tisdag 9 juni
Liberalernas Simona Mohamsson har försökt pressa Tidökollegerna att stoppa vinsterna i skolan. ”Vi har gått längre än Tidö-avtalet. Men jag vill gå längre än så", säger hon i Fokus partiledarintervju.
Liberalerna har varit comeback kid tidigare i svensk politik. Som 1985 när Bengt Westerberg mer än fördubblade Folkpartiets väljarstöd, från 5,9 till 14,2 procent under valrörelsen. Eller Lars ”Leijonkungen” Leijonborgs språkkrav för medborgarskap 2002 som tredubblade partiets stöd i mätningarna på våren till valresultatet på 13,4 procent. Och för all del Johan Pehrsons livräddning 2022. I april det året låg opinionssiffrorna runt 2 procent, men Liberalerna seglade över riksdagsspärren till 4,6 procent fem månader senare.
Ändå är något annorlunda den här gången. Liksom bittrare och trasigare. Simona Mohamsson bestämde sig för SD och kramade Jimmie Åkesson varefter flera L-profiler hoppade av i protest. De som är kvar samlas kanske under L-fanan, men väljarna verkar inte göra det. Liberalerna samlade bara 2,5 procentenheter i SCB:s mätning förra veckan. Och Tidösyskonen har fullt upp med sitt eget vacklande opinionsstöd. Men motgångarna märks inte på partiledaren Simona Mohamsson när Fokus träffar henne.
Du är alltid lika glad. Hur känns det egentligen i hjärtat?
– Det är klart att det är en jättetuff situation. Det var jag medveten om när jag tog på mig uppdraget. Men det här personliga om varför jag alltid är glad… Jag vet att det är många som vill att man inte ska orka sig upp på morgonen, att man ska vara ledsen och arg. Jag vet att sossemaskineriet redan är igång och försöker krossa oss. Men ansträngning lönar sig och vi anstränger oss. Ilska är en rätt bra motor för att få saker gjorda.
SD-kramen ändrade inte underläget.
– Nej, men syftet med SD-kramen var inte att lösa Liberalernas problem när det gäller opinionen utan för mig handlar det om vilket parti jag vill leda, vilket parti jag tycker att Sverige förtjänar. Sedan SD-kramen har vi fått prata mer om vår egen politik. Jag och Jimmie kramades över partigränser för politiska frågor.
Just nu haglar det propositioner från Tidöpartierna inom Liberalernas paradområde skolan. Bara under våren har åtta propositioner från utbildningsdepartementet – med liberala statsråden Simona Mohamsson och Lotta Edholm i ledningen – gått till riksdagen. Ett nytt betygssystem där underkänt avskaffas. Förbättrat stöd till elever med svårigheter. Reglerad undervisningstid. För att nämna några.
Detta är reformer som både forskare och många lärare välkomnar. Inför nästa mandatperiod kräver Liberalerna att klasserna på lågstadiet ska bli mindre, då ska också skolpengen regleras och nya associationsformer skapas för skolan. Ändå kan inte ens Simona Mohamsson vara nöjd. Så länge det saknas en riksdagsmajoritet för att återförstatliga skolan är det bara hårdare regleringar och mer riktade statsbidrag som står på menyn.
– Det är ju rätt uppenbart att skolan i dag används som en sparbössa i kommunerna. Det skiljer 70 000 kronor per elev mellan den kommun som lägger mest och den som lägger minst. Och det enda sättet att ändra det är att förstatliga, säger Simona Mohamsson.
Somligt går förstås att göra ändå. Regeringen har till exempel kört över Skolverket för att införa kulturkanon i skolan.
– Skolan handlar inte bara om utbildning, utan om bildning. Vi har många utanförskapsområden där barn växer upp utan välfyllda bokhyllor och välutbildade föräldrar. På sådana platser behöver man få ett större kulturellt kapital. Vi har också föreslagit att barn i utanförskapsområden ska få besöka viktiga kulturinstitutioner som Förintelsemuseet, fortsätter Simona Mohamsson.
– Skolan har just nu det tuffaste läget någonsin när det gäller demokratin, så det gäller att hjälpa till.
Kanske kan den klassiska läseboken för folkskolan återinföras bakvägen, eftersom den är med i kulturkanon. I den andan har regeringen har anslagit ett statsbidrag för tryckta läromedel som nu är uppe i en halv miljard kronor. Men den svåraste frågan handlar om vinstuttag i skolaktiebolag. Sedan länge är befolkningens motvilja stor. 64 procent av befolkningen vill slopa skolvinster, liksom 90 procent av lärarna.
Regeringen har därför lagt en proposition om ”vinststopp” som anger i vilka situationer fristående skolor får dela ut pengar till ägarna. Eller rättare sagt, när de inte får göra det. Inte de första fem åren, inte vid ägarbyte och inte om skolan har varit föremål för tillsyn. Förhoppningen är att pengarna ska stanna i skolan. Men nationalekonomen och skolforskaren Jonas Vlachos menar att betydelsen av regeringens värdeöverföringsförbud blir marginell. Att det är lätt för skolföretagen att kringgå reglerna.
Varför inför ni inte ett totalt värdeöverföringsförbud?
– Jag tycker att det är viktigt med den förändringen vi gör nu. Sedan vill jag ju gå längre, säger Simona Mohamsson och hänvisar till Tidöavtalet.
– Vi var överens om att vi behövde göra en helrenovering av friskolesystemet. Det är viktigt att vi som borgerliga partier gör det här.
Men frågan är fortfarande: varför inte ett totalt värdeöverföringsförbud?
– Det enkla svaret är att jag har med mig det svenska folket, men inte hela mitt regeringsunderlag.
Hon säger att Liberalerna först ändrade sin egen ståndpunkt kring vinsterna och därefter fick förhandla med det M, KD och SD.
– Det fanns inget i Tidöavtalet om ett totalt värdeöverföringsförbud. Så det är inte så att jag har backat. Vi har gått längre än Tidöavtalet i frågan. Men jag vill gå ännu längre, säger utbildningsministern och fortsätter:
– Jag tycker inte att politik ska handla om att sätta dit varandra. Jag har inte fått med mig alla partier på min sida. Det är problematiskt, men jag ger inte upp om det här. Det är en viktig fråga. Det är en del i Sverigelöftet där vi fått med oss Sverigedemokraterna. Det tycker jag är viktigt.
Förklaringen till att frågan har stannat där den nu ligger är i grunden enkel.
– Som det ser ut nu skulle det ändå inte vara en majoritet i Sveriges riksdag för ett totalförbud. Och det är viktigt att inte driva politik för att posera utan för att man faktiskt får med sig andra.
Favoritämnet för Simona Mohamsson inom skolan är dock ordning i klassrummet. En av vårens nya lagar lägger makten tydligare hos läraren.
– Hotet och våldet mot lärare i klassrummen har ökat med 150 procent på tio år.
Samtidigt är kritiker rädda att de nya reglerna kan missbrukas när skolor vill bli av med stökiga elever. För Simona Mohamsson är reformens kärna viktigast.
– Vi kan inte fortsätta så här. Lärare förtjänar mer uppskattning, utrymme och verktyg för att kunna visa ut elever som stör och förstör. Vi kan inte ha anarki. Inte i samhället och inte i skolan.
***
