Kö-striden som kan avgöra valet

Det är väljarnas viktigaste fråga. Ändå är sjukvårdspolitiken ett svårbegripligt område, på gränsen till oåtkomligt, för vanliga människor. Regionerna styr genom okända politiker och materian är svår för journalister att begripa och förklara. Det ansvariga statsrådet, kristdemokraten Elisabeth Lann (inte heller hon någon medial superstjärna, men det var hon som svimmade när hon presenterades på en presskonferens i Rosenbad) försökte nyligen snacka upp sitt område i en intervju.

”Sjukvård är bara osexigt tills man sätter sig in i frågan”, sa hon till Kvartal. Så hur rafflande kommer det att bli framöver? Rejält, om Ebba Busch och hennes kollega sjukvårdsministern får bestämma.

Den 12 juni ska den nya nationella samordnaren för kö-förkortning lägga förslag om snabba åtgärder för att korta de notoriska vårdköerna. En vecka senare, lagom till midsommar och Almedalsveckan, ska en utredning komma med förslag om en förstärkt vårdgaranti i specialistvården. I klartext – ännu kortare lagstadgade väntetider än dagens 90 dagar.

För regeringen i allmänhet och KD i synnerhet ges alltså två tillfällen att glänsa med mandatperiodens bedrifter. Kortare vårdköer är redan ett faktum, inte minst skedde det under förra året efter ett statligt belöningsprogram som premierade regioner som kortat väntetiderna för operation av höftledsprotes, framfall och grå starr.

Dessutom uppmuntrades regionerna att skicka patienterna vidare till privata vårdgivare eller andra regioner om de inte kunde klara att hålla tempot. I slutet av 2025 kom nya riktade satsningar, nu för knäproteser, ljumskbråck och koloskopi. Totalt har närmare 25 miljarder kronor i olika prestationsbaserade ersättningar satt fart på regionerna de senaste åren. Jämfört med 2022 har köerna minskat med 30 procent, som KD-ledaren Ebba Busch uttrycker det (vissa diagnoser mer, andra mindre, och nio regioner av 21 ingår inte i statistiken).

Det kan låta bra men hälso- och sjukvårdslagen säger att de sjukaste personerna ska få hjälp först, oavsett diagnos. Och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, varnar för följderna när vården börjar räkna pinnar, det vill säga fokuserar på kvantitet snarare än kvalitet. Läkarförbundet konstaterar i en färsk studie att en svårt sjuk patient som exempelvis behöver operera ländryggen kan få vänta längre än en ryggpatient som är frisk i övrigt. Orsak – den sjukare måste opereras där det finns intensivvård, medan den friskare snabbt kan bli en pinne i statistiken genom att skickas till en privat klinik för regionens pengar.

– Staten måste upphöra med punktinsatser och regionerna behöver ersätta besparingar med satsningar på att utbilda, behålla och rekrytera klinisk personal, säger Läkarförbundets ordförande Hanna Kataoka.  

Det är tung kritik, eftersom just taktiken att välja ut vissa diagnoser när man jämför vårdköerna har blivit ett sätt för regeringen att göra politikens effekter synliga.

När Vårdförbundet den gångna helgen valde ny ordförande saknades ordet ”vårdkö” i Sophia Godaus tacktal. Kampen för bättre villkor och ett hållbart arbetsliv hade däremot hedersplats för det fackförbund som organiserar sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker. Så om köerna betas av till ett högt pris för personalen så kan KD:s kö-framgångar bli en pyrrhusseger. Lagd bredvid Läkarförbundets kritiska rapport är det tydligt – fotfolket kan inte korta köerna i vilken hastighet som helst.  Och inte utan att det får konsekvenser för personalen och/eller andra patientgrupper.

Och det är här den viktiga vårdstriden om väljarna står. Ända sedan Tidös valseger 2022 har oppositionen kritiserat regeringen för att underfinansiera regionerna. Regeringen brukar kontra med säga att finansieringen av vården är regionernas ansvar. Samtidigt är just KD partiet som vill att sjukvården ska förstatligas – vilket den rödgröna oppositionen inte tycker. Sett från ett strikt ideologiskt perspektiv borde positionerna kanske vara de omvända.  

Samtidigt finns stora politiska risker med att pressa vården, som alla politiker vet. Befolkningen har mycket högt förtroende för vårdpersonalen, särskilt den som jobbar på sjukhus. Det är alltså inte bara leveransen som patienterna bryr sig om. Fenomenet är välkänt i välfärdsverksamheter och lojaliteten kan ibland få märkliga konsekvenser, som att att fackförbund tömmer sina strejkkassor för att brukarna hejar på dem i konflikten och tolererar en strid mycket längre än om de hade ogillat skrået. Många minns fortfarande Kommunals stridsrop ”Vi tar fajten!” från den omfattande konflikten 2003.

Och det är helt klart att Tidö-regeringen har en uppförsbacke i vårdkretsar. När tidningen Vårdfokus frågade Vårdförbundets medlemmar inför valet 2022 var M- och SD-sympatisörerna klart underrepresenterade. Det måste gräma sjukvårdspartiet framför andra, Kristdemokraterna, att samma sak gällde dem.

I sjukvården har valrörelsen egentligen redan pågått i fyra år. Krisen som avlöste pandemin stavades inflation och blev snabbt en huvudvärk för Tidöregeringens sjukvårdsansvariga. Inför årsskiftet 2024 sa den dåvarande sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson (KD) att staten inte fullt ut kunde kompensera inflationsplågade regioner som då planerade nedskärningar för totalt 10 miljarder och budgeterade för underskott. Ett svek från regeringen, tyckte Socialdemokraterna.

Ministern beklagade i stället att statens pengar inte landade som de skulle hos regionerna, som ju trots allt styr sig själva. Just att regionerna kunde planera efter eget huvud när det tröt i kassan var finessen, sa ministern i en interpellationsdebatt. Ett halvår senare sköt regeringen ändå till 6 miljarder kronor till regionerna för att motverka uppsägningar. Principen om att regionerna fick finansiera sig själva var alltså inte benhård.  

Det som har hänt sedan dess är att regeringen har accelererat kapandet av köer samtidigt som den, enligt egen utsago, har behållit statsbidragen till regionerna på samma nivå som tidigare. Oppositionen invänder.

– Varje kö som kortas är bra. Men vi är kritiska till kortsiktiga projekt. När man riktar in sig på enskilda köer uppstår andra. Staten ska bidra med långsiktiga förutsättningar, säger socialpolitiska talespersonen Fredrik Lundh Sammeli (S).  

Han köper inte heller bilden om oförändrat generellt stöd.

– Regeringen säger det, men tittar man på både de generella och riktade satsningarna så har de en lägre nivå räknat i fasta priser än 2022.  

På väg in i valspurten är positionerna ändå tydliga, liksom de givna frågorna i alla partiledardebatter. Har regeringens kö-kortningsoffensiv fungerat? Har de riktade satsningarna skett på bekostnad av de generella statsbidragen till regionerna?  

Ebba Busch har i alla fall fått vårddebatten att handla om precis det hon vill: vårdköerna. När det gäller regionernas finanser finns det andra att fråga och 21 olika styren att ställa till svars, är undertexten. Men att väljarna godtar det resonemanget är lång ifrån säkert. Oppositionen gör det definitivt inte. Så den största frågan av alla blir väl: är väljarna nöjda med den vård de får – alldeles oavsett vem som levererar den och hur den betalas?

***

Läs även: Så strider partierna om tandvården

Läs även: Tankesmedjorna splittrade om Tidös bokslut