Risk för politiskt sommarkaos i riksdagen

Riksdagen brukar hålla semesterstängt i ungefär tre månader, från avslutning och avtackning i midsommarveckan till mitten av september. Inga sammanträden och debatter finns noterade i kalendariet. Under uppehållet kan ledamöterna exempelvis ägna sig åt politiska aktiviteter på hemmaplan eller i internationella sammanhang. Den som vill ligga kvar i hängmattan medan årstiderna skiftar kan göra det, reglerad arbetstid lyser med sin frånvaro.

Långledigheten har ibland ifrågasatts. I september 2024 lämnade sverigedemokraten Erik Hellsborn in en motion med krav på Nedkortat sommaruppehåll för Riksdagen. Enligt texten var sommaruppehållet 11 veckor det aktuella året, vilket framstod ”som orimligt långt”, enligt motionärens ögon som tyckte att det borde kortas två, tre veckor.

Förslaget behandlades av Konstitutionsutskottet och rekommendationen var avslag på motionen. Vid beslutet i kammaren fattades det med acklamation, alltså utan att det gick till votering. Riksdagsledamöterna vakar över sina egna förmåner och har inget emot att slippa gå till jobbet under långa perioder. Arvodet betalas ut året om oavsett hur många gånger en ledamot visar sig på arbetsplatsen. För närvarande uppgår det till 81 400 per månad.

I år ser det dock annorlunda ut. Redan i februari krävde regeringen att sommaruppehållet skulle avbrytas för arbete.  Skälet var enligt Ulf Kristersson att regeringens aktuella lagförslag skulle hinnas med och avgöras före valet i september.

– Vårt krav är ganska rimligt, tyckte statsministern själv.

Annars skulle propositionerna bli liggande till oktober och behandlas av den nyvalda riksdagen med en annan sammansättning än den nuvarande, som det ser ut i opinionsmätningarna med en rödgrön övervikt. En vänstermajoritet skulle då kunna rösta ner Tidöförslagen. Oppositionen var av en annan uppfattning och hävdade att regeringen ägnade sig åt manipulationer som ville avbryta valrörelsen för att kalla in riksdagen mitt i sommaren för egen vinnings skull.

– Om ledamöterna ska jobba i riksdagen i augusti blir det ju i praktiken att man ställer in valrörelsen, menade S gruppledare Lena Hallengren.

Formalia i sammanhanget är att antingen regeringen eller en minoritet på minst 115 ledamöter kan begära att talmannen ska hålla öppet för sammanträden under sommaruppehållet. När begäran gick till talmannen Andreas Norlén blev beslutet att gå regeringen till mötes.  Motiveringen var enklast möjliga. ”Det finns en riksdagsmajoritet, och därmed också en majoritet i respektive berört utskott, som anser att de aktuella propositionerna ska beredas i utskott och beslutas i kammaren under juli och augusti.”

Redan under andra halvan av juli bröts därför sommarlunken av bordläggningsplenum där två av regeringens propositioner försågs med förlängd motionstid till mitten av oktober. Följden blir att behandlingen skjuts fram förbi valet ”till det första riksmötet i nästa valperiod.” Det gäller bland annat förslaget om ”en modern personalförsörjning av det civila försvaret.”

I övrigt kommer berörda utskott med början den 6 augusti att hålla sammanträden med beredning av regeringens propositioner och vidhängande motioner. Det rör sig om social-, socialförsäkrings-, justitie- och utrikesutskotten med 17 ledamöter vardera. Regeringssidan sitter på majoriteten och det kommer att avspeglas i ställningstagandena i utskottens betänkanden. Så långt sitter regeringen säkert. Även försvars- och trafikutskotten har kallat till möten. 

Vid sidan av det har oppositionen tagit chansen att sätta agendan för egen del genom att framföra ett ”önskemål” till talmannen om att det även ska vara möjligt att ställa frågor i form av interpellationer till statsråden som besvaras i debattform i kammaren. Med tanke på att regeringen fick klartecken på sin begäran om att kalla in riksdagen extra hade talmannen inget annat val än att bevilja även det.

Tisdagen den 11 augusti tvingas 14 av regeringens totalt 24 statsråd att infinna sig och besvara frågor samt debattera på sammanlagt 38 olika områden. Oppositionen har med andra ord mobiliserat till tänderna för att ställa regeringen mot väggen. Om inte temperaturen i valkampanjen skruvats upp innan dess blir det ett bra tillfälle för partierna att puckla på varandra.

Bland de som åkt på flest interpellationer återfinns justitieminister Gunnar Strömmer (9), utrikesminister Maria Malmer Stenergard (4), finansminister Elisabeth Svantesson (3) och försvarsminister Pål Jonsson (3). Ämnesvalet kretsar kring allt från rättssäkerhet till USA:s krig mot Iran, skattesänkningar för höginkomsttagare och ett ökat antal värnpliktiga. Flest interpellationer har socialdemokratiska ledamöter lämnat in, sammanlagt 22. När det väl är avklarat kommer åtta senarelagda propositioner upp för debatt och beslut i kammaren under två dagar, alltså det ursprungliga skälet till att avbryta ledigheten.

Onsdagen den 12 augusti diskuteras den nya utrikes underrättelsetjänsten, skärpta villkor för anhöriginvandring, en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, förebyggande insatser i socialtjänsten till skydd för barn och unga samt skyldighet att betala för tandvård genom ”nya regler för vissa utlänningar.”

Torsdagen den 13 augusti blir det debatter om skärpta regler för unga lagöverträdare. Propositionen innehöll i den första versionen fängelsestraff för 13-åringar och var framkörd för beslut redan före sommaruppehållet. När regeringen stod i utsikt att röstas ned vid riksdagsbehandlingen backade justitieminister Gunnar Strömmer. Nu är det i stället fängelse för 14-åringar som gäller och regeringen kan antagligen räkna med att få igenom det. Förslaget ligger i linje med Socialdemokraternas och därför ställer sig partiet vad det verkar bakom det.

Även andra straffrättsliga påföljder och skärpta villkor för friskolesektorn ska diskuteras innan ledamöterna går till beslut. Utmaningen för partierna ligger i att undvika kalabalik vid omröstningarna. Med tanke på att åtta politiska vildar rör sig i bänkarna och att det tidigare kvittningssystemet är satt ur funktion efter det stora bråket i maj kan omröstningarna sluta hur som helst. 

Den gången värvade Miljöpartiet två avhoppade sverigedemokrater – vildar – för att stoppa regeringens förslag om skärpta krav för svenskt medborgarskap. När SD fick nys om det bröt man uppsåtligen mot den hävdvunna kvittningen. Tidösidan vann omröstningen men till priset av att kvittningssystemet gick i graven. Partierna har heller inte lyckats enas om ett nytt. 

För att majoritetsförhållandena i riksdagen ska upprätthållas till regeringens fördel krävs det två saker. För det första att samtliga 349 ledamöter är på plats. För det andra att samtliga röster i enlighet med var deras partier står, i vildarnas fall med före detta partier. I så fall tar regeringen hem spelet, annars vinner oppositionen. När majoriteten i grunden är 176 mot 173 till regeringens fördel räcker det med att två ledamöter byter för att ett förslag ska falla. Ett enstaka sjukdomsfall eller att en ledamot får personliga förhinder av annat slag eller missar tåget eller flyget kan göra att majoriteten växlar och att regeringen går på pumpen.

Förutom osäkerheten kring vildarna kan hämndlystna liberala ledamöter, som motsätter sig ministerposter till SD vid en valseger, tänkas revoltera mot partilinjen och ge Tidöregeringen en dödskyss innan de lämnar riksdagen för gott. Risken är alltså överhängande att det blir några politiskt kaotiska sommardagar när valrörelsen flyttar in i det vanligtvis igenbommade riksdagshuset.