Sverige klarar sig utan ny kärnkraft

Vi har unika möjligheter att ställa om till ett grönt energisystem. Ta vara på dem!

Text: Tomas Kåberger

Bild: TT

Vladimir Putin kritiserar EU för en överdriven besatthet vid förnybar energi i stället för kolväten. Han hävdar också att sol- och vindenergi kan vara bra, men måsta användas i balans med fast, planerbar energi. Ur hans perspektiv, har Sveriges elförsörjning förstörts av liknande, EU-inspirerade, tankar.  

Rysslands president formulerade sina teser på Moskvas årligen återkommande ”energiveckor” (de varar endast ett par dagar) år 2021 och 2022. Och budskapen är i hans självklara intresse: Ryssland är världens största exportör av olja och ofta naturgas. Tillsammans med de länder vars statschefer i våras firade segern i ”Det stora fosterländska kriget” med Putin i Kreml, kontrollerar han även mer än hälften av världens uranutvinning. Ryska företag står också för alla nya reaktorbyggen som startat utanför Kina sedan 2019 – samt fyra i Kina. Under energiveckan brukar han kritisera Tyskland och säga: Man skall inte rusa iväg och avveckla kärnkraft av politiska skäl. Det är samma fel, enligt Putin, som när man slutar teckna långsiktiga kontrakt på fossil gas. Han vill förstås få Europa att fortsätta hålla uppe priset på den energi som står för halva Rysslands statsbudget och som har blivit centralt för att finansiera hans erövringskriget i Ukraina. Men det vill inte EU-kommissionen; Inte heller Biden-administrationen i USA. 

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Fast finns det grund för Putins teser om energiproblemen? Har Sveriges elförsörjning förstörts genom 2000-talets utveckling? Under seklets första decennium importerade Sverige mer el än vi exporterade. Vi hade alltså högre elpris i Sverige än i de länder vi importerade från. Detta var ett problem för svensk industris konkurrenskraft. Vi använde ofta grannländernas elproduktion för att balansera elkonsumtionen. År 2003 var Sverige nettoimportör under 7 900 av årets 8 760 timmar. 

Sedan 2010 har Sverige däremot inte varit nettoimportör något enskilt år. Under åren efter 2011 har Sverige aldrig varit nettoimportör mer än 2 000 timmar. Förra året, 2022, var vi nettoimportör endast 190 timmar. Den maximala effekt vi har köpt från grannländerna har också minskat. De första tio åren av innevarande sekel var den ofta över 4 000 megawatt (MW), ibland över 5 000 MW. De senaste tio åren är det bara två år då den överstigit 3 000 MW. Så att skrämmas med att det blir problem för Sverige när andelen förnybar el ökar saknar grund. 

Vill man krångla till det så pratar man om att problemet handlar om frekvensstabilitet och rotationsenergi i elsystemet. Instabilitet låter skrämmande. Påstår man att stabiliteten bara kan garanteras av kärnkraftens ”enorma” rotationsenergi så faller några kanske för idén att den behöver ytterligare subventioner. Men denna stabiliserande rotationsenergi är inte ”enorm”. I det nordiska systemet handlar det om 40-80 MWh. Det motsvarar energin i elbilarna som såldes på en dag i december månad i fjol. Snart har vi mer fasta batterier än så anslutna till nätet som kan stabilisera frekvensen. 

Frekvensstabiliteten har också blivit bättre. Svenska kraftnät rapporterade att 2022 var ett år när man hade färre än 10 000 minuter då frekvensen avvek mer än 0,1 Hz från 50 Hz. Det bästa på ett drygt decennium. Så inte heller stabiliteten har blivit sämre av att andelen sol- och vindel har ökat i systemet.

Man skulle till och med kunna säga att det svenska elsystemet har blivit bättre på senare år. Nettoexporten har ökat, vi importerar färre timmar per år, den maximala importerade effekten har blivit mindre och stabiliteten är bättre än på länge. 

Ta inte Putins teser på allvar

Men elkrisen handlade ju om att elen blev tydligt dyrare år 2022. Anledningarna var flera. Konflikten med Ryssland gjorde att EU minskade importen av ryska  bränslen som därför blev dyrare. Trots att man gjorde undantag från flygförbudet för leveranser av kärnbränsle till EU:s kärnkraftverk ökade elproduktionen med kol, olja och gas i EU jämfört med året innan. Det behövdes, eftersom vattenkraftsproduktionen minskade på grund av torka och värme i Sydeuropa samt på grund av en oplanerad, oönskad minskning av Frankrikes elproduktion med kärnkraft. Frankrike gick från att ha varit världens största nettoexportör av el till att bli en nettoimportör under 2022. Större efterfrågan på fossil el och konflikten med Ryssland var en dyr kombination. 

Det fanns bara två länder som kunde hjälpa grannländerna genom att öka sin export och bli Europas största nettoexportörer 2022: Sverige och Tyskland. Sverige exporterade mest till Finland, som därigenom klarade sin elbalans trots att Ryssland stoppade sin elexport när Finland sökte NATO-medlemskap. Vi stod också för en stor del av Litauens försörjning samtidigt som vi, via Danmark och Tyskland, hjälpte Frankrike och sydligare länder. Tyskland kunde öka sin nettoexport till Frankrike mer än man ökade sin fossila elproduktion. 

Som ett resultat steg elpriserna i Sverige, särskilt i de södra delarna. Ändå hade vi Europas lägsta elpris 2022. Tittar man på enskilda elprisområden hade till och med Sydsverige lägre elpris än något annat elprisområde i EU utanför Sverige. Till skillnad mot alla de länder i EU där man använder gas för att värma hus och varmvatten, slapp vi den mångdubbling av uppvärmningskostnaderna som fick många i andra länder att duscha kallt. Sveriges värmepumpar och kraftvärmeverk, eldade med avfall, drabbades inte lika hårt. Vi skulle kunna vara stolta över att vi både hjälpte vår grannländer att bli mindre beroende av Ryssland och klarade den egna försörjningen bättre än andra.  

EU vill göra ännu mer än Sverige har gjort för att minska Putins intäkter för fortsatt krig. I kommissionens REPowerEU-strategi säger man att hushållen skall isolera sina bostäder, lägga solceller på taken och installera värmepumpar. Myndigheterna skall skynda på tillståndsprocesserna för förnybar el och infrastruktur. Industrin skall ersätta fossila bränslen genom elektrifiering och med vätgas från förnybar energi. Man skall också höja ambitionen för produktion av biogas och vätgas som ersättning för fossil gas. Därmed bidrar man också till att minska utsläppen av växthusgaser. 

USA har ett gigantiskt paket av ekonomiska styrmedel för att minska efterfrågan på rysk energi, dämpa inflationen och minska växthusgasutsläppen (den så kallade Inflation Reduction Act). Det skall ge 950 miljoner solpaneler, 120 000 vindkraftverk och 2 300 nätanslutna batterier.   

Samtidigt vill både EU och USA satsa på industriell utveckling för att bli oberoende av Kinas energiteknik. Det ekonomiska motivet är att sol- och vindel blivit billigare än råolja per energienhet. Runt om i världen ersätter man nu fossil elproduktion och gamla reaktorer med förnybar el. Bara i de snabbast växande ekonomierna ökar termisk elproduktion, men även där byggs oftast betydligt mer förnybart. 

Att ersätta fossila bränslen i industrin med förnybar el går ännu inte i så många länder: Så länge man producerar el med fossila bränslen är det ju ekonomiskt orimligt att använda den elen för att ersätta fossila bränslen. 

Men i Norden går det. Med avskriven kärnkraft och vattenkraft tillsammans med ny sol- och vindenergi kan industrin få allt mer el till ett pris som ligger under priset på fossila bränslen. Därför har vi en ovanligt goda möjligheter att minska efterfrågan på olja, kol och gas.  

Putin tycker inte lika bra om vad vi gjort i Sverige, som EU och USA gör. Men ta inte Putins teser på allvar. Se på verkligheten i stället! 

Skribenten Tomas Kåberger är professor i fysisk resursteori vid Chalmers och har tidigare bland annat varit generaldirektör för Energimyndigheten.

***