När börsen blev folklig – Sverige peakade år 2000

Ekonomijournalisten Torun Nilsson och jag har en historia då hennes far Sven Olof Nilsson var en av mina första kunder när jag var portföljförvaltare. Han var en hedersman som inte behandlade aktier som kvartalskapitalism utan som ett långsiktigt sparande.

Med sin bok Finansdramat i folkhemmet – 50 år som förvandlade Sverige har hon kartlagt hur den svenska finansmarknaden gick från att vara en tungrodd koloss som knappt hade förändrats sedan Ivar Kreuger till att bli ett internationellt föredöme. Tillsammans med hennes man Roland Fagerfjäll utgör de Sveriges mest kompetenta par när det gäller ekonomijournalistik. 

Vi som var med minns allt. Till och med rökningen och att allt i avsaknad av teknologi tog tid. Vi minns också hur tufft det var att försöka vara kreativ och man kunde brottas med den basala tanken att handla med aktier. På många sätt skulle man kunna säga att det var spöket efter Kreuger, men också en stor del av den svenska mentaliteten.

Styrkan i Nilssons bok är att hon kan förklara, vilket är lättare sagt än gjort. Om man ska analysera 1970-talets finanslagstiftning kan även undertecknad, som var med på den här tiden, lätt få gråa hår. Den var bisarrt hårdreglerad. Det är också därför som IKEA och Tetrapak aldrig introducerades på börsen. 

I dagarna är det 50 år sedan jag gjorde min debut inom det svenska näringslivet och mitt stående minne som jag kan vittna är att mycket på 1970-talet ut sagt var tråkigt. Det tog tid att få ut handlingar. Det tog tid att analysera handlingar. Det tog tid att skicka handlingarna.

Förändringen från tråkigt till spännande och vitalt skildrar Torun Nilsson briljant. Eftersom det inte bara handlar om avregleringar utan också om hur Sverige krokade arm med den digitala revolutionen. År 2000 var Sverige värd för MTV Music Awards och inte att undra på att vi samtidigt hade en världsledande finansmarknad. Innovation föder kultur, som i renässansens Italien.

Det är svårt att hitta svagheter i boken, men det saknas en bredare bild. Varför var Sverige på 70-talet ett så pass stelt land att man inte våga riskera något? Vi hade trots allt briljanta företagsledare som Ruben Rausing och Ingvar Kamprad, men dessa lämnade landet. Om vi hade haft ett generösare investeringsklimat hade vi troligtvis kunnat behålla dessa och andra välståndsskapare. Men det är på många sätt en helt annan historia.

Eftersom jag är en lite äldre man kan jag inte sluta att drömma mig tillbaka. Det var roligt att vara ung och det var ännu mer roligt att inse att man var del av en revolution. Även om man själv inte insåg att man var det när det begav sig. Däremot är en fördel med gråa hår att man har perspektiv och här spelar Finansdramat i folkhemmet – 50 år som förvandlade Sverige en avgörande roll. 

Om jag själv finge bestämma skulle detta bli standardlitteratur för alla ekonomutbildningar. Torun Nilssons har skrivit en läsvärd bok som är ett stycke rapp finanshistoria. Läs den. 

Läs även: Använd på rätt sätt gör AI oss smartare

Läs även: En ny renässans är på väg – och den sker på nätet