Hatets rötter gror på nätets skuggsida

Få saker har lyckats fånga känslan, i förhållande till den degenererade upplevelsen på sociala medier, som ordet ”slop” har, vilket, sedan tiden runt dess invigning i 2024 års nyordslista, har etablerat sig som ett slags flaggskeppsbegrepp för an alltmer AI-skeptisk befolkning. En konsistenslös, näringsfattig sörja, har visat sig vara en passlig tankebild för att beskriva överflödet av AI-genererade bilder och videor som översvämmat appar som TikTok, Instagram, Facebook och YouTube de senaste åren.

En dag stöter jag på en variant av termen i ett kommentarsfält på Instagram: goyslop.

Tillägget ”goy”, är en förkortning av det hebreiska ordet ”goyim”, vilket hänvisar till icke-judar. I dess sammanslagning med slop, är begreppet menat att hänvisa till en antisemitisk konspiration, där det, genom massproducerat skräp, sker en avsiktlig, systematisk pacificering av en icke-judisk befolkning. I minnet från min sena tonårstid var detta en term som jag ofta såg på nätforumet 4Chan, internets centralpunkt för hat i alla dess former. Där – runt åren 2016-2018 – förekom ordet främst med hänvisning till ultraprocessad skräpmat, nästan ett årtionde innan AI-genererat innehåll hade börjat prägla sociala medier.

Det finns en stereotyp kring människan som vistas på 4Chan. Ensam, arg, patetisk, tragisk, obehjälpligt ironisk, stundtals rolig, för evigt självutstött; lite som om alla hemsidans användare vistas i en självutnämnd exil på internets utkant, ständigt arga på världen, varandra och sig själva. De gånger jag besökt hemsidan kan bäst beskrivas som den digitala versionen av att råka svänga fel i en amerikansk storstad och finna sig glidandes genom Skid Row. Att nu se slang från denna internets kåkstad ta sig ut i det allmänna flödet, är för mig lika absurt som det är oroväckande.

Ett annat exempel på termer som har dykt upp och muterats på dessa avlägsna nätforum, för att sedan ta sig ut i mainstreamet, är det bland unga män välkända begreppet ”looksmaxxing”, vilket kortfattat betyder att optimera ens eget utseende. Syftet med att looksmaxxa sitt yttre är att öka sina chanser för sexuell framgång i en värld som, enligt ”den invigde”, endast bryr sig om män(niskor)s yttre.

Estetiken kring looksmaxxing går att finna på hundratusentals inlägg på TikTok, Instagram och X, där videor och bilder på manliga modeller, paras ihop med dunkande musik. Liksom slang grundat i antisemitiska konspirationer, har terminologin bakom looksmaxxing förekommit i 4Chan-trådar (begreppets ursprungliga förekomst var på hemsidan lookism.net) så tidigt som 2015, innan det tog sig ut i mainstreamflödet efter decennieskiftet.

På ett övergripande plan går det här att urskilja ett mönster i hur begrepp och termer från internets utkanter finner en organisk väg ut i det allmänna informationsflödet, inte olikt hur subkulturer historiskt kan behålla sin nischklädsel under många år, för att slutligen, genom rentvättning och kommersialisering, finna en väg ut i populärkulturen. Men hur många tonåringar som använder ordet ”goyslop” känner egentligen till dess laddning, och hur många unga män, vars flöde för ett par år sedan fylldes av supermodellen Jordan Barrett promenerandes till hardstylemusik, är bekanta med den mörka världsåskådning som estetiken grundar sig i?

Några av de mest motbjudande hörn av internet som dykt upp i media de senaste åren är de våldsbejakande grupperna ”764” och ”No Lives Matter”. Att ens använda ordet ”grupper” här, är i sig problematiskt, eftersom det här finns varken någon utnämnd ledare eller central maktposition. Varken offer eller förövare befinner sig heller alltid på samma plats, om ens på samma kontinent.

I avskilda chattrum, på appar som Discord och Telegram, uppmuntras minderåriga att livesända vandalism, självskador, attacker på främlingar, och ibland, liksom det amerikanska fallet rörandes 13-åringen Jay Taylor, självmord. Att färdas ner i kaninhålet som rör dessa grupper är tillräckligt med bränsle för den mest ruttade internetanvändaren att vilja koppla ur.

Det unika med grupper som dessa, när vi ställer dem mot politisk radikalism, extemreligiös terrorism och gängkriminalitetens torpedmord, är att här kläs inte våldet i en hinna av ideologisk, teologisk eller materialistiska motiv. Här finns inget krav på särskilda värderingar, hudfärg, religion, könstillhörighet eller sexuell läggning. Här är det våldet och kaoset som är både medel och ändamål; här samlas de unga, de sårbara och de ensamma i ett gemensamt utanförskap, ingroomade av äldre i en slags hypernihilism, utan vare sig skrivna manifest eller perverterad rättfärdighet. Om språk, idéer och attityder från plattformar som 4Chan, över tid, kan rinna ut i mainstreamflödet, vad hindrar egentligen den nihilistiska våldshyllningen från avgrunder som 764 från göra samma sak?

Dagens Nyheter publicerade i vintras ett debattinlägg, där terrorforskaren Marco Nilsson varnade för användningen av drönare vid potentiella terrordåd. I sin redogörelse tog Nilsson upp kriget i Jugoslavien som ett typexempel för hur tillströmningen av vapen till kriminella miljöer påskyndas av regional krigsföring. Om det rysk-ukrainska krigets banbrytande användning av drönare, i framtiden leder till en tillströmning av fjärrkontrollerade mordvapen på den svarta marknaden, sammanfallandes med en utökad spridning av nihilistisk våldsromantik, där förövare som tidigare groomat sina offer till våldshandlingar själva kommer kunna utföra dåden lika enkelt som om de spelade ett datorspel – vilka medel kommer våra lagstiftare, forskare och föräldrar kunna ta till för att förebygga absurdiseringen av vad som känns som en tillräckligt absurd värld? 

Eller, med offren i åtanke, befinner vi oss redan i den?

***

Läs även: Den mörka upplysningen vill avskaffa demokratin

Läs även: Erik Jersenius: Tror du verkligen på att vi har varit på månen?