SCB:s siffror en thriller för både Tidö och oppositionen

Katastrofbeskedet är förstås det väntade: Liberalerna ligger drygt två procentenheter lägre i SCB:s majmätning än de gjorde i det senaste riksdagsvalet. Med 2,5 procent är de, även med osäkerhetsmarginalen inräknad, under de tre procent som liberaler i går sade var gränsen i SCB:s mätning om de skulle ha någon chans att ändå bli kvar i riksdagen.

Ändå är inte Liberalerna de största förlorarna sedan förra riksdagsvalet i procentenheter räknat. De största förlorarna är Sverigedemokraterna.

I SCB:s mätning får SD 18,3 procent, vilket med en procentenhets ledning över Moderaterna fortfarande gör dem till riksdagens andra största parti efter Socialdemokraterna. Men det är 2,2 procentenheter lägre än resultatet i förra valet.

Sverigedemokraternas kräftgång har hamnat i skymundan av mer dramatiska händelser. Ändå kan det vara just detta som är det väsentliga för vad som kommer att ske de närmaste åren. Skälen är flera.

Sverigedemokraterna är ett parti som vant sig vid att varje val innebär ytterligare några procent i stöd. Om normaliseringen av det tidigare uppstickarpartiet nu också sträcker sig till att det lika gärna kan förlora som vinna val är det inget konstigt, men det kommer att pröva den sverigedemokratiska självbilden.

Länge var den allmänna visdomen att Sverigedemokraternas väljare, när de väl bestämt sig för att rösta på partiet, var ovanligt lojala. Det hade att göra med att kostnaden för att byta parti till Sverigedemokraterna var så socialt stor att de som väl gjort det valet ogärna ångrade sig. Nu kanske vi ser den andra sidan av den ”normalisering” av Sverigedemokraterna som de själva eftersträvat: den innebär inte bara att fler kan tänka sig rösta på partiet, utan också att det är lätt att rösta på något annat, om man ändrar sig. Det verkar särskilt som att Socialdemokraterna lyckats vinna tillbaka en del av de väljare som gick till SD när Socialdemokraterna sjabblade i migrationspolitiken.

Det är inte enbart Sverigedemokraternas fel att Tidöpartierna ligger mer än 12 procentenheter efter oppositionen. Samtliga Tidöpartier tappar i förhållande till det förra valresultatet, medan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och framför allt Socialdemokraterna alla går framåt. Men om Sverigedemokraterna även tappar på valdagen, inte bara i SCB:s mätning, kommer det att påverka dynamiken på högersidan i politiken. Hur stark ställning ett parti har i ett block handlar inte bara om storlek, utan om rörelseriktning. Paradoxalt nog kan ett stagnerande SD, även om det är en belastning för sittande regering, skapa ett utrymme för Moderaterna att finna sig själva igen. De har haft svårt att göra det under ett slags ödesbunden tro på att SD alltid växer.

Centern ligger under sitt senaste valresultat, men att partiet ändå växer en halv procentenhet sedan SCB:s mätning förra maj är en prestation, med tanke på all märkliga turer med partiledarskapet och strategin att leva i en helt annan värld än övriga partier. På nedsidan för Centern är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet får egen majoritet, utan Centern, om Liberalerna åker ut. Det är antagligen inget Socialdemokraterna vill, men det blir svårt att göra en mängd högeravvikelser och skylla på Centern om det inte är nödvändigt av majoritetsskäl.

Socialdemokraterna och Centern tillsammans saknar däremot tio procentenheter för att kunna få majoritet. Inte ens med KD bakom sig räcker det. Den socialdemokratiska regeringsbildningen ser med andra ord inte ut att bli lättare. Snarare tvärtom.

Johan Hakelius