Vad blev egentligen resultatet av alliansens partiledarmöte i Maramö? Inte hade de väl behövt åka ut på landet för att berätta att de ska tillsätta en arbetsgrupp som ska lägga upp en plan för hur de ska vinna nästa val. Och korven som grillades i glatt samspråk med den samlade pressen såg inte ut att vara värd en omväg. Svaret är att vi fick en bild. En bild av fyra partiledare som ser ut att trivas ihop. Underförstått: ett regeringsdugligt gäng. Underförstått: till skillnad från oppositionen som aldrig grillar korv ihop. Ganska bra resultat för regeringen alltså, konstaterar Maggie Strömberg.
Familjen Wallenberg är också måna om bilden. Det har tagit närmare ett decennium och åtskilliga miljoner att skapa myten om den stora, mäktiga men samtidigt ansvarstagande ägarfamiljen. Skrapar man på fernissan, vilket Anders Billing har gjort, bleknar både storslagenheten och samhällsansvaret betänkligt. Den ekonomiska makten har krympt och det direkta inflytandet över politiken har avtagit. Men, som sagt, det kan räcka långt med en bild och Wallenbergarna ägnar stor möda och ansenliga resurser för att putsa på den.
Bilden av det öppna och humana Sverige fick sig en ordentlig törn när det uppdagades att polisen letar efter personer som uppehåller sig utan tillstånd i landet genom att kontrollera id-kort på mörkhyade personer i tunnelbanan. Hur gick detta egentligen till, vilka politiska beslut ligger bakom? Johan Anderberg har undersökt bakgrunden till de kritiserade arbetsmetoderna.
På kultursidorna skriver Therese Eriksson om novellsamlingen som du gör klokt i att läsa om du inte vill sitta tyst på lördagsmiddagarna under våren och Malte Persson drar, hör och häpna, en lans för matematiken på Sista ordet.
Trevlig läsning.
