Arbetets fantastiska meningslöshet

För den schweiziskbrittiske författaren Alain de Botton infaller krisen mestadels på söndagskvällar, när mörkret faller. Då börjar han ifrågasätta. Och undra vad allt ska tjäna till. Ännu en arbetsvecka, men är arbetet verkligen meningsfullt?

Det han beskriver under en föreläsning i Melbourne är inget annat än helt vanlig jobbångest. Och ett skratt går genom publiken. För Alain de Botton, aktuell med boken »The Pleasures and Sorrows of Work«, är något av en själavårdare i dessa tider av kollektiv ekonomisk sorg. De Botton har studerat det vi ägnar en så stor del av våra korta liv åt, men som vi konstigt nog sällan reflekterar djupare kring: vårt värv. »Why do we do it?«

Förvisso konstaterar han att många verkar gå runt med en känsla av meningslöshet inför sina arbetsuppgifter. Dels beror det på samhällets ändrade attityder: förr var arbetet till för överlevnad, i dag ska det fylla vårt själsliga tomrum. Dels på att avståndet mellan det vi faktiskt gör och det som tillverkas ökar. (I den fabrik han besöker befinner sig säljarna på kontoret mils avstånd från de snacks – Hula Hoops, Twiglets och KP Prawn Skips – som blir till på rullbandet.)

Men på det stora hela tycker Alain de Botton att vi borde uppskatta vårt jobb mer. Det fyller nämligen två viktiga mänskliga behov: behovet av kontroll, att bringa ordning i en värld som ständigt drar åt kaos, och behovet av distraktion. Att den spränglärde författaren kommit fram till att man inte ska tänka för mycket på knepiga existentiella frågor som ändå inte har någon lösning, är lite skönt. Om än en läskig tanke för dem som tycker att vi lever i fördumningens tidevarv.