bli sedd som klimatförnekare.   

I SVT:s ”Min sanning” talade Skyttedal om att en abort var hennes livs största misstag och att hon lärde sig av det att man inte ska gå emot sin inre övertygelse.  

– Jag tror den frågan utmålas som nästan för svart och vit i Sverige. Den är så mångfacetterad för så många människor, vilket inte riktigt speglas i debatten. 

Hon talar dämpat och verkar försiktigt välja sina ord. Sedan säger hon att hon känner sig stel och vill byta miljö. Vi lämnar EU-parlamentet, korsar torget och går in på ett trendigt kafé med ett klientel som består av uteslutande unga EU-tjänstemän. Vi beställer in kaffe.  

KD har två EU-parlamentariker, Skyttedal och David Lega. På senare tid har en tredje kandidat kommit upp, Ella Kardemark.  

– Jag vill jättegärna fortsätta här i EU-parlamentet, säger Sara Skyttedal. Jag känner att det är extremt meningsfullt. Att vi gör reell skillnad eftersom vi jobbat med så mycket reell lagstiftning.   

Hon har tidigare inte suttit i riksdagen. Vad är alternativet om du inte blir nominerad till nästa års EU-val?  

– Det får vi se då. Jag satsar på att bli kvar.  

Du är samtidigt ett år äldre än er partiledare Ebba Busch.  

– Tycker du det är gammalt? Dags att gå i pension? skrattar hon.  

Skulle du kunna tänka dig att åka hem och kandidera till partiledare?  

– En vacker dag kommer jag säkert vilja åka hem och engagera mig i nationell politik. Jag sitter fortfarande i partistyrelsen. Men EU-parlamentet är ett beslutande organ över riksdagen så det är ju mycket nationell politik man styr över.  

Skyttedal växte upp i ett radhusområde. Hon var tio år när föräldrarna skilde sig och mamman som jobbade som dagmamma och inom hemtjänsten hade inte råd att bo kvar. Pappan bodde utomlands. Sara, hennes två småsyskon och deras mamma flyttade till en hyresrätt i Brandbergen i södra Stockholm. Skilsmässan fick henne att drömma om en kärnfamilj.  

– Mamma kämpade jättehårt med att få vår tillvaro så bra som möjligt. Hon var en väldigt närvarande mor. Men man längtar efter det man inte har och såg vänner med välfungerande familjer. Det var verkligen något man avundades. Jag tror det var det som gjorde att jag i tonåren drogs till kristdemokraterna.   

I Brandbergen bodde hon i ett miljonprogram med höga hus och loftgångar.  

– Det är klart att man blir präglad av sin uppväxtmiljö. Nu var Brandbergen inte präglad av samma råhet som i dag, men det var skottlossningar på den väg jag promenerade till skolbussen och på min gård skedde en överfallsvåldtäkt. Det fanns tillfällen när man blev förföljd och omringad av killgäng som kallade en ”svennehora”.   

Omgivningen formade hennes politiska uppfattning och gjorde henne hårdhudad. Skyttedal anser att det borde vara tuffare tag i de utsatta områdena.  

– Jag blev sur på vänsterpolitiker i Haninge när de talade om att bygga fler fritidsgårdar. Fritidsgårdarna var en mötesplats för kriminella. Där hamnade man i dåligt sällskap. De stängde ner närpolisen när jag bodde i Brandbergen medan jag redan i tonåren efterfrågade fler poliser. När man pratade om att bygga nya miljonprogram talade jag om att man skulle riva dem.  

Är det själva miljonprogrammen i sig som påverkat den utanförskapet och den destruktiva miljön?   

– Jag tror definitivt att estetiken påverkat. Det skapas en segregerad stadsbild. Den arkitekturen är farlig.   

Skyttedal tror samtidigt inte att vi i dag skulle lösa några stora problem genom att riva miljonprogrammen.   

– Som ung tjej var det så jag kände, att ingenting gott kommer från det här. Sedan är det klart att det kommer fantastiska människor också därifrån men det jag såg var problem. Sedan dess har det bara blivit värre.  

Något som Sara Skyttedal anser har påverkat hennes självständighet är att hon växte upp i ett slutet religiöst sammanhang och gick i en friskola kopplad till Södermalmskyrkan, genom åren nära kopplad till Livets ord. Mamman, pappan och mammans nye man, Skyttedals styvfar, tillhörde alla den kyrkan.  

– Man tillbringar så mycket tid i denna slutna miljö att man inte hinner träffa någon utanför. I kyrkan har man alla sina vänner. Jag var arton år då jag valde att lämna den och därmed bli utsatt för total social exkludering.  

Det var ett stort beslut, betydligt större och svårare än att skriva en debattartikel som skapar arga twitterinlägg från främlingar. Hon lämnade Södermalmskyrkan för att det var en ”osund kultur”.  

– När man träffade en kille utanför kyrkan så kunde de övertyga en i timmar om att göra slut. Vi hade församlingsmedlemmar där det förekom misshandel i familjen men där man uppmanades att fortsätta leva ihop. Man ifrågasatte i princip sådant som att det skulle finnas psykisk sjukdom. All form av psykisk ohälsa var demoner som skulle drivas ut.   

Senare i livet tog hon steget att bli katolik, ofta sedd som en mer bokstavstrogen tolkning av kristendom, mer hard core.   

– Det som först fick mig intresserad av katolska kyrkan var det beständiga. Min erfarenhet av såväl frikyrkor som min bild av Svenska kyrkan är att de båda ändras nästan nyckfullt. Oavsett om det är samtidsandan och politiska trendteorier, som i fallet Svenska kyrkan, eller pastorers senast sedda dokumentärer eller reseupplevelser som i frikyrkorna. Jag betraktar Gud som evig och att det finns en absolut sanning.   

Skyttedal bestämde sig som 16-åring, det var 2002, för att bli politiker. I gymnasiet arbetade hon extra som städerska på Finlandsfärjorna. Det var ”bra betalt för det var ganska äckligt”. Han jobbade även med att transkribera artiklar och var spinningsinstruktör på SATS. På universitetet har hon studerat islamologi.  

– Många gånger i debatten jämställs Koranen med Bibeln. Om man nu ska jämföra så fyller Koranen samma funktion som Jesus gör för en kristen. Allah visar sin gudomlighet genom att skriva en sådan fantastiskt vacker bok. Verket i sig är heligt. Därför blir det ännu mer känsligt. Man får mer förståelse kring sådant här om man förstår islam.  

Hur ser du på koranbränningarna i Sverige?  

– Jag tycker vi bör ha mer förståelse och tolerans för människor som tror i Sverige. Men inte för att starka känslor motiverar våldsanvändning. Vi får inte ge efter för våldsam extremism. Det är jätteidiotiskt att bränna böcker, men det betyder inte att man får gå ut och kasta sten på polisen. 

Fotnot: Den 25 september, efter att intervjun genomfördes, meddelade Sara Skyttedal att hon inte kandiderar i EU-valet 2024. Detta då hon saknar partiets stöd.

***

Läs även: Magnus Ranstorp: "Terrorister är ofta fega och bräckliga"

Läs även: Kjell Westö: "Vilket jävla liv de hade"