De svenska partibytarna: ”Är lite som en skilsmässa”
Inom fotbollen talar man om "silly season" när spelare byter klubb. Den senaste tiden har en rad svenska politiker bytt parti – men varför, och vad skiljer partiernas interna kulturer åt?
onsdag 29 juli
Inom fotbollen talar man om "silly season" när spelare byter klubb. Den senaste tiden har en rad svenska politiker bytt parti – men varför, och vad skiljer partiernas interna kulturer åt?
Under partiledarnas tal i Almedalen fanns en rad politiker i publiken som tidigare har tillhört andra partier, men som nu lyssnade till en ny partiledare. Här fanns Richard Herrey, som lämnat Moderaterna för Kristdemokraterna, och Marléne Lund Kopparklint, som varit moderat riksdagsledamot men nu gått över till Sverigedemokraterna tillsammans med den tidigare moderatkollegan Arin Karapet.
Hur var det att sitta på en annan partibänk än vanligt?
– Jag funderade på vilken riktning jag själv vill bidra till. Och att jag har landat rätt. Det var väl det jag kände när jag lyssnade på Jimmie Åkessons tal, säger Marléne Lund Kopparklint.
Richard Herrey har suttit i riksdagen för Moderaterna i omgångar, men lämnade partiet före jul. När Fokus möter honom i Almedalen kan han summera de första månaderna som kristdemokrat.
– I grunden är det ju konservativa och borgerliga partier. Men skillnaden är nog att det är mycket större fokus i KD på de jordnära frågorna – vårdfrågor, äldreomsorg och familjefrågor. De ligger närmare marken, närmare familjen och närmare privatlivet. Det är inte lika mycket Excel-frågor som det kan vara i Moderaterna, med mycket rättspolitik och ekonomisk politik.
Tidigare moderaten Marléne Lund Kopparklint gick över till SD i våras, samma dag som partikollegan Arin Karapet tog samma steg. Men att det skedde samtidigt var mer av en slump, säger hon. Beslutet hade vuxit fram under lång tid.
– Jag gick inte in i politiken för ett partinamn utan för människor. Jag har ju inte gått från någonting, utan mot någonting, säger hon.

Sammanhållningen inom SD skiljer sig markant från den i Moderaterna, menar Lund Kopparklint.
– Sverigedemokraterna har under lång tid varit ett parti vars företrädare vittnat om hård kritik, socialt utanförskap och även hot, och i vissa fall våld. Oavsett hur man ser på den politiska konflikten tror jag att sådana erfarenheter skapar en stark intern sammanhållning, säger hon.
Det egna beslutet att lämna M för SD hade mycket att göra med hennes egen livshistoria. Marléne Lund Kopparklint berättar att hon kommer från en svår uppväxt präglad av missbruk, psykisk ohälsa och utsatthet. Synen på barns rättigheter var framför allt det som ledde fram till partibytet, eftersom hon upplevde att SD profilerat sig tydligare i de frågorna.
– Under mina åtta år i riksdagen har jag sett att de har tagit upp de här frågorna, som har varit mina hjärtefrågor, på ett sätt som kanske Moderaterna inte har gjort. I SD har jag störst möjlighet att utveckla de frågorsom ligger mig varmast om hjärtat, och det är barns trygghet, säger hon.
En tidigare framträdande sverigedemokrat som lämnade partiet 2020 är Paula Bieler. Den tidigare migrationspolitiska talespersonen för SD kandiderar i höst för Kristdemokraterna, både i Tierps kommun och till Region Uppsala.
Hon pekar på flera förändringar inom SD som gjorde att hon inte längre kände sig hemma i partiet. Bland annat var hon kritisk till satsningen på webb-tv-kanalen Riks och till att partiets kommunikation och medieverksamhet kom allt närmare varandra.
– Jag var helt emot de här satsningarna på egna medier och sammanblandningen mellan partiets kommunikation och extern kommunikation, säger hon.
Redan under sin tid i SD reagerade Bieler på att profiler som syntes utåt fick större utrymme än personer med djup ideologisk förankring. Den utvecklingen har enligt henne fortsatt. Hon menar att partiet med tiden tonat ned delar av sin bredare ideologiska vision och att retoriken, inte minst i migrationspolitiken, blivit betydligt hårdare.
– Helhetstänket har försvunnit lite grann, säger hon.

Det är också därför hon säger sig ha funnit ett bättre politiskt hem i Kristdemokraterna. Hon beskriver KD som ett parti med en stabil ideologisk grund och en bredare syn på politiken, där ekonomiska frågor, socialt ansvar och civilsamhällets betydelse hålls samman.
– KD står stadigt på sin ideologiska grund och det finns en balans mellan socialt ansvar och andra politiska frågor. Det finns ett helhetsperspektiv som jag uppskattar, säger hon.
Även partikulturen skiljer sig åt markant mellan SD och KD, menar hon.
– När man var med i SD var alla säkra på att varannan person man möter egentligen är sverigedemokrat och att nästan alla människor egentligen håller med oss, men att de ännu inte vågat ta steget eller inte har förstått det.
Inom KD är inställningen en annan, enligt Bieler.
– KD är på samma gång lite mer välstrukturerat och moget och har funnits länge. Men man har samtidigt kanske inte helt landat i att man inte ens vet var taket finns. Man ser fortfarande 12–15 procent som någon slags dröm.
Det är inte enbart kända politiker som bytt parti under mandatperioden. Även flera välkända profiler har bytt sida. Bland dem finns Svenska Dagbladets tidigare chefredaktör Mats Svegfors, som meddelat att han inte längre kunde rösta på Moderaterna på grund av partiets omläggning i migrationsfrågan. S-profilen Stefan Stern gick åt andra hållet. Han lämnade Socialdemokraterna eftersom han ansåg att partiet förlorat sin regeringsförmåga och blivit alltför beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Flera riksdagsledamöter som under mandatperioden bröt med sina gamla partier blev politiska vildar. Flera av dem var sverigedemokrater. Att SD genom åren haft många politiska vildar säger något om partiet, menar Paula Bieler.
– Det fanns från vissa inom valberedningarna en tydlig ambition att få in personer som syns och går genom rutan, snarare än personer med stark ideologisk förankring. Är man helt plötsligt ett parti med 60 personer i stället för 20 kan det bli fel personer som kommer in, säger hon.

Många politiska vildar går vidare till småpartier eller väljer att lämna politiken helt. Men det var aldrig aktuellt för Marléne Lund Kopparklint.
– Jag brukar alltid stanna upp och tänka att här går jag med min bakgrund och har kommit hit. Det är väldigt viktigt för mig att skicka den signalen till andra som växer upp otryggt – att det går att förändra, säger hon.
Flera av dem som bytt parti beskriver beslutet som svårt. För de flesta har det varit en process som pågått under flera år.
– Det är lite grann som en skilsmässa. Man inser att man har slagit in på lite olika vägar och till slut blir skillnaderna för stora, säger Paula Bieler.
Den tidigare moderate riksdagsledamoten Arin Karapet beskriver sitt partibyte på ett liknande sätt:
– Det är ungefär som när man skiljer sig och säger att man borde ha gjort det här långt innan, säger han.
***