Facebook spelar roll
Jag vet inte hur många seminarier jag varit på med titlar av typen »hur påverkar sociala medier politiken?« Det där frågetecknet brukar sällan rätas ut under övningarna och man lommar allt som oftast hemåt med en känsla av tomhet.
Men nu förstår jag. Två tidigare arbetskamrater har hjälpt mig till insikt. Edvard Unsgaard jobbade jag med under fem år på Ekot. Peter Gimbe och jag lekte tidningsmakare på Finanstidningen när det begav sig.
Edvard, som blev statsministerns pressekreterare, aspirerar på en plats i riksdagen. Det lär bli en smula svårare efter uppmärksamheten kring hans statusrad på Facebook. Edvard ville berätta hur nöjd han var med att han fick tag på en städfirma som kom och städade upp efter att någon utfört nummer två i hans trappuppgång. »Det är arbetslinjen det«, konstaterade han och berömde företaget som drivs av invandrare. Expressens rubrik på ämnet var vinklat i en något annorlunda vinkel: »Torka bajs en söndag – moderaternas version av arbetslinjen«. Det behövs ingen medieanalytiker för att inse att det inte är bra publicitet för Unsgaard och moderaterna.
En stund senare läser jag i Peters statusrad: »Har tillfälligt dövat mitt dåliga samvete och gått ned med några gamla vinterjackor, handskar och mössor till mina hemlösa grannar nere på plattan. Den glädjen de visade gör att jag kommer att sova gott i natt...«
Någon på tidningen Resumé hade tydligen också läst. »Presschef delade ut sina kläder till hemlösa«, löd rubriken. En klädsamt ödmjuk Peter Gimbe förklarade att det inte var så märkvärdigt och att det var det minsta han kunde göra när han såg frysande hemlösa människor. Så ska en personvalskampanj på nätet bedrivas och nu undrar jag bara vilket parti Peter tänkte kandidera för?
