’-Neeej, skrek ledarskribenten från den mellansvenska tidningen.
Vi satt i bussen på väg genom Mea Shearim när nyhetsflashen om FRA-lagen dundrade in i min telefon.
Tio journalister på konfliktresa i Jerusalem, blodsockerhalten i bussen var lägre än Döda havet av de senaste dagarnas insyn i eländes elände. Ingen reagerade längre på ännu en bit nio meter hög mur, automatvapen eller vägavspärrningar. Men flashen om FRA fick adrenalinet att rinna till.
-Det var som fan, det trodde jag aldrig, visslade en reporter från SVT.
Sveriges radio fyllde i med ett ”herre gud, nu vilken jävla vändning”.
-Nu måste vi tillbaka och kolla webbsändingarna, det måste komma någon slags presskonferens om det här, gastade en chefredaktör från en välrenommerad regiontidning.
-Kör fortare, skrek någon i riktning mot chauffören.
En hel grupp korkskruvslockar svepte förbi framför bussen. Ledarskribenten torkade svetten ur pannan och gnisslade irriterat.
-Nu har jag skrivit åttatusen tecken i onödan. Åtta TUSEN tecken.
Han hade lämnat en text till hemmaredaktionen som plötsligt var helt out-of-date.
